Psykologfrågan: Vågar jag bryta upp och flytta?
Fråga:
Jag har alltid drömt om att bo i norra Sverige, nära naturen och med snörika vintrar. Men så träffade jag min man och bildade familj i Halland. Nu är jag 57 år och skild – och vill fylla livet med sådant som JAG vill! Och då har tankarna på att flytta norröver börjat pocka på. Men vågar jag? Barnen bor i Stockholm, så egentligen blir det närmare till dem. Men hela mitt liv finns ju här nere och jag har inga vänner alls norröver – jag vill ju inte bli ensam! Jag är dock väldigt social och aktiv. Tacksam för råd!
Att våga bryta upp och följa sin dröm
Svar:
Hej! Jag förstår verkligen att du går i de här funderingarna. Dels din längtan till ett liv norröver, med större tillgång till storslagen natur och vitare vintrar. En dragning som funnits där sedan lång tid tillbaka. Dels så har tiden när huvudfokus ligger på barn och familj till stor del passerat. Barnen är utflugna, du är också skild.
”Det är klokt att lyfta blicken”
Det är vanligt, och klokt, att vi lyfter blicken på det sätt du gör när vi befinner oss där mitt i livet, och ställer oss de lite större frågorna. Lever jag det liv jag vill? Kan det se ut på annat sätt? Vilka möjligheter finns?
Jag förstår också din tvekan inför att lämna, inte minst ditt sociala liv. Vi har tyvärr lite uppförsbacke när det kommer till att skapa nytt umgänge i vårt land.
Organisationen Internations gör varje år en stor studie där tusentals människor som flyttat till ett annat land för att etablera sig där, får svara på frågor om landet gällande olika områden. Sverige skattas högt när det kommer till exempelvis barnomsorg och sjukvård. Men på de parametrar som handlar om känslan att vara hemmastadd, ha hittat vänner och social kontext, där ligger Sverige i bottenskrapet. År ut och år in faktiskt.
Vi är inte ovänliga, men vi släpper inte lätt in nya personer. Och många som flyttar också inom landet vittnar om detsamma. Trevliga kollegor som säger ”ha en bra helg” – och hastar hem till sitt. Och så sitter man där och hör sin egen köksklocka ticka provocerande högt.
Men! Det är klart att det också går bra ofta. Så länge man vet med sig att vi inte är det mest öppna, inbjudande folket och att det kan krävas lite tid och tålamod så finns möjligheter. Att du är socialt lagd och har lätt att knyta kontakter är såklart väldigt hjälpsamt.
Jag funderar också över vilka naturliga sociala arenor som du kommer kunna ha hjälp av. Arbete är ju till exempel en stor källa till sociala relationer. Jag vet inte hur det ser ut för dig, men du har ju flera år kvar på arbetsmarknaden (om inget speciellt inträffat) så där finns möjligheter att möta människor. I övrigt gäller det som sagt att ligga i lite – anmäla sig till föreningsliv eller kulturaktiviteter. Hitta nya sociala arenor.
Och du har ett starkt kort i rockärmen. Du kan alltid flytta igen! Att våga prova, du har ju nästan bara saker att vinna på det. Se på det som ett experiment? Det kanske inte blir som du tänkt dig, då vet du det och får tänka om. Men kanske blir det himla jättebra, med flera nya bekantskaper att promenera runt med i ett makalöst vackert vinterlandskap.
Varmaste lycka till!
Anna Bennich Karlstedt är psykolog, psykoterapeut, föreläsare och författare.
Har du frågor om psykologi och relationer? Mejla till [email protected]
Foto: TT