Pappa ska gifta sig – för fjärde gången

Fråga:

Min 66-åriga pappa har alltid haft ett stort bekräftelsebehov. Han ser bra ut för sin ålder och har lätt för att charma kvinnor – de har avlöst varandra genom åren. Tre gånger har han varit gift, och nu har han bestämt sig för att slå till en fjärde gång, med en kvinna han känt i fem månader!

Jag har så svårt att vara lycklig för hans skull. Har sagt det till honom också, men då blev han ledsen och frågade: Men har inte jag rätt till mitt eget liv? Jag tycker att han beter sig som en impulsiv tonåring. Dessutom är det alltid jag som får ta hand om honom sedan, i dalarna.

Jag har egen familj, och som morfar är han ganska ointresserad. Han har ju fullt upp med ”sitt eget liv”. Hur ska jag förhålla mig? Just nu känns han bara som en riktig energitjuv.

Sofia, 41

Svar:

Ja, det kan verkligen vara smärtsamt att se sina egna föräldrar bete sig som tonåringar snarare än de vuxna, trygga förebilder vi tycker att de borde vara. Jag kan verkligen förstå att du har svårt att känna glädje inför din pappas fjärde, till synes ganska impulsiva, vigsel. Att du är den som får hantera det känslomässiga vraket efter misslyckade kärleksrelationer gör ju inte saken lättare, tvärtom.

Trots att det är din pappa så är ni i dag två vuxna människor som bör kunna ställa ömsesidiga krav på varandra, för att er relation ska fungera. Du har all rätt att uttrycka det du inte tycker fungerar mellan er. Att beskriva önskemålet att han ska vara mer delaktig i sina barnbarns liv är exempel på ett sådant. Att tala om att du tycker det är jobbigt att ständigt behöva trösta honom i hans känslomässiga svackor är ett annat.

Du skulle kunna tala om hur det påverkar dig, och att han kanske i högre grad får vända sig till vänner eller andra personer med sina kärleksbekymmer. Och det blir väl kanske också extra knepigt för dig att finnas där för honom, när du känner att han inte gör detsamma för dig.

Du kan sätta egna gränser. Men du kan inte förändra honom eller påverka hans kärleksliv. Han är trots allt en vuxen person som måste få fatta sina egna beslut och leva sitt liv. Det enda sättet du kan hantera det på är att acceptera läget. Det är som det är.

Ofta är en dålig, otydlig relation eller ingen relation alls mer smärtsam än när det fungerar okej. Din pappa har säkert en del bra sidor också. Fundera över vad du trots allt får ut av att ha honom, och försök acceptera de dåliga sidorna. Du behöver inte gilla dem, men för din egen skull behöver du släppa det du inte kan förändra.

Anna