Mabra

MåBra:s bloggare Karin Nordlander: Det enda han inte slog var mitt ansikte

Jag skulle gå direkt om jag blev slagen av en man, tänkte Karin Nordlander. Så träffade hon sin stora kärlek, som visade sig vara en kvinnomisshandlare. Och som bit för bit monterade ner Karins självkänsla.

Karin Nordlander var i 20-årsåldern och jobbade som reseledare och översättare. Hon såg sig själv som tuff, självsäker och framgångsrik.

– Hade någon frågat mig vad jag skulle göra om jag träffade en man som slog mig hade jag svarat att jag skulle lämna honom på en gång, säger Karin.

Så mötte hon sin stora kärlek. Visst hade hon varit förälskad tidigare, och haft ett par förhållanden. Men en sådan här uppslukande passion hade hon aldrig drabbats av.

– Först var han inte lika intresserad som jag, men efter ett tag hade han fått starka känslor för mig också. Vi flyttade snabbt ihop, det var en dramatisk relation med vilda diskussioner och fantastiskt sex. Men jag hade hela tiden kvar känslan av att han inte var lika kär i mig, som jag i honom.

Kan du se, så här i efterhand, att det fanns tidiga varningstecken?

– Ja, han var manipulativ. Om han tyckte att jag pratade för mycket med en annan man, om vi var på fest eller så, ignorerade han mig under resten av kvällen. Jag blev väldigt osäker när han blev så där kall.

– Han pratade nedvärderande om sin extjej, sa att hon var sinnessjuk. Jag borde förstås ha reagerat, men jag tänkte att det inte hade med oss att göra.

– Otroligt charmig och äventyrlig, ville att det skulle hända saker hela tiden. Men ganska direkt märkte jag att det fanns en baksida av den där spontaniteten. Snabbt som ögat kunde han bli väldigt arg på vad som helst, en bilkö, eller om någon råkade säga något som han tyckte var fel.

Hade misshandeln börjat plötsligt med ett knytnävsslag hade det varit mycket enklare att lämna honom, tror Karin.

– Då hade det varit så uppenbart att det var misshandel det handlade om. Men det fungerade inte så, utan det smög sig på.

De hade inte varit ihop särskilt länge när han började säga att hon var korkad och ful.

– I början blev jag arg, men efter hand började jag tvivla på mig själv… Det var ingen medveten tanke, utan mer en känsla som kröp sig på.

Karin tänkte inte på det då, men hon började anpassa sig alltmer för att han inte skulle tappa humöret. Hon pratade inte med andra män när de var ute tillsammans, slutade dricka kaffe eftersom han ville det, och försökte att inte använda ord han störde sig på.

– Kan jag göra det här lilla för att det ska bli bra mellan oss så är det värt det, tänkte jag. Jag var så rädd att han skulle lämna mig. Började tro att jag inte skulle klara mig utan honom.

När slog han dig första gången?

– Vi hade varit ihop i ett år ungefär när han började slå till mig i magen och ryggen med knytnävarna. Ansiktet var det enda stället han aldrig misshandlade, troligen för att blåmärkena skulle synas.

Karin visste aldrig när han plötsligt kunde bli förbannad och smälla till henne.

– Jag begrep aldrig det. Han kunde bli arg för vad som helst, till exempel att jag hade fel färg på tröjan fast det var han som hade sagt åt mig att ha den. En gång när jag var i vardagsrummet kom han plötsligt in från köket och sparkade till mig i ryggen, vi hade inte ens pratat med varandra innan. ”Du stod i vägen” sa han.

Hur såg du på ert förhållande?

– Jag var förtvivlad över att vår relation inte fungerade. Ville ju så gärna att vi skulle vara lyckliga ihop! Jag klandrade mig själv, försökte förgäves komma på vad jag gjorde för fel. Och ju mer kuvad jag blev, desto argare blev han, precis som en ilsken hund som provoceras av rädsla. Det blev en ond cirkel.

En gång höll han en kniv mot Karins strupe. Ändå var hon aldrig rädd att han skulle döda henne.

– Det kändes som en omöjlighet. Det var först långt senare som jag kom att tänka på att jag heller aldrig trodde att han skulle slå mig, när vi nyss hade träffats. Men det gjorde han ju…

Älskade du honom fortfarande?

– Ja, det gjorde jag, och jag hoppades in i det sista att det skulle bli bra mellan oss. Jag längtade så efter att bli älskad. Men det är väldigt komplicerat att älska någon man är rädd för…

Berättade du för någon?

– I början av vårt förhållande sa han att det var illojalt att prata om vår relation med utomstående. Och det där köpte jag. Jag blev en tråkig person, som aldrig berättade något personligt för någon. Kände mig enormt ensam.

Han började vara borta alltmer på kvällarna och det blev uppenbart att han var otrogen med en annan kvinna.

– Det var den ultimata förnedringen, nu var jag inte bara förnedrad och slagen – utan bedragen också! Och det var då jag tappade hoppet, för vad jag än gjorde så räckte det tydligen inte.

Av Anna Carsall Foto Inger Bladh

Läs hela intervjun i nya numret av MåBra (nr 2/2010).

Följ Karin i hennes blogg ”Lycklig på riktigt” här på mabra.com: <a href="http://karin.mabra.com/">http://karin.mabra.com/</a>

Följ Karin i hennes blogg ”Lycklig på riktigt” här på mabra.com: http://karin.mabra.com/