"Cilla": Min man har blivit så tråkig – ska jag acceptera eller skilja mig?
Psykoterapeuten Nathalie Siljerud Joo, specialiserad på parterapi, ger råd.
Fråga: Hej! Jag har ett problem som ligger och irriterar. Min man tar nämligen sällan några initiativ till att hitta på saker. Han vill bara se på tv, om han fick bestämma skulle vi nog bli sittande i tv-soffan kväll efter kväll, oavsett veckodag. Det är jag som är den sociala projektledaren i alla sammanhang. Jag bjuder in till middagar, styr upp dejter, bokar semestrar och ser till att vi kommer iväg på helgutflykter. Om jag inte gjorde det här skulle vi aldrig göra något kul eller ha ett socialt liv känns det som.
Jag tycker förvisso att det är roligt att styra upp sådana saker, men skulle verkligen uppskatta om han tog initiativet lite mer. Vi har pratat om det här och jag har varit tydligt i mina önskemål, men inget händer. Vad ska jag göra? Jag ger snart upp men vet inte vad jag ska göra då, skilja mig eller acceptera att han blivit en tråkmåns.
/ "Cilla", 46
Parterapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar:
Ja du, det här är ett problem som du delar med många andra personer. Du driver, engagerar dig och styr upp, men känner att du får lite tillbaka. Önskan om att den andra partnern ibland, bara då och då, skulle ta över projektledarrollen och låta dig luta dig tillbaka uppfylls inte. Du skriver att det blir ett problem som leder till irritation. Vad mer känner du?
Den enda som arbetar för att relationen ska utvecklas
När jag möter det här problemet hos par brukar det komma fram att det även handlar om många andra känslor, som ensamhet och sorg. Om det bara är den ena som ser till att arrangera aktiviteter och komma med idéer blir det efter ett tag ganska tomt. Känslor av att inte vara sedd och betydelsefull kan också infinna sig. Det kanske inte handlar om att en i paret får göra mer av det praktiska arbetet som att boka biljetter, göra research och planera matsäck, utan att vara den enda som faktiskt aktivt arbetar för att relationen ska utvecklas.
Samtidigt ser jag en dubbelhet i ditt brev. Du skriver att du egentligen tycker att det är roligt att styra upp saker. Den entusiasmen kan ha lett till rollen där du är den aktiva och han den passiva. Om du vill förändra det kommer det antagligen inte räcka med att din man tar ett kliv framåt. Du kanske också behöver bli mer följsam. Är du beredd att sätta dig in i hans värld och tacka ja till sådana aktiviteter som han skulle tycka vara roliga, oavsett om det handlar om att gå på traktorrace i en värmländsk skog eller följa med honom på frimärkesklubbens årsstämma?
Lyssnar du på vad han vill – på riktigt?
Nu kanske din man inte har några intressen alls och att det inte skulle räcka med att släppa fram honom mer i relationen. Men faktum är att jag i mitt arbete sett att det ibland är så att den som driver förhållandet kan vara väldigt dominant. Den drivande personen vill ha det på sitt sätt och har redan en färdig plan i huvudet om hur helgen ser ut. De har inte lyssnat in de aktiviteter och projekt som partnern vill göra och låter aldrig den andra att få igenom sin vilja. Det leder till att partnern inte tycker att det är någon idé att göra sin röst hörd och blir allt mer uppgiven.
Du skriver att du har försökt tala med honom om detta. Jag undrar på vilket sätt du har talat med honom. Ett tips är att inte ta upp problemet i stundens hetta och kritisera. Det kan bli svårt att bli förstådd i frågan om du säger ”du vill aldrig hitta på något. Det är alltid jag som får göra allt. Jag blir så less”. En sådan mening skulle sannolikt göra att han ägnar den kommande halvtimmen till att försvara sig i stället för att försöka förstå dig. Det du i stället kan göra är att ta upp det när ingen av er är upprörda.
Förklara hur det får dig att känna dig
I stället för att bara uttrycka din irritation bör du fundera på om det är något annat du känner. Tänk efter om det finns en sorg eller rädsla hos dig som detta problem utlöser. Uttryck det istället och berätta varför du tror att det är viktigt för er relation att han engagerar sig. Då ökar du chansen till att han känner empati och tar problemet på allvar.
Du kan också fråga honom om det finns något intresse som han skulle kunna tänka sig utveckla som du skulle kunna följa med på? Om ni sedan kommer iväg på en aktivitet som han styrt upp, se till att uppmuntra det. Även om det är den mest trista utflykten du någonsin har varit på.
Kan något ha hänt?
Om det är svårt att samtala om ämnet kan det vara bra att få hjälp utifrån i form av parterapi. Det leder ofta till en ökad förståelse och kan pusha er båda två att ta sig ifrån mönstret. När jag läser ditt brev funderar jag också på om detta alltid har varit ett problem eller om det är något annat som har skett som gör att det har förvärrats nu. Det skulle kunna handla om att din man har en nedstämdhet som gör att han inte känner lust till att hitta på saker. Då kan han behöva få professionell hjälp för att få tillbaka orken.
Får du ut mycket annat av relationen?
Du undrar om du ska skilja dig eller acceptera att han är en tråkmåns. Om du försöker med de ovanstående sakerna och inget händer kanske du måste vända dig mot dig själv.
Kan du leva kvar i relationen och ändå vara tillfreds? Är det så viktigt att din man driver? Eller kan du tänka dig att ha den rollen om du får ut mycket annat av relationen? Ja, det kanske då handlar om att acceptera att han är en tråkmåns. Men det går också åt mycket energi att försöka förändra någon som inte vill förändra sig. Den energin kan du istället använda till något annat, som att dricka drinkar i en bar med en väninna.
Foto: TT