Är du medberoende till din partners slarv? Här är 7 sätt att släppa taget
Tar inte din partner sin del av ansvaret hemma? Är du alltid den duktiga? Känns det som att du ger och ger, men inte får tillbaka så mycket som du hoppats? Blir du arg när hen inte gör som du vill, men biter ihop för att inte göra din partner ledsen eller arg?
Att lägga sin energi på att ta ansvar för andras beteenden och känslor istället för att utgå från vad du själv vill – det är medberoende. Tvärtemot vad många tror är det ingenting man bara är som partner till en alkoholist eller missbrukare, utan ett beteendemönster man lärt sig från barnsben som man bär med sig i alla relationer.
– Man kör över sig själv, lyssnar mer till andras behov än sina egna. Ofta har man svårt att ta beslut för man måste känna in alla andra, säger relationscoachen Cornelia Södergren som bland annat skrivit boken Realistiska relationer.
Svårt att sätta gränser
En medberoende person ändrar sitt beteende för att inte göra andra arga eller ledsna – utifrån hur man tror att de ska reagera, fast det kanske inte ens stämmer. Att sätta gränser är svårt. Ofta är grunden rädsla för konflikter – och att bli lämnad.
– Medberoende tycker att själva relationen är viktigare än en själv. Man tror inte att det räcker att bara vara jag utan man måste hjälpa människor och anpassa sig efter dem. Man älskar sig själv för lite.
Beteendet är vanligare bland tjejer.
– Ja det ser absolut ut så. Vi får ju olika roller redan från födseln, även om vi kommit långt i jämlikhet är det fortfarande så att man ska vara fin och duktig flicka. Så tjejer försöker få uppmärksamheten på det sätt de lärde sig som liten: genom att anpassa sig, inte visa sin ilska, inte be om för mycket, inte ta för mycket plats.
Kör du på i det här beteendet riskerar du att gå in i väggen, men bryter du det får du bättre, ärligare relationer och mår bättre.
Terapi eller gruppsamtal är god hjälp – och här är 7 råd till:
- Se problemet.
- Bygg upp din självkänsla. Dina behov är värda lika mycket som andras.
- Kommunicera rakt och ärligt hur du känner och vad du behöver. Undvik att andra hamnar i försvarsställning genom att berätta hur du upplever saker, hur det känns, istället för att anklaga.
- Träna dig att säga ”nej”. Eller säg inte ”ja” direkt utan be att få tänka på saken.
- Be om hjälp. Du ska inte bli projektledare, men be andra uppmärksamma dina behov.
- Tänk på att alla inte alltid kan bli nöjda, du kan inte bli omtyckt av alla eller tillfredsställa alla.
- Utgå från vad du vill. Hur? Lyssna på kroppen! Hur känns det när du tänker på vad du ska göra? Snörper halsen ihop sig och det trycker över bröstet – eller blir du glad? Gör inte sådant som din kropp säger nej till.
Läs mer på: www.corneliasodergren.com
Foto: IBL/Thinkstock
…
Läs mer:
Lever du med en mansbebis? Så får du honom att ta ansvar