Så hanterar du en martyr
De finns lite överallt – hemma, på jobbet och bland vännerna – vardagsmartyrerna som det är så synd om och som alltid vill ge dig dåligt samvete för just det.
Det kan vara mamman som säger åt tonårsdottern att gå på fest och ha kul medan hon själv minsann får sitta ensam och ha tråkigt. Arbetskamraten som med en suck meddelar att hon som vanligt plockat undan i fikarummet eftersom ingen annan verkar bry sig. Eller väninnan som säger att det är trevligt att du ringer, du som har så fullt upp med en massa andra roligare saker…
Det handlar om kommentarer och påpekanden som skapar osäkerhet, obehag och en olustig stämning. Om dubbla budskap där kritik och klagomål lindas in i ord som kan låta vänliga, men där avsikten är att ge dig skuldkänslor.
– Martyren manipulerar dig och andra i sin omgivning. Det är en form av härskarteknik, säger Maria J Bratt, relationsexpert och socionom.
Typiskt är att budskapet alltid är inlindat, martyren säger aldrig rakt ut vad hon egentligen tycker eller vill att du ska göra. Men en sak är säker och det är att du ska få klart för dig att det är martyren som offrar sig, drar det tyngsta lasset, alltid ställer upp när ingen annan gör det.
– Martyren är konflikträdd och klarar inte att säga ifrån. Det är en person som har svårt att ta plats och det här blir ett sätt att få uppmärksamhet, fortsätter Maria. Kanske har martyren inte blivit sedd och bekräftad som barn och söker därför uppmärksamhet, men på ett sätt som kan bli en negativ spiral.
För visst får martyren uppmärksamhet och kan manipulera andra att göra som hon vill, men priset kan bli att det gnisslar rejält i relationerna till medmänniskorna.
Beteendet kan kännas provocerande och vi blir arga, ledsna eller frustrerade – och vill helst slippa den där jobbiga martyren.
Kan gå i arv
Fast lite martyrer kan vi alla vara ibland om vi känner oss illa behandlade eller vill gnälla över något som känns orättvist.
Kanske vill man egentligen ha sympati och förståelse, men vågar inte be om det.
– Alla har vi nog en martyr inom oss som kommer fram emellanåt. Martyrer finns i alla åldrar och de kan vara både kvinnliga och manliga, säger Maria. Att växa upp med en förälder som spelar martyr kan vara både destruktivt och direkt skadligt, menar hon.
– Det finns föräldrar som alltid får ont i huvudet eller blir sjuka när barnet ska göra något roligt. Det innebär att barnet hamnar i en position då det ska ta hand om och trösta föräldern, ta på sig det som egentligen är föräldrarollen, och det är naturligtvis inte bra.
Barnet kan känna sig övergivet och växa upp med en känsla av inte bli sedd, att inte få finnas till på sina egna villkor. Det här beteendet kan fortsätta även när barnet är vuxet och den dysfunktionella relationen består. Det kan också leda till att barnet självt blir martyr.
– Beteendet kan gå i arv, säger Maria.
Dålig självkänsla
Att leva i en parrelation med en martyr är inte heller lätt. Man kan uppleva att man ständigt måste gå på tå för martyren och anpassa sig. Och hur man än gör blir hon ändå aldrig nöjd.
– Det går inte att ha en vuxen och jämlik relation med en person som manipulerar och kör med dubbla budskap. Det blir svårt att lösa problem och konflikter på ett konstruktivt sätt, säger Maria.
Martyren får personerna i sin omgivning att känna dåligt samvete och må dåligt för att hon är den som alltid offrar sig, men mår inte heller speciellt bra själv.
– Det är en person med dålig självkänsla, som känner att hon inte duger. Egentligen är det synd om martyren, men det innebär inte att hon har rätt att manipulera andra för att få uppmärksamhet. Maria menar att det är svårt att förändra en martyr, det man kan ändra på är hur man bemöter martyren.
Om martyren märker att det inte fungerar med dubbla budskap och känslomässig utpressning kommer hon förhoppningsvis att sluta med detta. Ta i stället martyren på orden när hon säger att hon inte vill ha hjälp med disken, trots att det åtföljs av en trött suck och ett ”gå du och titta på tv medan jag röjer upp”.
– Det här är förstås inte helt lätt om man har en känslomässig bindning till martyren, om det till exempel är en familjemedlem, men man får försöka att inte spela med. Uppmuntra aldrig martyrens beteende utan tänk på att det här är en härskar-teknik, säger Maria.
Hon föreslår också att man konfronterar martyren och frågar vad det hela egentligen handlar om. En rak kommunikation där man talar om vad man är missnöjd med och sedan försöker hitta en konstruktiv lösning är mycket bättre än dubbla budskap.
Prata om vad det rent konkret handlar om och undvik att hamna i känslomässig utpressning.