Tina 38: "Paniken tog över mitt liv"

Ångesten kom som en blixt från en klar himmel. Det blev början på en lång inre resa. Nu, tio år senare, är Tina frisk och stark igen.

 Det var en dag som alla andra på jobbet. Tina Karlssons chef kom in och sa att företaget hade fått en stor order och de måste jobba över. Igen.

–  Jag var helt oförberedd på min reaktion. Allt bara rasade. Kraften rann ur mig. Jag grät hejdlöst, kände hur paniken spred sig i kroppen. Det var oerhört obehagligt, jag kunde inte påverka min kropp, säger Tina.

Hon sitter hemma i lägenheten i Järfälla och försöker minnas. Det är tyst. Väggarna är mjukt bruntonade. Levande ljus kastar skuggor på väggarna. Hon ger ett stabilt intryck, men när hon pratar blir rösten lite trevande. Hon har svårt att komma ihåg vissa händelser.

– Den här tiden är som ett töcken. Efter gråtattacken på jobbet fick jag hjälp att träffa en kurator och en läkare. Jag blev sjukskriven och fick diagnosen panikångest på grund av livskris.

– Det kändes konstigt. Mitt liv var kanske inte på topp, men helt okej. Jag hade ett bra jobb och en fin familj. Ingen man och inga barn, men en nära kontakt med mina föräldrar och min syster. Och jag hade Hnota, min islandshäst.

”Jag fick svårt att andas och trodde  jag skulle dö”

Så småningom insåg Tina att hon hade problem – som börjat redan i skolan. Hon blev utfryst och det gjorde att hon fick dålig självkänsla. Trots att hon hade vänner kände hon sig alltid ensam och otillräcklig. Dessutom var det stressigt på jobbet. Tinas panikattacker blev snart värre.

– Jag trodde jag skulle dö, fick hjärtklappning, skakningar och svårt att andas. Till slut vågade jag inte åka buss eller gå till affären av rädsla för en attack. Jag började sova dåligt, vaknade ofta med ångest. Till slut blev jag till och med rädd för att somna. Hela mitt liv var svart.

Tina fick antidepressiv medicin som gjorde att hon sov bättre och blev lugnare. Men hon gick upp mycket i vikt.

– Det fick mig att må ännu sämre. Samtidigt kände jag mig neutral till allt, livet förlorade all mening. Så jag valde att sluta med medicinen. 

Vändpunkten kom när Tina hade varit sjukskriven i fem år. Några vänner sa att de tyckte att hon var stark.

– Deras ord öppnade mina ögon. Jag började längta efter en promenad, ett jobb, ett vanligt liv! Samtidigt var det smärtsamt att inse att jag inte ens hade längtat efter något på många år. Och allt rasade igen…

På psykakuten träffade Tina en läkare som fick in henne på rätt spår. Hon började i KBT, kognitiv beteendeterapi, och fick utmaningar från gång till gång. En var att åka buss:

– Det var tufft. Jag var tvungen att sitta på bussen och känna ångesten komma – och samtidigt försöka förstå att den inte var farlig. Jag skulle inte dö.

”Terapi och sjukgymnastiken hjälpte mig”

– Genom min terapeut fick jag kontakt med en sjukgymnast som tränade personer med depression. Där fick jag göra avslappningsövningar, dansa och träna kroppskontroll tillsammans med andra. Jag tyckte om att göra de här övningarna inför, och tillsammans med, de andra. Både terapin och sjukgymnastiken fick mig att känna att jag hade en kraft inom mig. Det skapade också ett sug efter sociala kontakter. Jag fick lust att arbeta igen och blev stöttad av min terapeut.

Via Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens program för långtidssjukskrivna fick Tina börja arbetsträna på en förskola. Allt fungerade bra och ganska snart började hon jobba halvtid. En gång i månaden hade hon uppföljningssamtal med sin terapeut och handläggaren på Försäkringskassan.

– Min häst var också till stor hjälp. Jag kunde ”anförtro” mig åt henne. Det går inte att sköta en häst utan att ha en inre kraft och en vilja, påpekade min terapeut. Och det stämmer, ridningen fick mig att känna mig stark och omtyckt.

”Panikattackerna var borta, men jag behövde få prata om själen”

Efter nästan två år var KBT-terapin avslutad. Panikattackerna var borta, depressionen hade lättat och Tina hade fått tillbaka sin energi och initiativkraft. Men något fattades.

– Jag var inte längre samma person som före krisen. Jag kände ett stort behov av att få prata med någon om livsfrågor.

Tina tog kontakt med Carina Hoffman, terapeut på friskvårdskliniken Hälsonyckeln C i Järfälla, som arbetar med en kombination av stödjande samtal, avslappning och healing.

– Carina visade mig att jag har ett egenvärde och fick mig att vända min känslighet till något positivt. Det var som om något släppte, gammal stress försvann, ångesten blev mindre. I dag är hon min mentor och en stor trygghet för mig. Jag behövde de här samtalen som komplement till KBT, som var praktisk och konkret, men ganska generell. Carina hjälpte mig i stället med själsliga frågor. Vi pratade om vem jag var och hur jag skulle hitta mig själv. Hon såg och förstod just mig och vägledde mig utifrån det – inte utifrån någon mall, förklarar Tina.

GoldenKey

– Min metod heter GoldenKey och är en djupavslappnande behandling. Den mjuka och inkännande beröringen ger kontakt med gamla spänningar som tryggt och lugnt tillåts att lösas upp utan att kroppen går i försvar. När du är avslappnad får du lättare kontakt med ditt ”högsta jag”. Du får en djupare känsla av vem du är. Jag guidar klienten till en fiktiv eller verklig ”kraftplats” där hon känner sig trygg. Där plockar vi fram de egenskaper hon vill ha, och hur det känns i kroppen att vara till exempel modig, stark och harmonisk. Den känslan kan hon sedan använda vid behov. Metoden aktiverar självläkning, höjer egenvärdet och lockar fram ditt bästa jag, säger terapeuten Carina Hoffman.

Efter samtalen med Carina Hoffman har livet gått nästan som på räls för Tina.

– I somras tog jag B-körkort. Jag var så orolig när jag skulle köra upp, satt i bilen med rusande hjärta. Efter ett tag lättade oron, uppkörningen gick bra och jag grät av lycka. Det är häftigt att det går att bemästra sina rädslor!

För varje steg Tina tog fick hon lust att göra mer. I samma veva fick hon ett nystartsjobb på heltid, som nyligen gått över till en fast anställning.

– Vilken seger att varje morgon ta bilen till stationen, åka tåg i värsta morgonrusningen, få jobba och känna sig behövd och viktig igen!

En annan sak som hjälpt Tina att ta ett viktigt steg är ett helt nytt intresse:

– Tidigare var jag rädd för att gå ut bland folk. Jag trodde att jag skulle få en panikattack. Kameran blev ett skäl för mig att gå ut. Nu älskar jag att fotografera!

KBT-psykologen: Panik är kroppens sätt att säga stopp

Vilka är symtomen?
– En panikångestattack föregås oftast av något, som långvarig stress. Den är ett sätt för kroppen att säga ifrån. Ofta får man starka fysiska symtom som smärta i bröstet, hjärtklappning, andnöd, illamående och skakningar. Första gången tror man ofta att man ska tappa kontrollen eller dö. Många åker till sjukhus för att de tror att de har hjärtproblem. Många undviker att åka buss eller t-bana eller gå i affärer av rädsla för att få en attack Man isolerar sig, börjar kanske dricka eller självmedicinera för att bli lugn. Ofta leder det till depression, säger MåBra:s KBT-psykolog Kerstin Hellström.

Vad finns det för hjälp?
– Antidepressiv medicin, ofta kombinerat med kognitiv beteendeterapi, eller enbart KBT. Man kan bli fri från panikångest oavsett om man har haft det i två månader eller tio år. Fokus ligger på vad man vill kunna göra i livet. I terapin lär man sig ifrågasätta ångesttankarna: Kommer jag att dö? Är det farligt att tappa kontrollen? Man får också gå in i situationer som man undvikit för att successivt förstå att det inte är farligt. Man bör välja en legitimerad KBT-psykolog eller psykoterapeut med KBT-inriktning. De flesta blir bra av KBT och kan leva ett helt normalt liv igen.

AV: KRISTINA ROSENBERG 

FOTO: LENNART DANNSTEDT