"Jag och syrran är osams om landstället – hur kan vi göra?"

Fråga: Min syster och jag är väldigt olika och har aldrig haft mycket att göra med varandra som vuxna. Jag är den skötsamma, lugna och hon är den vilda, gränslösa lillasystern. Men när våra föräldrar gick bort ärvde vi deras sommartorp, så nu måste vi samsas om det. Och det är katastrof.

Bara att bestämma vem som ska ha vilka veckor på sommaren – och hon måste göra upp med sina två ex när hon ska ha barnen – är ett litet helvete. Sen när hon väl är där visar hon ingen hänsyn: hon använder slut på våra matvaror, lämnar saker ute så de blir förstörda – och ringer och bråkar om sådant hon tycker vi skött dåligt. Själv gör hon ingenting.

Nu har hon dessutom börjat komma på spontanbesök när vi är där, så vi får aldrig vara ifred. När vi försöker prata med henne tar hon genast på sig offerkoftan och skyller på oss. Hur kan vi få en relation som fungerar bättre, åtminstone när det gäller landstället?

/Christina

Läs också: Psykologen: Så hanterar du misstankar om otrohet

Svar: Du beskriver en väldigt trasslig men inte alls ovanlig situation. Även i familjer där samarbete och kommunikation vanligtvis fungerar väl och där de flesta har ganska bra förmåga till anpassning, uppstår ofta konflikter. Desto svårare då att vara så olika som du beskriver att du och din syster är.

Det kan låta tråkigt, men ofta är ett sätt att problemlösa kring de problem du beskriver att faktiskt sätta sig och skriva ner några saker som man kan vara överens om. Att upprätta ett kontrakt helt enkelt. Det bör skrivas så tydligt och konkret som möjligt. Många gånger tycker vi att andra borde förstå hur saker borde vara eller hur man ska bete sig, men ur andras synvinklar ser allt annorlunda ut. Så det som verkar självklart och kanske onödigt att sätta ord på är i själva verket inte det. Där får ni båda möjlighet att berätta vad som är viktigt för er när det kommer till landstället. Till exempel att ni önskar vara där ensamma en stor del av tiden och inte uppskattar spontanbesök. Och hur det ska se ut om din syster vill komma ut någon gång då det inte är hennes tilldelade tid. Och hur ni kan respektera varandras inköp av matvaror.

Läs också: ”Hjälp, min man har blivit en tråkig gubbe – vad gör jag?”

Om man har svårt att kommunicera utan att det blir bråkigt, sårigt och infekterat är ett tips att ta hjälp av någon objektiv person och skriva kontraktet. Det är lättare att hålla sig lite sansad då, och man kan få hjälp med att formulera regler och förhållningssätt utifrån. Den personen har ju inga tidigare konflikter och reagerar inte heller på icke-verbal kommunikation, som tonlägen eller någon rynka i pannan, som kan dra igång oss massor när vi har en historia.

Att ha en relation som fungerar bättre förstår jag verkligen att du önskar. Med större tydlighet kring överenskommelser kan ni lyckas lite bättre med det, eftersom det sannolikt minskar slitningar och missförstånd er emellan. För din egen del, om du inte redan gör det: Försök att prata utifrån dina önskemål snarare än fokusera på vad hon gör fel. Till exempel ”jag blir lite stressad av dina spontanbesök ut hit på min vecka, kan vi hitta en lösning på det?” snarare än ”du är så respektlös”.

När det kommer till saker som kan vara svåra att ändra på, till exempel hennes trassel med olika barnveckor och andra föräldrar, så vinner du på att försöka inta ett accepterande förhållningssätt. Det kan kännas provocerande, men är för din egen skull. Varken hon eller du kan ändra på det och kanske är dessa schemaläggningar ändå jobbigast för henne.

Läs också: Hur hjälper jag en vän som blir misshandlad? Psykologen svarar

Jag förstår att du har en utmanande situation, hoppas verkligen att ni lyckas hitta ett lite mindre slitsamt förhållande till ert landställe för det vore trist om du inte längre orkar vara på en plats som du verkligen tycker om.

/Psykolog Anna Bennich Karlstedt