Ann flyttade ihop med sin exman och hans nya fru

På en av Gotlands största gårdar, anrika Stafva, har släkten von Corswant bedrivit lantbruk sedan mitten av 1800-talet. Därefter har stället traditionsenligt gått i arv till äldste sonen i familjen.

I dag är den mest känd för sin fina mjölk- och ostproduktion, och drivs nu i femte generation av Patrik von Corswant och hans fru Inger, som bor här tillsammans med sina två barn. Men inte bara. För tre år sedan flyttade Ingers mamma Inga-Lill Jutemyr in i ena flygeln, och kort därefter anslöt även Patriks före detta fru Ann Sebek med sin son Antonin.

– Jag lever ett liv med två fruar, inleder Patrik med glimten i ögat över en kopp kaffe vid köksbordet. Med den ena är jag gift och med den andra har jag varit gift. Visst finns det de som höjer lite på ögonbrynen åt vår konstellation. Efter en skilsmässa är det ju väldigt vanligt att man slutar träffas. Ofta sitter man där förbittrad. Är det att vara vuxen?

Fint att bo tillsammans

Ann nickar instämmande och säger att det är fint att bo tillsammans. Hon ser inga problem att bo under samma tak som sin exman och hans nuvarande fru. Inger går till och med ett steg längre:

– Jag tycker allt annat är onormalt. Som vi borde alla ha det. Men det finns en förutsättning, och det är att man klarar av att prata med varandra på djupet, vilket det är det väldigt få som kan.

Så enkelt som det låter har det naturligtvis inte varit. Tvärtom. Det har tagit många år av hårt arbete att komma dit de är idag. Alla har jobbat med sig själva, och förutfattade meningar har fått ge plats åt nya sätt att se på tillvaron. Inte minst har de fått lära sig förlåta, både sig själva och varandra.

–Allt började egentligen när Ann och jag skildes för tjugo år sedan. Det var krisernas kris, det värsta jag varit med om, suckar Patrik.

Ögonblicklig förälskelse

Låt oss gå tillbaka i tiden. Som arvtagare till gården sattes den då artonårige Patrik i en omfattande lantbruksutbildning som slutade med examen som lantmästare på Alnarp. Det var också i Skåne han lärde känna den sex år äldre tandsköterskan Ann. Förälskelsen var ögonblicklig. De gifte sig, Ann blev gravid, och paret flyttade hem till Stafva där det stora jordbruket väntade.

Väntade gjorde också Patriks föräldrar som på den tiden bodde på gården. Han upplevde att förväntningarna på honom var skyhöga. Bredvid de tusen hektaren mark fanns en stor besättning nötkreatur som skulle skötas. Patrik ville bevisa för sin far att han kunde leverera och jobbade och slet dygnet runt. Ann däremot hade inget jobb och fördrev dagarna med ridning och barn.

– Jag ville vara en god familjefar och samtidigt uppfylla min fars önskemål, men att vara alla till lags var en omöjlighet.

–Jag å min sida vantrivdes, inflikar Ann. Vems hem var Stafva egentligen? Vi bråkade allt mer och kunde reta gallfeber på varandra. Båda ville vi ha rätt och ingen gav sig. En morgon rann bägaren över. Jag orkade inte längre och sa till Patrik att jag ville skiljas.

–Då rasade hela min värd samman, minns Patrik.

Kär i ridläraren

Hans föräldrar flyttade från gården. Offerkoftan satt hårt, och Patrik valde att hålla både dem och Ann ansvariga för allt som hänt. Än värre blev det när han fick veta att Ann och hennes ridlärare Otto blivit kära i varandra.

Otto bodde på den tiden tillsammans med Inger, som tidigare arbetat som djurskötare på Stafva. De båda paren umgicks lite privat, ibland över en god middag. Inger pratade gärna jordbruk med Patrik, och Ann som älskade hästar tyckte Otto var intressant.

– Ottos och min relation hade länge varit svajig, säger Inger. Blev det bråk höll jag oftast tyst och stängde in mina tankar. Förr eller senare rann förstås bägaren över. Då storgrät jag och formligen vräkte ur mig. Men i stället för att ta tag i problemet, som var vår dåliga kommunikation, lät jag allt bara rulla på. Det var enklast så.

Föll ner i svart hål

Efter skilsmässan hamnade Patrik i ett svart hål. Ångesten malde, han fick bältros och sov och åt knappt. Vad skulle det bli härnäst? Hjärtinfarkt eller magsår? Han gick hos psykologer och terapeuter, testade healing och schamanism, greppade varje halmstrå.

– Att komma in i flumtankarna var jobbigt, men också modigt. Jag var ju jordad som lantbrukare och det var mer än en bonde som undrade vad jag höll på med. Jag var så dålig att det lika gärna hade kunnat bli droger eller att jag supit ner mig, säger han och fortsätter:

– När det gällde Stafva hade jag full koll. Gården var ISO-certifierad, jag styrde och ställde och satte upp mål. Och så går äktenskapet åt helvete. Hur man klarade det hade jag inga verktyg för.

Någonstans levde dock hoppet att situationen skulle ljusna. När han kom i kontakt med en kvinna som arbetade med frigörande andning, kom brytpunkten.

Sluta fred med sig själv

–Det var oerhört givande. Efter vår fjärde session sa hon ”Nu ska du vidare” och skickade mig till Stockholm där Sandy Levey Lunden skulle hålla en workshop i personlig utveckling. Den byggde på En Kurs i Mirakler. Vad hade jag att förlora?

Kursen vände upp och ner på Patriks liv. Han förstod att den tillvaro som Ann och han suttit fast i med ständiga bråk och där båda ville ha rätt var dömd att misslyckas. Och han förstod att det förlåt han väntade på från Ann aldrig skulle komma. Hon hade aldrig fördömt honom utan bara räddat sig ur en omöjlig situation. Det var i stället han som fördömde henne och ville hämnas. Patrik insåg att det var sig själv han måste förlåta.

– Allt vi projicerar på andra speglar ju ofta bara vårt inre, menar Inger. Att förstå det och kunna sluta fred med sig själv är så viktigt.

– Workshopen visade också förutsättningen för en fungerande relation: att vårda samtalet. Att man talar med varandra, inte bara pratar. Klarar man det, kan man ha ett förhållande med nästan vem som helst. Efter kursen kände jag mig euforisk, såg ett oändligt ljus i allt, säger Patrik.

Avslutades med en kyss

Han reste hem till ön och beslutade att ta tag i sin situation. Ann och Otto planerade att gifta sig, att Inger satt ensam och ledsen var inte svårt att räkna ut. Han ringde upp och bjöd på middag. Kvällen blev lyckad och avslutades med en kyss. Efter det tog relationen fart.

– När jag förstod att Inger var intresserad av mig blev jag varm inombords, men någon vanlig förälskelse var det inte. Den växte fram allt eftersom vi lärde känna varandra.

Efter ett halvår friade Patrik. Ringarna växlades på Gotska Sandön där de tillbringade några dagar helt ensamma i den säregna naturen och inte en sekund var tråkig. Bröllopsresan gick till Kanada och en tio dagar lång workshop. Varje dag ägnades åt att fastställa ett gemensamt motto som skulle hjälpa dem på deras gemensamma väg framöver. Det blev: att hjälpa varandra ta ansvar för livet och att lösa upp situationer när det låst sig.

Insikten att samtal är en konst många behöver lära sig, fick Patrik och Inger att börja anordna kurser på Stafva under ledning av erfarna coacher. De bjöd även in Ann och Otto att delta, och tillsammans lyckades de fyra få en nystart. När de gifte sig på midsommarafton 2008 var Patrik och Inger självklart bjudna.

– Vi började umgås som par igen i vår nya ”tvärtom-konstellation”, säger Inger. Så skönt det var att vara vänner igen.

Blev som en robot

Ann och Otto bosatte sig på en hästgård, och fram till sommaren 2018 var allt var frid och fröjd. Så kom dagen kom när Otto började känna sig lite krasslig. Han uppsökte läkare och fick veta att han hade lungcancer. Nio veckor senare var han död.

– Då hamnade jag i ett enda stort tomrum, säger Ann. Jag hade ingen kontakt med mina känslor. Jag blev som en robot, att sitta och gråta var det inte tal om.

Hon förstod dock att det var en omöjlighet att ha kvar gården. Hon jobbade som tandsköterska i Visby, att hon ensam skulle ta hand om alla hästar var uteslutet. Enda lösningen var att sälja.

Ann högg tag i allt praktiskt. Huset skulle målas om invändigt, alla uthus tömmas, bara att åka till återvinningen var ett heltidsjobb. Tankarna surrade på var hon skulle ta vägen? Under åren hade de båda paren skämtat lite om att det skulle vara kul att bo ihop någon gång i framtiden. Det fröet började växa. På Stafva kände hon till allt sedan tidigare och där fanns gott om plats.

–Både Inger och Patrik var ju också en trygghet för mig, så jag frågade om jag fick flytta hit.

– Det fanns ingen tvekan från min sida att svara ja, säger Inger med värme i rösten, och inte från Patriks heller.

Stor respekt för varandra

En del av huset styckades av till Ann. Där har hon inrett en trevlig bostad till sig själv och sin son. Alla har stor respekt för varandra. Ingen tränger sig på, och man knackar alltid. Ibland kan det gå dagar utan att man ses. Ann och Inger har dock en daglig rutin att blinka till varandra med en ficklampa genom fönstren, för att försäkra sig om att allt är bra. På helgerna träffas man alla tillsammans och äter frukost.

Svartsjuka då, är det inget tema?

– Om de två börjar prata och skratta åt något gammalt, kan jag känna mig lite utanför säger Inger, men det går snabbt över. Jag vet ju att de haft ett liv tillsammans före mig.

– Patriks och min kärleksrelation är helt slut, understryker Ann bestämt. Det skulle inte gå att bo tillsammans om det vore på annat sätt.

–Och min passion riktas bara till Inger, rent sexuellt har jag inga andra intressen, säger Patrik.

Innan vi skiljs tas åter igen tråden upp om hur viktigt det är att ha en fungerande kommunikation i vilken konstellation det än må vara. Att det är ett livslångt lärande, och förutsätter att man både vill och vågar öppna sig. Och att man tar sig tiden.

Patrik och Inger har som vana att stiga upp vid femtiden och ta en cykelrunda tillsammans innan alla andra har vaknat. Då pratar de av sig och lyssnar in varandra.

– Det finns verktyg att tillgå för att kunna leva gott ihop, avslutar Patrik. Att våga visa sig sårbar är så viktig. Att inte anklaga den andre, utan lära sig uttrycka känslor och behov. För det enda vi har är ju varandra.

Några av de som bor tillsammans på Stafva

Namn: Patrik von Corswant

• Ålder: 53
• Gör: Färskvaruchef med grädde- och mjölkproduktion och driver även ett företagshotell på Stafva.
• Familj: Har barnen Caspar, 27, och Agnes, 25, tillsammans med Ann. Har barnen Hannes, 18, och Sandra, 16, tillsammans med Inger.

Namn: Inger von Corswant

• Ålder: 60
• Gör: Ansvarar för gårdens ostproduktion.
• Familj: Har barnen Hannes, 18, och Sandra, 16, tillsammans med Patrik. På gården bor också hennes mamma Inga-Lill Jutemyr, 92.

Namn: Ann Sebek

• Ålder: 59
• Gör: Tandsköterska.
• Familj: Har barnen Caspar, 27, och Agnes, 25, tillsammans med Patrik. Har sonen Antonin, 19, tillsammans med Otto.

Foto: Stig Hammarstedt