Sluta älta! 5 effektiva sätt som bryter mönster och minskar oro

I perioder behöver vi reflektera och prata upprepade gånger om tankar vi har eller sådant som hänt. För att bearbeta. Men går det en längre tid och vi fortsätter på samma sätt har vi hamnat i ett ältande. Då leder våra tankar ingen vart, utan trycker ofta bara ner oss – och gör oss stressade och nedstämda.

Ofta frågar vi oss ”Varför?”. Varför sa hen så där? Varför gjorde jag sådär? Varför drabbar detta mig? Om jag bara…

Det är helt normalt att älta – även om vi inte mår bra av det. Förmågan att tänka ut presumtiva faror är troligen det som gjort att vi människor överlevt genom historien. Problemet, om man nu vill kalla det så, är att våra hjärnor fungerar ungefär likadant i dag som för tusen år sedan.

I Sverige omger vi oss inte längre med samma direkta faror som vi behöver skydda oss mot. Effekten blir att vi i stället försöker hitta lösningar på allt som skapar en känsla av ovisshet. Nästan alltid handlar det om sådant vi egentligen inte kan påverka. Och så fastnar vi i ett ändlöst ältande.

Tröst skapar bara mer oro

Ofta försöker vi mota bort obehagstankarna med mottankar: ”Varför skulle jag ha cancer, jag var ju hos doktorn förra veckan och kollade magen”. ”Varför skulle hen tycka att jag är tråkig, hen skrattar ju ofta åt mina skämt”.

En stund lättar oron – men snart är ältandet i gång igen – den här gången med att ifrågasätta mottankarna: ” Doktorn kanske missade något”. ”Men såg hen inte lite uttråkad ut senast vi sågs?”

Med andra ord förstärker vi ältandet när vi försöker få bort det.

Varför är det så? Jo, hjärnan börjar koppla ihop trösttankarna med orostankarna. Det blir som en pingismatch, där argumenten kastas fram och tillbaka. På det sättet uppmuntrar trösten hjärnan att hitta nya oroande aspekter, det blir som spår som göder varandra. Ju fler tröstetankar vi kommer på, desto fler olusttankar får vi.

Konsten att låta allt vara

Det enda som hjälper på lång sikt är att sluta med de tröstande mottankarna.

I början kan det vara både smärtsamt och svårt att inte agera på orostankarna. Ofta kommer dessutom trösttankarna så snabbt att de kan vara svåra att få grepp om. Men börjar man uppmärksamma tankekedjorna brukar man successivt bli medveten om dem.

Känner du lättnad har du alltså tänkt en trösttanke, kanske utan att du ens märkt något.

Hjälp vid ältande

1.Var kvar i oron, och bara låt den finnas

Det kan vara väldigt tufft att vara kvar i sina värsta ”tänk om-tankar”. I stället för att gå in i känslorna som grubblerierna orsakar kan vi försöka ställa oss lite utanför, och konstatera: Nu tänker jag att… Jaha, hur påverkas jag av den tanken då? Vilka känslor skapar den? Då blir det tydligare att det är just tankar som ofta inte har ett dugg med verkligheten att göra.

2. Fråga dig själv om det är något du har makt att påverka

Om det till exempel är så att det inte finns någon övergripande mening med livet, att någon som älskat oss inte längre gör det eller om vi får en meteor i huvudet nästa vecka – så är det inget vi har makt att förändra. Och då hjälper vi oss själva att bli lugnare om vi accepterar läget.

3. Förvänta dig inte att du ska bli fri från ältande

Det enda som händer då är oftast att vi börjar älta själva ältandet: ”Varför håller jag på så här?” Däremot kan det minska väsentligt, och man kan helt undvika långvariga grubblerier.

4. Var snäll mot dig själv

Tänk på hur många år du ägnat åt att dika upp de här spåren i huvudet. Då kan det inte gå på ett kick att fylla igen dem. Försök se på dig själv med värme och empati, och tänk på hur tokigt vi människor håller på ibland. Då kan man nästan bli lite fnissig när det kommer en sådan där knasig tanke igen – som man nu vet bara är en invand kullerbytta i hjärnan.

5. Avsätt tid för oron

Ett sätt att få hjärnan att släppa oro är att bestämma sig för att ha en orostid, till exempel mellan klockan 18 och 18:15 varje kväll. Då får du skriva ner allt du oroar dig för, och lägga i en burk. Tiden där emellan får du säga till dig själv: ”Nu kommer oron här märker jag, du får vänta tills ikväll”. Det skapar distans.