Prata om problem: Därför ska du ta itu med elefanten i rummet
Vi känner alla igen det – när någon säger en sak men menar något annat. Det kan vara att du ställer in en inplanerad träff med din mamma, och i stället för att säga att hon är besviken så säger hon något i stil med ”ja, ja, det är som det är”, med en skuld- och skambelagd ton.
Det kan också handla om att din väninna är ledsen för att du inte har bjudit in henne på en middagsbjudning, och reagerar med att ignorera dig i flera veckor i stället för att säga vad hon känner.
Eller så är din väninna nyförälskad och du står inte ut med hennes glädje, eftersom ditt eget förhållande är i upplösningstillstånd. Men i stället för att säga som det är pressar du fram ett ”vad roligt för dig” mellan tänderna.
Allt är exempel på ”elefanten i rummet”, enligt Lotte Svalgaard, psykolog och filosofie doktor. Hon har skrivit boken Elefanten i rummet – om modet att agera på det vi känner.
– En elefant kommer in i rummet när vi säger saker mellan raderna i stället för att våga ta tag i det som känns irriterande, svårt och jobbigt, säger hon och förklarar att de inblandade oftast känner av att något inte är som det ska.
– Man tror kanske att man är den enda som märker det, men de allra flesta känner av en elefant i rummet, även om ingen säger något.
Skambelagda känslor
Lotte Svalgaard berättar att det som regel finns en elefant i rummet, eller i relationen, om man får en magkänsla av att allt inte står rätt till.
Men varför tillåter vi dessa elefanter att komma marscherande? Varför säger vi inte bara som det är?
– Ibland handlar det om att vi har lärt oss att inte göra det. Vi kanske har vuxit upp i en familj där vi lärt oss att prata indirekt, för att vi har blivit tillsagda och exempelvis fått höra att vi måste ”ta oss samman” när vi pratat om jobbiga känslor.
– Det kan också handla om att vi inte säger saker rakt ut för att vi skäms över att vi känner som vi gör. Till exempel är svartsjuka, småsinthet och missunnsamhet skambelagda känslor som vi helst inte vill kännas vid.
– Självklart kan det också handla om att man försöker skydda sig i en konflikt eller vid en konfrontation. När man säger något indirekt finns alltid en utväg där man kan säga ”det var inte så jag menade” om man skulle bli ifrågasatt, säger Lotte Svalgaard.
På så sätt kan man alltså få utlopp för sina känslor utan att stå till svars för dem. Som när väninnan som inte blivit bjuden till din middag i stället för att uttrycka sin besvikelse och säga att hon är ledsen ger dig dåligt samvete på ett otydligt sätt.
– Det kan vara att hon indirekt får frågan om hon är ledsen, men i stället för att svara uppriktigt så säger hon ”nej, nej” på ett sätt som gör att du hör att hon inte är ärlig. Och då får skuld och skam goda möjligheter att få fäste. Det skulle vara mycket lättare att förhålla sig till det om hon bara sa ”ja, jag är faktiskt ledsen”, säger Lotte Svalgaard.
Ta tag i snabeln
Men även om man som den som ”levererar” en elefant alltid har en utväg, eftersom det man säger är så subtilt att det aldrig kan motbevisas, menar Lotte Svalgaard att omgivningen inte bör undvika att ta tag i det outtalade.
– Det är inte så att det alltid är bra att ta tag i elefanten, och dåligt att låta den vara. Men man måste tänka igenom hur det påverkar relationen om det alltid är på det här sättet man pratar med varandra. Och finns det en elefant så skapar den en spricka. Då ligger saker outredda, vilket följer med in i relationen. Men om du vågar ta tag i elefanten, och om ni pratar ut om den, så skapar det närhet.
– Det finns ett engelskt uttryck som lyder: ”Do you trust me with your anger?” Och det betyder att de relationer som är tryggast också är de man vågar ta tuffa konfrontationer i, säger hon.
När det handlar om att ta tag i de elefanter som andra levererar är Lottes råd: ”Sätt båten i gungning, men inte så pass mycket att du själv faller överbord”. Med andra ord: Ta försiktigt tag i elefantens snabel.
– Man kan exempelvis börja med att säga: ”Jag har tänkt på en sak som är lite svår att ta upp med dig, men det är viktigt för mig…” Och så säger man det man tänker på.
Stå för det
Men om personen i fråga förnekar att något är på tok då, eller att hen är ledsen, sur, besviken, missunnsam eller liknande?
– Om personen inte bekräftar det du säger ska du ändå stå fast vid din sak: ”Det kan hända att du inte menade så, men det är min upplevelse.” Då är du ärlig mot dig själv, och det går inte att diskutera en upplevelse.
– Genom att fråga om det som är outtalat hjälper man även sig själv, eftersom man då inte tar på sig skulden och skammen det kanske innebär. Man släpper den ifrån sig. Om man inte släpper den så suger man i stället åt sig den, och på det sättet riskerar man att bli en bärare av elefanten, säger Lotte Svalgaard.
Hon erkänner dock att det ibland kan vara så svårt att hela tiden konfrontera dessa elefanter att man mår bäst av att låta dem vara.
– Det finns till exempel familjer där det kryllar av elefanter. Kanske har man försökt ta tag i dem men inte fått gehör, och ibland kan det löna sig att bara acceptera att de finns där. I stället får man leva med dem, vilket dock kan påverka relationen.
Till sist: Hur gör man för att själv hålla sina egna elefanter i schack?
– Det handlar om att stå för sina känslor. Är du missunnsam – stå för det. Du kanske tror att det bästa är att inte nämna din väninnas nya kärlek över huvud taget, av rädsla för att din missunnsamhet och småsinthet ska lysa igenom. Men genom att inte nämna honom alls kommer du ju ändå att framstå som småsint och missunnsam.