Vem blir du i krisen? 5 vanliga reaktioner

Hamstrar du dig igenom krisen, eller förnekar du att den ens finns på riktigt? Här är fem krispersonligheter som kan ge stor igenkänning.

– Jag tror ju att vi kan ha drag av alla de här typerna. Våra psykologiska försvarsmekanismer är inte alltid så snygga, men försök att se på dem med självmedkänsla! Ofta handlar det om att vi ­försöker få en känsla av kontroll i en situation som är svår att hantera, säger psykologen Siri Helle.

Efter reklamen: Psykologen: Därför är existentiell hälsa så viktigt för vårt mående

1. Hamstraren: ”Man kan aldrig ha för mycket toalettpapper.”

– De flesta hamstrade nog lite när pandemin slog till. ”Jag kan inte ta bort risken att bli smittad, men jag kan i alla fall se till att jag har tillräckligt med toalettpapper hemma” och så mobiliserar man all sin energi till det. Det är ju på grund av det här beteendet som vi ska se till att krisförbereda innan, så att inte alla köper på sig extra toalettpapper, batterier och ljus samtidigt. Det är då butikshyllorna kommer att gapa tomma.

2. Anklagaren: ”Allt det här är deras fel.”

– Vi är psykologiskt utrustade för att vara mer misstänksamma mot människor som är utanför vårt ”vi”, och därför kan man vilja hitta orsaken till exempel en ny pandemi i gruppen av främlingar. För att motverka tendensen så behöver man umgås över gruppgränserna. Det är när vi lär känna människor som vi upptäcker att vi faktiskt har fler likheter än olikheter.

3. Konspiratören: ”Det här är bara nåt som staten har hittat på för att manipulera oss.”

– Om man redan har utvecklat en allmän misstro mot samhällets institutioner, ”ingen går att lita på”, så är man i riskgrupp för att tro på konspirationsteorier, som att den så kallade ”krisen” bara är en cover up för något allvarligare. Dessa förrädiska tankar är lättare att odla ifall man bara umgås med människor med liknande åsikter. Försök därför gärna behålla kontakten med människor med olika syn på samhället, för det är en friskfaktor i det här sammanhanget.

4. Förnekaren: ”Äsch jag tror inte det är så farligt egentligen.”

– Det här kan vara en psykologisk försvars­mekanism. Man är rädd för att man inte kommer att klara av det känslomässigt, rädd för att bli rädd helt enkelt, och därför tonar man ner själva faran.

5. Roffaren: ”Jag delar inte med mig av NÅT.”

– Vi föds ju med olika personlighetsdrag och vissa är mindre samarbetsvilliga. Är sedan resurserna krympande så kan tendensen att roffa åt sig triggas. Men det man ser i katastrofforskningen är ju att detta inte är en särskilt framgångsrik strategi. Vi klarar oss faktiskt bättre om vi delar med oss av våra resurser med andra.

Experternas tips om krisen kommer

Just nu är det mycket som känns oroligt i samhället. Tidigare otänkbara scenarion, som exempelvis krig, är något som vi idag förväntas ha en viss mental och praktiskt förberedelse för. Och frågan ”vem blir jag i krisen?” kan leda till ett tankemyller av skrämmande bilder i hjärnan, där säkert hälften av scenerna är hämtade från apokalypsfilmerna …

– Där brukar ju alltid samhällskrisen ganska omgående leda till en kollaps, med omfattande plundring och upplöst moral, men i själva verket så leder allvarliga samhällskriser faktiskt oftast till stärkta sociala band. På olika sätt hjälps vi åt för att hantera hotet, och just det kollektiva arbetet gör att många faktiskt mår bättre. Forskning visar till exempel att depression och självmord faktiskt minskar då, förklarar David Bergman, doktor i psykologi, yrkesofficer och författare till böcker om ”stridens psykologi”.

Hitta din copingstrategi

Men självklart är terrordåd, stora olyckor och omfattande naturkatastrofer djupt smärtsamt och obehagligt, och ingen människa går igenom detta utan någon form av copingstrategi, sätt att hantera det på.

David menar att man kan se två stora spår av copingstrategier vid allvarliga samhällskriser. Människor kan antingen bli problemfokuserade, då de fokuserar på praktiska lösningar, som exempelvis att se till att matförråden är fyllda. Eller så hamnar strategierna mer under paraplyet ”emotionell coping”, och då fokuserar man på att hantera själva känslan som krisen väcker. Här finns både positivt tänkande, andliga ritualer, religiös tro och svart humor.

– Både skratt och gråt är ju spänningslösare. Galghumor var en faktor som de som överlevde nazisternas förintelseläger ofta hade gemensamt, så att man kan skratta åt saker är ändå en gåva, men samtidigt ska man försöka se allvaret i vad myndigheter rapporterar, och inte tänka ”äsch, de bara skräms med ryssen för att de vill ha större försvarsbudget”.

Han får ofta frågan, "hur ska jag förbereda mig mentalt på att krisen eller kriget kommer?".

– Ju bättre förberedd du är på olika slags stressiga situationer, desto större är chansen att du faktiskt kommer att ha nytta av någon kunskap. Det ger dig också ett lugn när du kan något som du tror du kan behöva, till exempel att ge första hjälpen.

– Försök helt enkelt att befinna dig på en mental plats där du varken är naiv eller paranoid, men där du ändå har vågat tänka tanken, ”vad gör jag om krisen eller kriget kommer?”. Då har du automatiskt en större förberedelse, summerar han.

Och vem du än blir i krisen så bli åtminstone inte en sån som förvärrar den.

Lisa Mobrand är utredare på Myndigheten för Psykologiskt Försvar, som har som uppdrag att motverka informationspåverkan från främmande makt.

– Vi befinner oss ju just nu i en säkerhetspolitisk obehaglig situation där vi faktiskt utsätts för ett slags kognitiv krigsföring, med exempelvis inlägg på sociala media som har som långsiktigt syfte att bryta ner försvarsviljan hos svenska invånare. Det görs genom till exempel inlägg som kan vara delvis sanna, men starkt vinklade, och som ska stärka bilden av ”ett land i kaos”, säger hon.

En annan metod för att få invånarna att börja ifrågasätta om demokrati verkligen är bästa vägen att gå är genom att skapa polariseringar mellan olika grupper. Här vill Lisa Mobrand betona att man har en stor roll att spela som vanlig civilperson genom att exempelvis inte föra vidare obekräftade ”nyheter” eller spä på rädsla.

Varnar för förberedelsestress

Psykologiskt vill hon också varna för vad man skulle kunna kalla ”förberedelsestress”, vilket knyter an till det David Bergman pratade om i början av texten.

– För några år sedan var prepperkulturen full av människor som ville befästa bilden att om krisen kommer, så kollapsar samhället och det är upp till varje individ att klara sig själv. Tvärtom vet vi ju att kriser snarare stärker människors förmåga att samarbeta. Men visst ska du ändå ha din egen goda förberedelse. Det är exempelvis bra för alla att ha 10 liter vatten i pet-flaskor stående mörkt och svalt i källaren, och som man byter ut ibland, säger hon.

Hon betonar att förberedelser inte heller är någon materialsport.

– Man ska ju komma ihåg att det finns starka kommersiella intressen som tjänar på att du tror att du måste ha den rätta vevradion... Prepping är ju egentligen något som i synnerhet kvinnor redan gör i vardagen. Man ser till att man har lite extra mat hemma utifall att något händer. Välj förslagsvis då något som du tycker om att äta. Gillar du vita bönor på burk? Ja då köper du hem extra mycket av det, tipsar Lisa.

Ta hand om dig själv i krisen – psykologen Siri Helles tips

Vi har olika sårbarhet för kriser, men alla kan bli hjälpta av att stärka sin existentiella hälsa, det vill säga förmågan att ta vara på livet och finna hopp och mening även i motgång.

Psykologen Siri Helle är aktuell med nya boken Existensboosten, som bland annat ger råd om hur vi kan bli bättre på att hantera olika typer av kriser. Hon menar att det inte är så underligt om krisen väcker ”konstiga” reaktioner. Gamla primitiva försvarsmekanismer, som att exempelvis ”spela död”, har hjälpt oss att överleva förut. De kan dyka upp igen i form av handlingsförlamning, fast att man vanligtvis är så redig.

– Vi har också en individuell sårbarhet för kriser som spelar in. Dels har vi ju från början olika temperament. Vissa är lugnare och andra mer ångestbenägna. Men du kan också ha en psykologisk sårbarhet ifall du redan nu går igenom något annat jobbigt. Och ännu mer sårbar blir du om du specifikt redan har upplevt en liknande situation, till exempel om du blivit bedragen tidigare, eller varit med om en krigssituation. Då kommer du vara känsligare för signaler på otrohet eller ett mullrande krigshot, förklarar hon.

Genom att både i förebyggande syfte, och under svårare tider, försöka stärka sin existentiella hälsa, kan det kännas lättare att navigera i livet.

Här får du Siri Helles bästa tips om hur du långsiktigt tar hand om dig själv psykologiskt vid en utdragen kris: