Experten: Därför skiljer sig många samtidigt som vännerna
Kanske känner du igen det: Du tillhör ett kompisgäng där paren har varit tillsammans i ”evigheter”. Fester, helger i stugan, barnen som blivit kompisar med varandra. Så kommer nyheten, till synes som en blixt från klar himmel. Paret du alltid tyckt varit de mest stabila och harmoniska berättar att de ska skiljas. Vad är det som händer?
När Camilla började umgås med två kollegor som var mitt uppe i varsin skilsmässa gick det inte ens ett år innan hon själv var skild. Kanske hade det skett ändå. Men enligt en studie ökar risken för att man själv skiljer sig om någon i ens omgivning nyligen gjort detsamma.
Risken ökar med 75 procent
Enligt den amerikanska studien från 2010 ökar risken för att man skiljer sig inom de kommande fyra åren med 75 procent om ens nära vänner separerat. Om vänners vänner skiljer sig är risken 33 procent. Skilsmässorna såg alltså ut att smitta.
Studien som var ett samarbete mellan sociologer och psykologer vid tre nordamerikanska universitet leddes av Rose McDermott vid Brown University. Studien fick kvällstidningsrubriken: ”Breaking up is hard to do, unless everyone else is doing it too”. Översatt blir det ungefär ”Att göra slut är svårt, om inte alla andra också gör det”.
Under 32 år studerades 12 000 amerikaner från ett mindre geografiskt område. Kort sammanfattat såg man alltså att det var lättare att separera från sin partner om andra hade gjort det.
Camilla, 43, som vill vara anonym och egentligen heter något annat, började ett nytt jobb där två av hennes nära kollegor befann sig mitt i varsin skilsmässa. Hennes eget äktenskap hade länge knakat i fogarna, och inom ett år hade hon också tagit steget. Skilsmässan var ett faktum.
Det har nu gått fem år. Upplevde Camilla att hon påverkades av kollegorna, så som den amerikanska undersökningen visar?
– Det är svårt att svara på. Men jag vet att jag i flera år hade känt att mitt förhållande inte fungerade, och med mina kollegor kände jag att jag kunde prata öppenhjärtigt om situationen, säger hon.
Det nya säljjobbet innebar långa dagar och ett nära samarbete med kollegorna. De pratade mycket och ibland avslutades arbetsdagarna med en flaska vin eller en sväng ut på stan. Kollegorna kände varandra sedan tidigare, och Camilla kände att hon kom dem nära och att hon blev välkomnad in i deras gemenskap.
– I min umgängeskrets var det ingen som hade skilt sig. Att bära på dessa tankar hade fått mig att känna mig ensam, berättar Camilla.
Hon och maken ansågs vara ett socialt nav. Ett par som fungerade. Med tre barn och ett långt förhållande bakom sig. Men ändå gick det inte. Camilla hade börjat känna sig ensam i relationen, och hon blev förälskad i en annan. Det var ett intensivt förhållande som varade i några månader, kollegorna var de enda hon vågade berätta för.
– De var personer jag vågade öppna mig för, som inte dömde. De blev väldigt viktiga för mig under den perioden. Att skilja sig är trots allt väldigt smärtsamt och ensamt.
Smärtan kom dock först långt senare. Den stora förändringen i kombination med förälskelsen hade slätat över en del av saknaden.
– På ett sätt kände jag mig som 17 igen. Att få flörta och titta efter andra, det var liksom nytt och spännande ett tag, säger Camilla som dock betonar att hon inte är någon ”skilsmässo-romantiker”.
– Många tror kanske att en skilsmässa innebär ett nytt liv med massa egentid, spännande upplevelser de veckor man inte har barnen, och så vidare. Men jag tror det är svårt att föreställa sig hur mycket man kan sakna barnen. Och hur tomt och ensamt det kan kännas ganska lång tid efteråt.
Det tog flera år innan Camilla gick in i ett längre förhållande, som nyligen tog slut.
– När jag hör om par som ska separera är jag nog faktiskt den som blir lite extra bekymrad. Vet de hur tufft det är? Hur ensamt det kan vara? Jag är mån om att inte bara säga ”kör på”.
Uppbrott i den lilla flocken hotar också den stora
Att jämföra sig med andra är mänskligt. Flockmentalitet är något naturligt för oss människor. Det menar psykologen och parterapeuten Sindre Kvithyld Aasli.
– I samhället är paret eller familjen den lilla flocken. Men vi har också ett behov av att känna samhörighet med den stora flocken, som är människorna runt omkring oss. Uppbrott i den lilla flocken hotar också den stora. Man är sammanflätade i varandras liv, säger han.
Han påpekar att han själv inte har haft några patienter som lämnat sin partner på grund av att vänner har gjort samma sak, men tror ändå att det kan ha en viss påverkan och att det kan sätta igång en rad processer bland par i bekantskapskretsen.
– Att lämna ett förhållande hotar den gemenskap vi har ett behov av att vara en del av. Att någon varit ”först ut” kan innebära att det blir mindre skamfullt för nästa som följer efter, säger Sindre Kvithyld Aasli.
– Det kan också leda till att man granskar sitt eget förhållande, att det väcker en rädsla, en känsla av att ”detta får inte hända oss”. Och det kan ju leda till något bra, menar psykologen.
Han berättar att en del par bestämmer sig för att börja gå i terapi.
– Att gå i terapi kräver ju en hel del av oss. Det kostar på att vara öppen om sina önskningar, sin sårbarhet och om vad man saknar i förhållandet. Även par som har bestämt sig för att gå skilda vägar kan ha ett väldigt bra utbyte av sådana här samtal, säger Sindre.
Det är viktigt inför framtiden att det inte finns några obesvarade frågor kvar om varför det tagit slut, menar han.
– De som har barn tillsammans måste ju ha en fortsatt nära och viktig relation. Om uppbrottet inte är helt uppklarat finns risken att man tar med sin problemen in i det ”nya” förhållandet.
Även om psykologen passar sig för att använda begreppet ”smittoeffekt” i en umgängeskrets, så tror han att skammen som det kan innebära att lämna ett förhållande blir lättare att bära när man ser att andra gör samma sak.
Men är det verkligen skamfullt att separera i dagens samhälle?
– Ja, det skulle jag nog säga. Vi kan skämmas över att vi inte fått det att funka, och oroa oss över vad folk ska tänka. Ett tydligt tecken på att separation och skilsmässa är tabu är hur medier rapporterar om det. Det är ofta överdramatiserat och sensationslystet. Men när det sker i ens närmaste krets ger det oss en känsla av att det är något som kan drabba alla.
Han tror också att ”första paret ut” upplever att de får en del kritiska frågor från umgängeskretsen. Är man helt säker? Har ni tänkt på barnen? Även vem som är skyldig till att förhållandet spricker är en fråga som kan uppstå.
– Sådana frågor kan kännas jobbiga för paret i fråga. Att drabbas av dåligt samvete är inte ovanligt, och även om separationer är väldigt vanliga är det ofta förenat med sorg och livskris, förklarar Sindre.
För Camilla var skilsmässan en stor påfrestning. Förutom att barnen tog det väldigt hårt kände hon att hon gjorde vänner och familj besvikna genom att lämna sin make.
– Det dåliga samvetet och den eviga frågan om vi hade kunnat försöka igen – det har jag tänkt mycket på, även om jag har landat i att svaret på den sista frågan är nej, konstaterar hon.
Exmaken träffade en ny partner ganska snart efter separationen. I dag har de ett bra samarbete och enligt Camilla står barnen nära båda sina föräldrar. Väninnorna är desamma sedan gymnasiet. Camillas skilsmässa ledde inte till att någon i det gänget också skilde sig.
– Som tur är, säger Camilla och ler.
Hon minns dem som stöttande och förstående, även om hon undvek dem något när det var som värst. De stod för det etablerade. Hon var den som stack ut. Kollegorna som gick igenom sina skilsmässor samtidigt som henne har hon fortfarande kontakt med, men mer sällan.
– De var väldigt viktiga för mig under den tuffa period som jag kände mig ensam och behövde någon som förstod hur jag hade det. Nu när det gått några år har tillvaron blivit mer normal.
– Det är mest vardag. Och att hitta den rätte är minsann inte lätt. Jag har ett råd att ge: Hittar man kärleken ska man ta tillvara på den så att den inte försvinner. För det är inte säkert att man hittar den igen, säger Camilla.
Skilsmässor i Sverige
Under 2020 ägde 25 619 skilsmässor rum. Det är 212 fler skilsmässor än året innan.
Antalet skilsmässor har varierat under 2000-talet, men trenden har varit stigande.
Lägst antal var det 2005 då cirka 21 000 par skiljde sig. Det kan jämföras med 27 000 skilsmässor under toppåret 2013.
Efter 2013 började antalet skilsmässor att minska. Det beror på att en stor andel skilsmässor inträffar inom några år efter vigseln, och under perioden 2001–2008 ökade antalet giftermål kraftigt.
Källa: SCB.se
av Benedicte Wessel-Holst Översättning: Elin Samuelsson
Foto: TT