Mia Törnblom: Livet suger regelbundet

 – Livet suger regelbundet. Så är det för alla, för mig också. Men jag vet hur jag ska göra för att hantera svårigheter när de dyker upp. Det ingår ju i mitt jobb. Tar jag inte hand om mig själv kan jag ju inte ge något till andra. Så det är otroligt viktigt, säger Mia Törnblom.

Hon har jobbat med personlig utveckling i 15 år, skrivit åtta böcker och driver företaget MT-gruppen som jobbar med ledarskapsutveckling. Hon blandar träffsäkert humor med allvar under sina föreläsningar och bjussar verkligen på sig själv.

– Det mesta kan bli till roliga historier som andra kan känna igen sig i. För ett tag sedan var jag på ett chefsevent, och en av dem som var med berättade hur alla i hans bekantskapskrets bara framhävde hur duktiga de är. ”Men du har ju byggt hela din framgång på misslyckanden”, sa han sedan. Och det stämmer ju! säger Mia och ler.

Att kunna skratta åt sig själv skapar självdistans, och gör det lättare att se på sig själv med tillåtande värme och empati. Som nyligen när Mia var ute och joggade, och kom hem i tårar för att hon börjat promenera efter halva löprundan:

– Nu i efterhand skrattar jag åt det. Jag som är mental coach… Men vi blir aldrig färdiga med vår utveckling. Jag är lika mänsklig som alla andra.

Alla metoder och tankeverktyg som Mia förespråkar använder hon också själv. I grunden handlar det om att lära känna sig själv så att man vet vilka behov man har – och sedan ta ansvar för att ge sig själv det man behöver. Mia är till exempel noga med att vila mycket när hon inte jobbar.

Mediterar regelbundet

– En del tror nog att jag är väldigt energisk och gör saker hela tiden. Men det är inte sant. Jag jobbar i genomsnitt lite mindre än de flesta andra. Men jag jobbar extremt effektivt, eftersom jag gillar att vara ledig. Jag kan gå en hel helg utan att få något gjort, och vara helt nöjd.

Hon mediterar också regelbundet, sedan 17 år tillbaka, och det är verkligen något hon vill rekommendera, särskilt om man stressar och oroar sig mycket.

– Man behöver inte krångla till det med lotusställningar och sådant, utan jag gör det sittandes på en stol rakt upp och ner, ibland räcker det med några minuter. Det hjälper mig bli närvarande.

Precis som alla andra drabbas Mia av nervositet ibland. Och då kommer meditationen väl till pass.

– Om jag blir extra pirrig inför en föreläsning så vet jag att det inte handlar om att jag plötsligt blivit rädd för att prata inför folk, utan att jag av någon orsak vill vara extra bra just då. Och med hjälp av meditationen kan jag vända min självcentrerade oro till tro och tillit, och vetskapen om att jag duger som jag är, berättar hon.

Mia väljer sina tankar med omsorg för att må så bra det bara går – hon ältar till exempel bara korta stunder. För att kunna släppa och gå vidare använder hon sina egna metoder för att se vad som orsakat ältandet och vad som är hennes egen del i situationen.

– Det gör det möjligt att gå vidare.  Självklart har vi inte alltid egen del och då ligger allt fokus på att få personen eller situationen att ”flytta ut ur huvudet”. Exakt hur man kan tänka vill jag inte gå in på eftersom det inte går att sammanfatta i en mening, säger Mia.

Hon har haft stora utmaningar i sitt liv, och det hjälper henne också att få distans till sådant som händer här och nu.

– Har man bearbetat svåra saker i sitt liv får man referensramar som gör det lättare att se på sådant som händer i sina rätta proportioner. Mycket som inträffar i vardagen känns inte så stort längre, vad spelar det till exempel för roll om jag råkar säga fel någon gång? Ingen alls.

”Jag har varit hemlös – därför vågar jag mer”

I sin självbiografiska bok Så dumt, som kom ut 2008, berättade hon om den utsatta tillvaro hon tidigare levde i med hemlöshet och missbruk.

– Har man varit hemlös så finns det inte så mycket mer att vara rädd för. Jag behöver inte bevisa något för någon. Och det gör nog att jag vågar mer…

Den viktigaste insikten växte trots allt fram i den stora sorgen efter Calle, som var Mias första stora kärlek och som begick självmord när hon var 30.

– Jag hade aldrig upplevt sorg på det sättet tidigare. Det tog lång tid innan jag förstod att jag måste tillåta mig att känna smärtan och sorgen, och ta emot den som den är. Sorg är inte ett problem som ska lösas, den sköljer över oss i vågor. Och till slut lär man sig leva med den. Och jag måste säga att i dag när jag har det här som en livserfarenhet, så är det största jag har med mig att inte ta något för givet. Att det är nu vi är här, det är inte säkert att vi får en morgondag. Jag tar vara på livet och ser till att njuta så mycket det bara går.

Därför tvekade inte heller Mia att ge sig hän åt kärleken igen när hon träffade sin nuvarande man Michael, efter åtta år som singel. Så hon flyttade in hos honom direkt.

– Det är inte så att jag vill rekommendera andra att göra så. Men jag var 37 år när vi träffades… Och för mig är det självklart att vi inte har hur mycket tid som helst. Om det inte skulle fungera är det ju bara att flytta ut, tänkte jag. Men det behövdes inte.

Mia och Michael är fortfarande ett par och driver i dag företaget MT-gruppen tillsammans. Hon beskriver deras förhållande som ärligt, innerligt och utvecklande. Och redan i början av deras förhållande fick Mia en del nyttiga insikter om sig själv.

– Jag tyckte att Michael hade tur som fick mig, jag som kan så mycket om relationer. Men han speglade mig ganska tidigt när han sa: ”Det märks att du har varit singel länge.”

Först kände sig Mia kränkt, men sedan insåg hon att han hade en poäng. Hon hade till exempel beställt en semesterresa utan att fråga Micke.

– Jag var inte van att tänka: Vill vi det här? Men jag har utvecklats och blivit bättre på det.

Något av det viktigaste i en relation är ärlighet, att våga prata om vad man vill, tänker och känner, menar Mia.

– För hur ska annars ens partner känna till det? Jag möter många som är missnöjda med sina förhållanden, men de talar inte om för sin partner vad de vill förändra. Och då blir det ju svårt.

Mia säger att Michael kompletterar henne på många sätt, inte minst yrkesmässigt. Han är perfektionist, hon är mer slarvig. Han driver företaget och hon står för innehållet.

– Vi krockar som alla andra par, men inte mer för att vi jobbar ihop. Snarare mindre tror jag. Min man får se mig vara kreativ och lösa problem. Och jag får bli imponerad av honom varje dag när han löser svåra och viktiga saker. Det är positivt för relationen!

Accepterar att hon aldrig får barn

Mias ögon lyser när hon berättar om Michael.

– Vi är rätt fysiska ihop, kramas och tar i varandra. Ibland tänker jag att jag fick en sådan fysisk man för att jag inte fick några barn. Andra får den där villkorslösa kärleken till sina barn, jag fick en gosig man…

Med tiden har Mia accepterat att hon aldrig kommer att få egna barn. Och hon känner igen mycket av sorgeprocessen från när Calle dog.

i- Det gör att jag inte blir rädd och kämpar emot. Jag vågar sörja och låta det finnas där.

När Mia känner att hon behöver få distans till något hon funderar över brukar hon gå på ett AA-möte.

– När jag lyssnar på alla modiga människor som berättar om sina liv så får jag tillbaka medveten kring vad som är viktigt: Nämligen att jag tar ansvar för mitt eget mående.

AV: ELIN LILJERO OCH ANNA CARSALL

FOTO: MARIA ÖSTLIN