Carina Berg om småbarnskaos, förlossningar och mammakroppen
Inför premiären av Carinas nya programserie Var fan är storken? fick vi en pratstund med henne över Teams. Carina berättar personligt och öppet om sin och Eriks kamp för att bli gravida med sonen Otto, nu 1,5 år. Den intervjun kan du läsa här.
Men vi pratar också om tacksamhet, förväntningar och kaos.
Carina har sedan tidigare sonen Holger, 11, ihop med Kristian Luuk, så hon är hyfsat rutinerad på föräldraskapet. Men två barn på 2,5 år låter svettigt, hur mycket man än längtat?
– En nära vän som gjort samma resa sa till mig att ”Vi ska ödmjukas ner på knäna, för när vi sedan får det där barnet, då bryr vi oss inte om förlorad egentid och sömnbrist.” Och jag tycker att det var så himla fint! Tacksamheten jag har när jag sitter här med facit i hand efter vår resa, den trycker bort gnäll. Det är jag väldigt glad över.
”När ska livet bli som förut igen? Ja, aldrig”
– Jag kan ställa mig utanför kaoset. När båda gråter, en bajsar och en kissar och klockan är fem på morgonen kan Erik och jag titta på varandra och skratta åt det, tack och lov. Sen kommer det så klart dagar där man är så trött att man knappt orkar resa sig upp och bara vill gråta en liten stund. Det händer ju även när man vadar runt i djup tacksamhet. Men det är ändå lättare nu på något sätt. Det kan absolut också hänga ihop med att jag är äldre, och att jag har tre barn. Som förvirrad förstagångsföderska tänkte jag ”När ska livet bli som förut igen?” Ja, aldrig, är ju svaret på den frågan!
I mars föddes alltså lillasyster Juno, som efter den långa och jobbiga IVF-kampen med Otto mycket överraskande, blev till på ”naturlig” väg – i Carinas ålder ett femprocentigt mirakel, enligt expertläkare.
”Otto tog testet och stoppade in det i munnen. Då tänkte jag 'Det är nog så här det blir' ”
Hur var förlossningen med Juno?
– Jättebra. Jag har haft tur med alla mina tre förlossningar. Vattnet hade gått, men värkarna hade inte kommit igång ännu. Så vi åkte och käkade lunch i Djursholm och tog en promenad. Och sedan när vi kom in var det snart dags kändes det som. Jag är en stor förespråkare för epidural, så jag har bara lullat runt där och vilat tills det varit dags att krysta. Med Juno tog det två krystningar innan hon var ute.
Vad skönt! Någonstans ska man ju få ha det lite lätt också, eller hur?
– Exakt!
Carina Berg om kroppen efter graviditeterna: ”Jag blir nog inte mig själv igen”
Hur har kroppen reagerat på två täta graviditeter efter 40?
– Haha, det är HUR stor skillnad som helst jämfört med innan! Att vara 31 år och föda ett barn och sen ha tio år på sig att återhämta sig, det var ju ingenting! Att föda två barn, 40+…. Jag blir nog inte mig själv igen. Men är det en målsättning då? Nej, det behöver det ju inte vara. Jag är ju mig själv i en annan skepnad liksom. Jag har små fina minnen på min kropp från de här två små barnen. Kämpa sig tillbaka till vad? Ens 30-åriga jag? Det är ju fysiskt omöjligt. Jag tar små promenader och tänker att någon gång ska jag väl komma i brallorna igen så jag slipper köpa en helt ny garderob. Fast i värsta fall får jag väl köpa en helt ny garderob då, skrattar Carina och rycker på axlarna.
Var fan är storken? – kampen och längtan efter ett älskat barn har premiär onsdag 19 maj kl 21.00 på Kanal 5 och går att streama på discovery+.
Foto: TT, discovery+
Video: Katarina Mattsson