Experten: Svartsjuka har inget med kärlek att göra

– Man kan älska utan att känna ett uns av svartsjuka – om man har en inre trygghet som säger att man klarar sig även om man blir sviken. Svartsjuka handlar helt och hållet om rädsla. Att vara livrädd för att förlora den man älskar, säger samtalsterapeuten Elizabeth Kuylenstierna, som skrivit boken Svartsjukeakuten.

I grunden ligger ofta en känsla av att inte räcka till. Känslan säger att man riskerar att bli övergiven eller bortvald. Och så utgår man ifrån att det är sant. Det finns olika grader av svartsjuka.

I ena änden finns det där stynget av rädsla som kan fara igenom kroppen, till exempel om ens partner pratar länge och engagerat med en kvinna eller man på en fest, när ens närmaste väninna får en ny bekantskap eller när man precis blivit förälder och ens partner bara har ork för barnet.

– Jag tror att de flesta av oss har känt styng av svartsjuka någon gång i livet. Det är en högst mänsklig känsla. När man upplever att viktiga relationer förändras, och man inte riktigt kan hantera det, är det lätt att reagera med rädsla för att bli lämnad. Ofta är skammen det värsta. Svartsjuka upplevs ofta som fult, farligt och otillåtet.

Så finns även en avsevärt djupare form av svartsjuka – som kan liknas vid ett tvångssyndrom.

– Där är ofta självkänslan och ens tidiga anknytningar till viktiga personer i ens liv så bristfälliga att stark kärlek i sig väcker en enorm rädsla för att bli bedragen eller övergiven.

Tycker man inte om sig själv blir det viktigt med ständig bekräftelse från andra. Och så träffar man denna partner som får en att känna sig älskad och värdefull. I skenet av den andres kärlek blir det lättare att tycka om sig själv också. Det kan kännas som om ens egenvärde är beroende av att ha den andre. Och så föds ett behov av att äga, att kontrollera. Man är så uppfylld av sin rädsla att man bara ser sina egna behov.

Svartsjuka ger ett enormt stresspåslag i kroppen: hjärtklappning, magont, kallsvett och tyngd i kroppen. Och det slår lätt över i ångestattacker.

För att dämpa ångesten kontrollerar man sin partner

Rädslan drar ofta igång ens värsta farhågor och man målar upp en mängd scenarier där man blir bedragen.

– För att dämpa sin egen rädsla och ångest börjar man kontrollera sin partner på olika sätt. Man kanske ringer flera gånger och frågar vilka som är med på after worken eller smygläser sms. En kort stund lättar ångesten av det här beteendet. Men på längre sikt blir det bara värre, och man måste kontrollera allt mer för att få den där lugnande kortsiktiga effekten.

Ofta blir det som en fix idé att leta efter bevis på den andres otrohet.

– Man kan nästan vilja hitta bevis, för det skulle ju betyda att man inte är galen. Det är oerhört plågsamt att vara svartsjuk, och tanken på att hitta bevis kan nästan kännas som en lättnad.

Som partner blir man ofta medberoende.

– Det är lätt hänt att gå i polemik och börja svara på den andres kontrollfrågor om var man varit, när man ska komma hem och så vidare. Och så börjar man successivt anpassa sitt beteende för att slippa bli misstänkliggjord, som att sluta ta ögonkontakt med folk man möter på stan eller träffa vänner. Man vill visa att det inte finns något fog för svartsjukan. Och tänker att allt ska bli bra bara ens partner förstår det.

Det är inte ditt fel att din partner är svartsjuk

Men det enda som inträffar är att man dras allt längre in i den andres destruktiva föreställningsvärld, får allt mindre rörelsefrihet och förstörd självkänsla. Till slut kan man tro att det är ens eget fel att partnern är svartsjuk.

– Det viktiga att förstå, både för den som lider av svartsjuka och partnern, är att problemet ligger hos den svartsjuke. Och att svartsjukan är ett tecken på att man behöver jobba med sig själv och sin inre rädsla.

Hur gör man det?

– Ofta behöver paret gå i terapi tillsammans, och jobba med att komma åt kärleken. Många gånger har den nästan förintats i alla bråk och kontrollbeteenden. När man börjar kalla saker vid deras rätta namn, att det handlar om rädsla, händer ofta saker med känslorna.

Båda behöver få hjälp att se och våga visa sin sårbarhet.

– Partnern som utsatts för svartsjuka behöver få berätta hur den påverkat den själv och relationen. Och vad den behöver för att känna sig älskad. Man behöver lyfta att man är två om att skapa en relation, att kärlek inte är något den ena har rätt till förbehållslöst.

Det är också viktigt att inte vara anklagande.

– Då stänger man bara möjligheten för en dialog. Skam har den svartsjuke redan så att det räcker och blir över. Ofta får man jobba mycket med att bygga upp tilliten, för båda parter. Men det går, det är det viktiga.

Men hur gör man rent konkret?

– Den som har problem med svartsjuka behöver träna sig i att orka stå ut med rädslan utan att agera på den. Att inte göra något av allt det där man vill, som att kolla sms och så vidare. När man slutar med sina säkerhetsbeteenden och vågar vara i ångesten så klingar den oftast av efter en stund. Utifrån det bygger man upp en större inre trygghet, där man vet att man överlever även om man skulle bli lämnad och uppleva en enorm smärta. Det finns inga garantier i kärlek, det måste vi acceptera. Det enda vi kan påverka är vårt eget beteende.

Hur ska man göra om man träffar någon som visar sig vara svartsjuk?

– Ha tydliga gränser. Börja inte svara på en massa kontrollfrågor. Försök i stället att hålla dig lugn, och fråga nyfiket: Varför är det så viktigt för dig att veta det här? Vad tänker du då? Vad känner du? Och förklara: Jag tänker inte redovisa exakta tider för dig. Det är inte så jag vill att vårt förhållande ska vara, jag vill att vi ska lita på varandra.

Men finns det trots allt ändå inte verkliga skäl för att bli svartsjuk – ibland?

– Jo, det kan det göra. Otrohet finns. Men om nu ens partner verkligen funderar på att vara otrogen – vad kan du göra för att förhindra det? Det finns som sagt inga garantier för något. Det är förstås bra att ta reda på moraliska uppfattningar om tvåsamhet och trohet i början av relationen. Men utöver det måste vi acceptera att vi inte kan eller ska kontrollera någon annan.