Läsarberättelse: Jag räddade honom i kassan – nu är vi ett par

Det var lördag förmiddag och jag blev allt mer otålig och stressad, där jag stod i kön i livsmedelsaffären. Min dotter väntade på mig, hon skulle till frisören, och jag skulle passa mitt treåriga barnbarn.

Jag hade bara snabbt tänkt slinka in och handla lite på väg till min dotter. Nu ångrade jag det. Kassabiträdet verkade helt ny på jobbet och alla moment tog sådan tid.

Framför mig i kön stod en man med endast ett fåtal saker i sin varukorg. Jag registrerade att han måste vara strax under 50 precis som jag.

Äntligen var det hans tur att lägga sina varor på bandet. Men när han väl skulle betala, så fungerade inte hans kort i kortläsaren. Han provade åtskilliga gånger medan jag stod vid sidan om och hoppade, och mest av allt ville skrika rakt ut.

Mannens inköp kostade bara strax under hundralappen, men han hade inga kontanter med sig. Däremot påpekade han gång på gång att det ju fanns pengar på kortet, det var bara det att kortet inte fungerade i kortläsaren.

Kassörskan såg helt rådvill ut och till slut bröt jag in:

– Jag betalar för honom!

Mannen tittade förvånat på mig, röd i ansiktet, uppenbart förlägen. Han tackade, bad om mitt nummer och lovade att swisha pengarna så fort han laddat sin telefon.

Krafsade ner numret

Jag lånade en bläckpenna och krafsade snabbt ner mitt nummer på baksidan av hans kvitto. Sedan fick jag äntligen betala för mina egna varor och skyndade ut ur butiken.

När jag lite senare befann mig på lekplatsen med mitt barnbarn så upptäckte jag att Jakob, som han hette, redan swishat över pengarna. Han hade också skrivit ”Tusen tack för lånet, så gulligt av dig” som meddelande.

Där i parken började jag tänka på honom. Faktiskt hade han sett riktigt trevlig ut, och om jag träffat på honom på en dejtingsajt hade jag blivit glad. Vid den tidpunkten hade jag varit singel i tre år och var lite trött på det.

Redan innan jag kommit hem den kvällen hade Jakob hunnit skriva två långa meddelanden. Det hela ledde till en massa messande fram och tillbaka under kvällen, för Jakob visade sig vara singel precis som jag.

Några dagar senare skrev han att nu hade han ett nytt kort som fungerade, och därmed ville han gärna bjuda på fika. Det blev en mycket lyckad ”kaffedejt” och på den vägen är det. Nu planerar vi för att åka på en semester ihop, när det blir möjligt.

Och vi är helt eniga om att det var en väldig tur i oturen att Jakobs kort inte fungerade den där dagen.