"Jag blev lämnad – och fick ett lyckligare liv!"
Det är en kylig torsdag i februari. Karin Isberg är på väg från första besöket hos sin terapeut och svävar på små moln. Den där naggande känslan av att något saknas i livet, som har fått henne att söka hjälp, har ersatts av hopp.
– Jag kände mig sprudlande. Det var så mycket glädje och optimism: Det här kommer att bli jättebra!
Hemma förstärks känslan. Hon och hennes man sedan tio år sitter i soffan och diskuterar när barnen har lagt sig; hon är entusiastisk, han peppar henne – möjligheterna verkar oändliga.
Då säger han plötsligt:
– Jag vill skiljas.
Resten av kvällen minns Karin Isberg lite dimmigt, förmodligen är hon chockad.
– Jag förstod ingenting. Jag blev inte ens ledsen – det var så sjukt. Jag trodde han svamlade, säger hon.
– När jag gick och la mig hade jag inte ens svårt att somna. Dagen därpå står det klart att maken verkar mena det han säger. För att vara riktigt säker frågar Karin till slut rakt ut: ”Vill du att vi ska vara gifta eller inte?”
– När han sa nej var det som om allt exploderade. Jag snedtände. Jag vet att jag skrek, men inte vad, men jag for upp och började slå på honom. Och när jag inte nådde att slå, då sparkade jag i stället. Sedan kom sorgen…
”Flummig hurtbulle”
När MåBra träffar Karin har det gått nästan ett år sedan separationen. Hon kommer till intervjun på cykel, iförd cykelhjälm – och höga stilettklackar – trots att det är mitt i smällkalla vintern.
– Häromdagen sa min dotter att jag är en flummig hurtbulle, säger hon och skrattar.
Sportig har Karin alltid varit, men den ”flummiga”, sökande och sensuella, sidan är en ny bekantskap som hon har upptäckt hos sig själv efter skilsmässan.
Det har hänt mycket under månaderna som gått. Hon har inte bara hittat sitt rätta jag, utan även insett sanningen om sitt äktenskap och skrivit en bok: Nakendiscot – eller hur jag överlevde skilsmässan och gick från känslomässigt korkad till kåt, glad och tacksam.
”Vi sågs som en enhet”
Karin har också förstått att livet – och kärleken – handlar om mer än att lyckas, lyckas och åter lyckas.
Tidigare var det alltid prestationerna som styrde, till och med när hon blev kär i sin man. Attraktionen var stark, men inte på ett känslomässigt plan – det handlade mest om att de gjort samma saker. Inom bara några år hade de flyttat ihop, gift sig och skaffat två barn. Två framgångsrika prestationsmänniskor, hon entreprenör och han vd. Utåt sett hade de ett fantastiskt liv.
– Vi fick ofta höra att vi utstrålade samhörighet och att det verkade finnas ett starkt förtroende mellan oss. Vi sågs som en enhet.
Hur kom det sig då att du kände att du behövde gå till en terapeut?
– Jag tror att jag egentligen visste att jag inte var speciellt lycklig, säger Karin.
– Att känna sig illa till mods varje kväll och varje morgon är ett tydligt tecken på det.
Att det var själva äktenskapet som det var fel på hade hon inte ens reflekterat över. Därför kom separationen som en chock.
Fick tillbaka livsrytmen
Men ganska snart hände något märkligt – trots att det var kris och hennes man lämnat henne kändes livet på många sätt lättare. Tydligast var att Karin fick tillbaka sin egen livsrytm – det var okej att lägga sig lite tidigare på kvällarna, gå upp tidigt och vara ute och röra mycket på sig.
Under hela äktenskapet hade mannens nattugglande och sena morgnar fått styra, vilket resulterade i att hon var dödstrött varje morgon och de fick ta till en del udda lösningar.
– För att vardagslivet skulle fungera fick min man upp vår flicka till skolan, sedan gick han och la sig igen. Jag steg upp något senare och tog vår son till dagis, annars hade han kommit dit vid lunch när min man vaknade igen, säger hon.
Med lättnaden kom insikten att det här inte var enda sättet hon hade anpassat sig på. Tvärtom. Hon hade sagt ja till massor av saker som hon egentligen inte ville, allt från att ta med svärmor på semestrar till rutinmässigt sex på makens villkor.
– Jag har haft en självbild som gått ut på att jag är stark och självständig, alltså kunde jag inte vara en svag kvinna som anpassar sig efter sin man. Där har jag lurat mig själv i alla år, säger Karin.
Tog hjälp av vänner
Hon började undra om hennes självbild var skev på fler sätt. Så hon frågade sina nära vänner hur de uppfattade henne som person.
– Det var framför allt två saker de återkom till: att jag var generös och godhjärtad. Det var precis tvärtom mot vad min make sa: att jag var egoistisk och känslokall.
– Genomgående hade jag accepterat det han sagt om mig. Jag blev väldigt duktig på att montera ner min självkänsla.
Hon började ana ett mönster, att han lagt över all skuld på henne. Varje gång hon ville ta upp något allvarligt fick han det att framstå som hennes fel – ”det handlar inte om mig, utan om dig”. Det urholkade också hennes tro på sig själv.
– Det är en form av kränkning att få höra ”det är dig det är fel på” varje gång man är orolig eller ängslig för något, säger hon.
– Det väcker en känsla av förvirring – den jag älskar avfärdar mig i stället för att lyssna.
”Gör bara det jag vill”
Karin lutar sig fram i soffan, med stilettklackarna stadigt på golvet.
– Nu frågar jag mig: Vill jag det här? Sedan gör jag bara det jag svarar ja på, om det inte gäller barnen naturligtvis, säger hon.
Bland det första hon bestämde sig för var att göra något långt från prestationer och logik. Alltså anmälde hon sig till en tantrakurs över en helg. Vännerna höjde på ögonbrynen. Karin själv funderade in i det sista på att avboka.
Men det visade sig vara helt rätt.
Under dagarna på kursgården upptäckte hon sin sinnliga sida – hon släppte fram sin sårbarhet, hon dansade naken, hennes sexualitet började återigen vakna.
Bröt ihop
Så plötsligt under en meditationsövning strömmade minnesbilder fram – av hur hon längtat efter ömhet, närhet och sex, men inte fått det.
– Jag var tillbaka i känslan av hur det var att vara avvisad. Jag bröt ihop totalt och grät i flera dagar. Det var som om någon gång på gång slog mig i magen. Då fattade jag att vi inte varit en lycklig kärnfamilj, säger hon.
Samlivet hade inte bara varit torftigt, utan rentav kallt.
– Det var otroligt lite beröring mellan oss. Jag köpte till och med en massagebänk för att vi skulle få en ursäkt att röra vid varandra, men den blev stående oanvänd…
Hade en annan kvinna
Det hade inte gått lång tid sedan kvällen då hennes man annonserade att han skulle flytta. Men Karin hade redan upptäckt:
• Att hon anpassat sig till max och inte fått vara sig själv i förhållandet.
• Att hennes man ständigt lagt över skuld på henne och malt ner hennes självkänsla.
• Att avsaknaden av närhet, ömhet och varm sexualitet hade påverkat henne mer än hon trott.
Det enda som fanns kvar i resterna av deras elva år tillsammans var vetskapen att de haft en stark samhörighet och förtrolighet. Därför ville hon inte lyssna när vänner och släktingar började antyda att hennes ex förmodligen hade en annan kvinna.
Tecknen fanns där – en kompis påpekade att män sällan lämnar sin fru utan att ha en ny relation, en annan träffade honom på stan med en kvinna som blev tydligt besvärad. Men Karin slog ifrån sig.
– Är det något som vi är bra på så är det tillit och förtroende så han skulle aldrig vara otrogen, sa jag till mig själv.
Men till slut blev mannen avslöjad – av det han och den andra kvinnan skrev på Facebook. Det var tydligt att affären pågått i flera månader före separationen.
Bad aldrig om ursäkt
– Jag har aldrig blivit så arg, varken före eller efter. Det var så otroligt skönt. Jag har släppt fram en känslomässig kraft efter att ha varit otroligt kontrollerad och behärskad i alla år!
– Men min exman tyckte att han egentligen inte hade varit otrogen. För om jag hade gjort samma sak mot honom hade han inte blivit ledsen, sa han. Han bad aldrig om ursäkt.
Mitt i spillrorna av äktenskapet står Karin ändå stark. Hon har hunnit med två kärleksaffärer som fått henne att inse att hennes känslor lever och att längtan efter närhet och sex inte bara är normal – den är något som berikar livet.
En natt när hon inte kunde sova började Karin skriva ner det som hänt. Resultatet skickade hon till ett bokförlag. Så snart kan entreprenören även titulera sig författare.
– Jag hoppas att jag genom mitt exempel kan visa att man har mycket att vinna på att ta ansvar för sitt liv och lära känna sig själv – då kan man bli en kåtare, gladare och lyckligare människa, säger hon.
– Det är så lätt att göra sig till ett offer och skylla på någon annan om man inte mår bra.
”Tacksam för det som hänt”
Trots att det inte blev den kärnfamiljsframtid hon trott är hon hoppfull och optimistisk. Hon fortsätter att cykla vidare i livet – under våren utbildar hon sig till coach för att kunna använda sina erfarenheter för att hjälpa andra. Tillvaron känns återigen full av möjligheter.
– Det låter hemskt att säga det, men jag är tacksam för att det blev som det blev. Jag har mycket mer glädje och kärlek i mitt liv i dag än förut, trots att jag inte lever tillsammans med någon, säger hon.
– På sikt vill jag gärna leva i en relation, men förut såg jag ett förhållande med en man som det viktigaste – det är det inte längre.
Är ditt förhållande i gungning?
Efter separationen insåg Karin Isberg att hennes äktenskap inte varit så bra som hon trott. Här är varningssignalerna hon upptäckte – för sent:
1 Alltid-anklagelser
När du eller din partner börjar göra generella svepande anklagelser: ”Du är alltid så…” och lägger ansvaret på den andra. Om du i stället tar ansvar för det du känner, pratar utifrån dig själv och säger ”Jag känner mig ledsen och sårad när…” så slipper ni hamna i låsningar och gräla med varandra.
2 Molande magkänsla
Känner du dig regelbundet illa till mods är det ett tecken på att något inte är bra – kanske är du inte lycklig i ditt förhållande? Fråga dig själv vad känslan kan bero på, och framför allt vad som skulle behövas för att få dig att må bättre.
3 Irritationstankar
Vilka känslor väcks om du tänker på din partner: glädje, tacksamhet, irritation, inga alls? Ta reda på vilken grundkänsla du har, om den är negativ så försök förstå varför. Får du inte dina behov tillgodosedda? Eller använder du alltid-anklagelser och skyller på din partner för något som du själv borde ta ansvar för?
4 Lögner & bortförklaringar
Ursäktar du din partners beteende inför dig själv och ljuger om det för andra? Då är det dags att hissa varningsflagg. Fråga dig själv varför du inte är ärlig. Bygger det på skam för vad andra ska tycka, en vilja att skydda honom eller något annat?
5 Sextorka
Ni har slutat ha sex. Har man inte sex säger det något om ens förhållande – det är ju intimiteten som skiljer en kärleksrelation från en vänskapsrelation. Närhet och beröring kan vara ett sätt att hitta tillbaka till sexualiteten.
6 Sårbarhetsförbud
Kan du inte vara dig själv och visa fullt ut vem du är tillsammans med din partner? Avfärdar din partner din sårbarhet eller andra känslor när du visar dem? För att må bra i en relation är det viktigt att känna sig accepterad för den man är. Även om det känns jobbigt, försök prata med din partner om hur du känner.
Av: Anki Sydegård
Bild: Janne Danielsson
Fotograferat på Le Bar Rouge i Stockholm