Helene, 52, är narcissist: ”Jag lever på bekräftelse”

Vi har stämt träff på ett kafé i en närförort utanför Stockholm för att prata om livet som narcissist. Tidigare har vi bara pratat i telefon så jag vet inte hur hon ser ut. En kvinna med självsäker uppsyn, ledigt klädd med perfekt lagd makeup och fixade naglar närmar sig mig. Vi kallar henne för Helene, sitt riktiga namn vill hon inte skylta med eftersom ”folk hatar ju narcissister”. Men hon berättar att hon är 52 år, är högutbildad, har två tonårsbarn och en pojkvän.

Inga släktingar eller kollegor känner till hennes psykiska ohälsa, inte heller hennes vänner, eftersom hon bara har två, berättar hon. De enda som vet är hennes mamma och hennes äldsta barn.

Efter reklamen: 8 enkla saker som boostar din självkänsla

– Jag döljer det bra. Jag har två akademiska examina, ett välbetalt jobb, en stor villa med havsutsikt, en svindyr bil, skötsamma barn, reser utomlands och bryr mig om hur jag ser ut. Jag tränar flera gånger i veckan – och det som inte går att träna har jag fixat på annat sätt, tillägger hon och ler.

Slog ifrån sig diagnosen

Helene berättar att kontakten med psykvården började för ett år sedan i och med ett självmordsförsök. Som egentligen aldrig var menat som ett självmordsförsök utan mer som ett rop på hjälp. Efter månader av individuell terapi och en omfattande utredning fick hon till slut diagnosen NPS, narcissistiskt personlighetssyndrom med borderline. Diagnosen kom som chock.

Narcissister ska få hjälp - med helt ny terapiform i Sverige

– Va, skulle JAG vara narcissist?! Jag som är så stark, smart, snäll och har så dålig självkänsla. Jag tyckte det var absurt.

Men Helene beslöt sig för att fortsätta att gå i individuell terapi och även på gruppterapi för narcissister, den första som startats i Sverige. Hon förklarar att hon gör det till 100 procent av egoistiska skäl. Att hon måste få en förklaring till varför hon mår så dåligt och varför jobb och privatliv aldrig fungerar. Dessutom hoppas hon få en närmare relation till sina barn.

– Mina främsta symptom är att när det går bra för mig är jag euforisk och stark men vid minsta motgång tappar jag det helt och upplever ett fruktansvärt självhat. Det är som att jag faller ner i ett bottenlöst svart hål.

Hon förklarar att eftersom hon lider av det som kallas för ”sårbar narcissism” i stället för ”grandios narcissism”, väljer hon oftast att bryta kontakten med släkt och vänner eller säga upp sig från jobb så fort hon drabbas av motgångar. Medan de som lider av den grandiosa varianten oftast reagerar med verbal aggressivitet och ilska.

Helene har bara gått i gruppterapin i några månader men har redan gjort små framsteg tycker hon själv.

– Vi brukar få konkreta uppgifter. En uppgift var att träna på att inte ha förutfattade meningar om folk. Det finns en tjej på jobbet som jag har haft jättesvårt för. Hon är alltid så kvittrig och trevlig. Tidigare avfärdade jag henne som korkad men nu är hon mitt träningsobjekt. Jag har börjat hälsa på henne och säger ett och annat ord ibland. Och det har funkat. Hon är faktiskt okej och gör mig inte lika irriterad längre.

Kvinnliga narcissister – så utmärker de sig

Grälade med pojkvännen

Senaste gången Helene mådde riktigt dåligt var i julas. Det var efter ett gräl med pojkvännen då hon kraschade och åkte in till psykakuten. Grälet handlade om att pojkvännen hade glömt att de skulle ses.

– En vanlig person skulle kanske ställt till ett gräl och sen gått vidare men jag blev vansinnig och kränkt. Det enda jag hade i huvudet var hur jag skulle få honom att må lika dåligt som jag gjorde.

Jag är inget monster, bara jävligt skadad

Helene, 52

För att ”ge igen” ringde Helene en gammal flört som bodde utomlands och som hon visste fortfarande var förtjust i henne. De bestämde att fira jul ihop så dagen efter köpte hon en flygbiljett. Ytterligare några dagar senare tog hon bilen till flygplatsen. Men väl framme på Arlanda bröt hon ihop.

– De ropade upp mitt flyg men jag bara satt på en bänk och stirrade framför mig. Jag var helt paralyserad. Sen tog jag bilen och åkte hem.

Måste alltid vinna

Hon förklarar hur dåligt hon mådde efteråt. Men tillägger att det inte hade att göra med att hon hade sårat pojkvännen och flörten, utan för att hon hatade sig själv.

– Jag kunde inte fatta hur dum jag hade varit som spenderat så mycket pengar på en jättedyr flygbiljett. Dessutom hade jag ju egentligen ingen lust alls att träffa den där killen. Jag var inte ett dugg intresserad.

Helene säger att den här reaktionen är så typiskt henne när hon känner sig felbehandlad.

– Det är som en tävling som jag alltid måste vinna. I förhållanden är jag oftast otrogen, i arbetet ljuger jag eller snackar skit om folk för att vinna striden.

Helene berättar att hon till slut stannade hemma under julen men att den blev en mardröm.

– Barnen var hos sin pappa, jobbet var stängt, och jag var ovän med min kille. Jag har aldrig känt mig så ensam och obehövd. Jag ville inte leva längre. Jag pratade med mamma och hon övertalade mig att åka till psykakuten. Där lade de in mig i en vecka. Jag skulle egentligen jobba några dagar senare men ljög att jag var sjuk i covid.

Som en vampyr

Helene tror att hennes problem dels är ärftliga, dels har med hennes uppväxt att göra. Hon har lidit av psykisk ohälsa sedan tonåren. Då handlade det om ätstörningar och självskadebeteende. Hon berättar att hon växte upp i ett hem där hon kände sig övergiven men där allt skulle vara så perfekt på ytan. Att mamman ställde enorma krav och pappan brydde sig bara om sig själv.

– Redan när jag var barn hade mamma stakat ut en väg för mig. Det var inte alls vad jag själv ville hålla på med. Men det ville hon inte lyssna på. Så jag skickades till en internatskola. Jag trivdes inte alls men såg till att alltid prestera på topp, det var då jag fick beröm, bekräftelse och mådde bra.

Den roliga, den trevliga och den arga: 3 typer av narcissister

Helene liknar sig själv vid en vampyr.

– Fast i stället för blod lever jag på bekräftelse. Och när jag sugit ut allt beröm jag kan få ur en person måste jag hitta någon ny som kan ge mig det.

Hon ger sina barns pappa som exempel där relationen fungerade så länge hon fick bekräftelse.

– Han älskade mig men med tiden blev förhållandet tråkig. Han gav mig inte tillräckligt med uppmärksamhet och jag tröttnade. Jag var otrogen flera gånger men just då var det inte rätt läge att lämna honom. Jag var tvungen att få igenom vissa saker först. Så jag låtsades att allt var okej och när jag hade fått det jag ville lämnade jag honom.

Jag gillar inte människor, tycker de flesta är ointressanta och ointelligenta

Helene, 52

Hennes bekräftelsebehov gör att hon ofta inleder nya förhållanden och inte sällan med män som redan har en partner. Hon erkänner att det ger relationen en extra krydda. Åter igen kommer hon in på tävlingsdrivet.

Gråter annorlunda än andra...!

Så kan kroppsspråk och ordval avslöja en narcissist eller psykopat

– Det blir jag mot hans fru, och jag är fantastisk att vara ihop med så länge jag är kär. Jag kärleksbombar och sätter min partner på en piedestal. Men sen är jag också extremt svartsjuk. Säger eller gör han något som sårar mig, ger jag igen - flera gånger om. Det är så jag skyddar mig själv.

Rent intellektuellt inser Helene att det hon säger kan låta hemskt i andras öron.

– Men jag är inget monster, bara jävligt skadad!

Gillar inte människor

Helene berättar att en väldigt mörk sida med narcissism är att de flesta narcissister är mycket ensamma.

– Jag har bara två vänner och umgås aldrig privat med mina kollegor. Fast det här är också dubbelt, eftersom jag valt det själv. Jag gillar inte människor, tycker de flesta är ointressanta och ointelligenta. Håller de inte måttet är de inte värda att umgås med.

Du kan vara narcissist om dessa 4 egenskaper inte stör dig

Själv är hon med i Mensa och värderar intelligens högt. Men den emotionella sidan har hon svårt för och erkänner utan omsvep att hon har problem med empatin.

– Min väninnas man har cancer. Jag ringer regelbundet och frågar hur det är. Men det är inte av medkänsla, utan för att jag har lärt mig att det är helt enkelt så man ska göra.

Man brukar säga att de som lider av ADHD även har en superkraft. Hur är det med narcissism?

– Ja de flesta av oss är väldigt drivna och målmedvetna. Vid känsloladdade situationer eller i vissa yrken, till exempel inom akutvården eller i blåljusyrken. Där andra riskerar bli känslomässigt engagerade är narcissisten neutral och ser i stället till att göra sitt jobb. Så visst kan narcissism även vara en superkraft!