Lever du med en mansbebis? Så får du honom att ta ansvar
De flesta av oss känner flera mans-bebisar. De är våra söner, som är duktiga på att skriva avancerade HTML-koder, men hopplösa när det kommer till att lära sig att starta snabbprogrammet på diskmaskinen. De är våra makar som varken lyckas hålla koll på födelsedagar eller orsaken till sina humörsvängningar.
Alltså vuxna män som beter sig som barn, som medvetet eller omedvetet förväntar sig att bli curlade av kvinnor.
Sedan januari 2018 finns ett konto på Instagram som kallas @mansbebisar. Det växer snabbt och har blivit en plattform där främst kvinnor skickar in anonyma vittnesmål om sina erfarenheter av män som inte tar ansvar.
Mansbebisen kan inte ta ansvar
“Jag bedriver en tårtverksamhet. Inte en endaste gång har jag fått beställning av en man. Det är kvinnor som beställer till sina mäns födelsedagar, till barnkalaset, studenten, bröllopet, osv. I bästa fall kommer pappan och hämtar tårtan, förmodligen eftersom kvinnan är hemma och fixar allt annat till kalaset”, skriver en anonym kvinna.
Termen mansbebis är inte vedertagen inom psykologin, men legitimerade psykologen Frida Hylander känner igen typen.
– Jag skulle beskriva det som en person som inte är benägen att ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar. En person som istället skyller ifrån sig på andra eller världen i stort, förklarar hon.
– Jag tror att det ofta är personer som inte fått öva på att hantera sina egna negativa känslor och därför hittar sätt att slippa känna. Det är också personer som är vana vid att få som de vill och att andra tar hand om mycket av det praktiska runtomkring dem.
Här är hennes råd till kvinnor med män som inte tar ansvar.
”Pappa har aldrig lagat mat”
Mansbebis-fasoner går att hitta hos alla typer av män, i alla åldrar, men kanske är beteendet mer förekommande bland män från den äldre generationen som formats under den tid då kvinnan förväntades ta hand om hemmet.
Så länge Malin, 30, kan minnas har hennes 68-årige pappa varit en mansbebis. Pappan har aldrig lagat mat åt familjen, inte ens när mamman varit sjuk. Pappan lämnar diskussioner som han anser är färdigpratade, oberoende av vad samtalsparten tycker.
– Mamma har en icke-livshotande sjukdom, ibland behöver hon sjukhusvård. Varje gång hon läggs in på sjukhuset så tappar pappa det helt. Han blir helt passiv. Han blir bokstavligen stående på ett och samma ställe utan att kunna tänka, berättar Malin.
– Och när pappa är lite förkyld, beter han sig som om han vore döende och kräver att man tycker synd om honom.
Det har blivit en del bråk mellan Malin och pappan när hon vägrat acceptera hans beteende.
I dag har de ingen kontakt.
– Jag har försökt förklara det här för min pappa både i samtal och via brev men en mansbebis är ju inte direkt synonymt med någon som har självinsikt, så till slut gav jag upp, säger hon.
Går det att ändra på Malins pappa beteende?
– Det är svårt att förändra en person som inte själv har någon motivation att vilja förändras, säger psykologen Frida Hylander.
– En sak som kan hjälpa är att se pappans beteende som en oförmåga snarare än som illvillighet, som att han genom livet inte fått lära sig att ta hand om sina egna känslor eller att ta hänsyn till andra människor.
”Hjälp, jag är nog en mansbebis”
Det finns män som är medvetna om sitt beteende och som önskar att ändra det även om det inte är lätt. I samband med sin skilsmässa förra året fick Erik, 37, en känslomässig kalldusch när han insåg vad självisk han hade varit i sitt äktenskap.
– Det var tydligt i mitt förra äktenskap vem som var den outtalade generaldirektören i den dagliga driften av hemmet. Vem som organiserade kalas, middagar och ommöbleringar. Vem som såg till att inköp av mat och att planeringen av veckomenyn rullade på, berättar Erik.
Erik, som anser sig vara feminist, har två döttrar, 2 och 7 år, med sin ex-fru och en dotter på 6 månader med sin nuvarande flickvän. Och han skäms när han upprepar sitt beteende från första äktenskapet.
– Jag tar ut “egentid” genom att sitta på soffan med mobilen i handen medan min flickvän ser sin egentid som en chans att bocka av eftersatt hushållsarbete. De spontana infallen att damma av tavlorna eller byta patron i kolsyreapparaten är för mig åtgärder, fortsätter Erik, för henne är de automatiska.
Vad kan han göra?
Enligt psykologen Frida Hylander måste man vara medveten om att det är krävs mycket för att ändra ett inrotat mönster.
– Nya beteenden är aldrig automatiska. Det blir de först när vi upprepar dem, förklarar hon.
– Att vara medveten om sitt eget beteende och att vilja förändra sig är en bra start. Om man vill ändra sina vardagsmönster, kan man lägga upp en plan kring hur man delar upp hushållssysslorna. Man kan också konkretisera och planera in vad man ska göra dagligen eller veckovis.
”Man måste säga till honom allt!”
Lisa, 41, är gift med John, 42, som hon anser är en riktig mansbebis.
– Jag tittar ibland på par som har normala ojämlika förhållanden och så kan jag bli avundsjuk, säger Lisa.
Lisa och maken John har varit ett par i 8 år och har två barn, 4 och 6 år. Lisa beskriver maken som en fin man och en kärleksfull pappa som tror på jämställdhet. Ändå känner Lisa att hon ensam lämnas för att ansvara för barnen och hushållet.
– Där vi bor har vi en tvättstuga i källaren. John har aldrig klarat av att avsluta en tvätt i tid vilket gör att grannarna blir jätteförbannade. Han klarar inte av att genomföra en normal tvätt eller att tumla rätt grejer, så det är fullständigt kaos, berättar Lisa.
– Vi pratade om det här och kom överens om att det var ett problem så jag skrev en detaljerad tvättinstruktion åt honom som han var tacksam för.
Problemet var att när han väl skulle tvätta ändå inte läste listan vilket slutade med att tvätten fortsatte att vara kaotisk på samma sätt som tidigare. Jag orkade inte med att grannarna hela tiden var förbannade på oss, så nu tvättar jag. Ibland undrar jag om det är en strategi för att slippa tvätta.
Men för Lisa är inte tvätten det stora problemet, utan att John aldrig tar egna initiativ i hemmet. Det är hon som hela tiden måste se behoven, instruera och se till att sysslorna utförs. När hon väl ber honom att göra någonting så är det som om hon ber honom om en tjänst eftersom John då uppfattar henne som gnällig.
Hur kan Lisa och John lösa sin familjesituation?
– I en relation är det viktigt att prata med varandra om vilka förväntningar som finns gällande vad som ska bli gjort i hemmet, om hushållsuppgifter samt om vilken inverkan dessa har på relationen på lång sikt, säger psykologen Frida Hylander.
Har paret samma syn på vad som är viktigt eller skiljer sig deras prioriteringar i hemmet åt? Lisa kan behöva kommunicera på vilket sätt den nuvarande arbetsfördelningen påverkar henne och även påtala eventuella konsekvenser om beteendet inte ändras. Paret bör tillsammans skilja ut vad som handlar om bristande färdigheter hos John och undersöka vad som verkligen behövs för att han exempelvis ska kunna genomföra en tvätt ordentligt, föreslår Frida.
– Det kan vara en utmaning att inte göra allt hushållsarbete man är van vid för att låta sin partner öva på att göra mer. Det är inte alltid lätt att stå ut med att saker tar längre tid eller görs på ett annat sätt.
Av: Rafaela Stålbalk Foto: IBL
Läs mer: