"Hjälp, jag är gift med en vuxen bebis!"
Så här skriver signaturen ”Bitter” till MåBra:s sexolog Annica Frithiof:
Fråga: ”Min man är som ett barn och det gör att jag har svårt att tända på honom sexuellt. Han är slarvig hemma och dräller saker omkring sig. Jag måste tjata på honom att hålla ordning och jag måste påminna honom om viktiga saker som att betala räkningar. Allt detta får mig att känna mig som hans mamma., Vi har sex kanske ett par gånger i månaden, jag vill helt enkelt inte oftare eftersom han känns så barnslig och ansvarslös. Vi har varit gifta i åtta år och det jag föll för hos honom var just att han kändes så vuxen. Men jag hade fel. Jag har trott att det ska bli bättre, men ingenting händer. Vad ska jag göra?”
/Bitter
Svar: ”Du verkar inte alls nöjd med ditt äktenskap. Din upplevelse är att ni gått in i helt felaktiga roller, han som barnet och du som mamman. Ingen vill egentligen vara den gnälliga morsan eller den obotlige slarvern. I en sådan relation är det svårt för romantik och attraktion att växa. Det verkar som att du tjatar till ingen nytta alls eftersom det inte blir bättre mellan er, snarare tvärtom.
Du verkar besviken på att din man inte var som du hade hoppats, som du tyckte att han var när ni träffades. Detta kan nog de flesta känna igen, det är en slags mänsklig illusion. Men i en tillräckligt bra relation så kan vi försonas med tanken på att det aldrig blir exakt som vi trodde att det skulle bli.
Du nämner ingenting om hur din man upplever ert förhållande, heller ingenting om ni försökt prata med varandra utan anklagelser och giftiga kommentarer.
När ens missnöje blir för stort, och så antar jag att det är för dig nu, så tycker jag att man ska fråga sig själv några viktiga frågor. Vill jag fortsätta, det vill säga finns det en grund att bygga på, en slumrande känsla av kärlek? Eller är det så att det varit för sent ett tag? Har jag själv gjort tillräckligt för att göra det bättre för oss båda? Med ledning av svaren hoppas jag att du kommer ett steg närmare ett beslut.”
/Annica