Kan jag sparka ut min son? Psykologen svarar

FRÅGA: Det dröjde länge innan våra två söner kunde flytta hemifrån – det är svårt att få tag på lägenheter i vår stad. Till slut löste det sig och jag skämdes lite över att jag kände mig lättad när nummer två flyttade ut. Så det blev en chock när han hörde av sig efter sommaren och ville flytta hem igen. Han behövde bo hemma ett tag för att spara pengar. Några veckor senare var han tillbaka i sitt pojkrum och allt var som när han var 16 igen – bara det att nu är han 26.

Vi har sagt att han får betala ”hyra” och att han inte kan förvänta sig att bli servad, han får till exempel sköta sin egen tvätt. Men det känns ändå inte bra. Han blir som en inneboende, någon vi måste räkna med och ta hänsyn till, fast han är vår son – och det påverkar oss negativt, alla tre. Dessutom tycker jag att man ska klara sig själv i hans ålder. Jag älskar min son, men just nu vill jag helst av allt sparka ut honom.

Hur kan jag hantera situationen på bästa möjliga sätt?

/Maria

”Det handlar ju inte om brist på kärlek och omtanke ifrån er sida”

SVAR: Ja, vilket dilemma. Dina känslor och tankar i den här situationen är till att börja med högst rimliga. Vi får ju lätt dåligt samvete när det kommer till våra barn, barnen som vi älskar och vill allt väl i världen. Samtidigt vill vi ju förstås att de, när de blivit vuxna, ska klara sig själva och skapa sig ett eget liv. Jag undrar över hur det ser ut för din son, hyr han ut sin lägenhet nu och sparar pengar även på det viset? Det framgår inte riktigt vilka möjligheter han har att faktiskt flytta ut igen inom en överskådlig framtid.

Du beskriver att situationen påverkar er negativt alla tre. Det är precis det som ni behöver ta upp med din son. Kanske har ni påtalat en del saker redan, men ofta kommer det när man känner sig irriterad i någon specifik situation, och det brukar inte leda till att man lyssnar klart, pratar klart och inte heller att man hittar en lösning på problemet. Kan ni inte sätta er en kväll (då ni inte redan är irriterade över något utan då ni har det bra) och rent objektivt adressera frågan? Vilka fördelar finns när det kommer till att han är hemma igen? Utöver spara pengar, finns något mer? För honom? För er? Vilka är nackdelarna?

Jag tänker att flera av nackdelarna inte bara handlar om tvätt och själva inneboendekänslan, utan också en oro över hur länge det ska vara så här, vilka andra konflikter som uppstår, orsaker till att ni känner frustration och så vidare. Kanske kan han också känna av vissa nackdelar, fråga honom om dessa. Kanske känns det mindre roligt för honom att berätta för kollegor eller andra människor han träffar att han bor hemma hos mamma och pappa? Kanske känns det svårare att bjuda hem och umgås med folk?

Mitt råd är alltså ett planerat samtal och att i det öppet prata om hur det här blir för var och en av er. Det handlar ju inte om brist på kärlek och omtanke ifrån er sida. Ett sådant samtal är inte heller konstigt att ha eftersom det är en relativt ovanlig situation att en så pass vuxen man flyttar hem igen. En annan sak ni kan prata om är hur länge det är tänkt att pågå. Ni skulle kunna göra en överenskommelse kring när han faktiskt får flytta ut igen. Då har ni alla ett slutdatum att förhålla er till. Det kan i och med det vara lättare att stå ut med det som är frustrerande när ni kan se ett slut på det hela.

Jag önskar er varmt lycka till!

/Anna

Läs mer:

Fråga till psykologen: Måste jag krama min svärdotter?

Fråga till psykologen: ”Är jag farligt stressad?”

Psykologen: Vill ni få bättre sexliv måste ni våga prata