Psykologen: Att tjafsa jämt tär på relationen – så gör ni för att sluta

Han har låtit bli att fälla ner toasitsen – igen. Du tar ett djupt andetag, säger något syrligt och sedan sätter ni igång. Pikar och anklagelser haglar och det låter så gott som likadant som förra gången ni tjafsade om exakt samma sak.

Låter det bekant?

Tjafs är ett av de vanligaste problemen i en relation, men behöver inte vara tecken på att något är allvarligt fel. Däremot kan det vara jobbigt att ständigt bråka om småsaker och inte komma någon vart.

Läs också: Tips för att lösa sms-bråk med din partner 

Psykologen Anders Nyman brukar jämföra tjafs med en duell med lösa skott – där båda duellanterna vet att deras egna vapen är ofarliga, men är osäkra på om den andre skjuter skarpt eller inte.

”Jag tycker att du är elakare mot mig än jag är mot dig. Det du säger gör ont, men det jag säger är inte så illa ment”, säger han och förklarar:

– När man känner sig i underläge har man inte perspektiv på sina egna elakheter. De blir ett sätt att klara sig, man slåss för att inte gå under.

Inte helt förvånande uppfattar man det mesta olika: vad tjafset handlar om, vem som sagt vad och vem som varit dummast. Då är det lätt att låsa sig i ett läge som handlar om vem som har rätt och vem som har fel. Anders Nyman har till och med ett namn på det: bandspelarögonblick.

Läs också: 5 bråk eller diskussioner som även lyckliga par går igenom

– Man har olika idéer om vad det är som händer och önskar att man hade en bandspelare för att kunna spela in och avgöra vem som har rätt. Men det löser inte heller något, säger han.

Varför inte det – blir det inte tydligare vad man bråkat om med en inspelning?

– Därför att det inte leder till något. Du får förmodligen inte rätt och ett förlåt, utan din partner tycker i stället att du är falsk som har spelat in allt.

Vad som är sant om vem som skrikit högst är dessutom irrelevant. Det blir inte slut på tjafsandet förrän ni lyssnar på varandra. På riktigt.

Läs också: 8 dåliga vanor som kan leda till skilsmässa

– Det är vars och ens upplevelse som är det viktiga. Att du får säga hur det känns för dig. Och jag får säga hur det känns för mig och man får något slags förståelse och respekt för varandras upplevelser. Det är det, snarare än vem som objektivt sett är mest högljudd, som är det viktiga, säger Anders Nyman.

Först när man lägger ner vapnen och talar ut för att komma fram till hur man ska ha det, kan man ta sig ur den onda tjafs-cirkeln. Och få ett liv där toasitsen inte är en lika laddad fråga som läget i Mellanöstern.

Här nedan är psykolog Anders Nymans råd hur man gör för att nå dit.

3 steg till mindre tjafs

1. Hjälp, vi tjafsar. De flesta tjafsar ibland. Utmärkande för tjafs är bland annat ytligt gnabbande om detaljer och att bråket upprepas om och om igen. Ni kommer ingen vart, förmodligen för att ni fastnat i anklagelser och inte alls pratar om känslorna som döljer sig bakom tjafset.
2. Börja prata känslor. Vad är det egentligen tjafset handlar om? Känner du dig osedd och tagen för given – och blir det extra tydligt när han aldrig fäller ner toasitsen? Och känner kanske han likadant när du klagar på honom? Då har ni i alla fall flyttat ett steg, ni känner er båda avvisade, och kan nu jobba med det.
3. Skapa ett vi-tänkande. Var medveten om att samförstånd inte kommer automatiskt. Bestäm att ni ska prata om hur ni vill ha det, i lugn och ro. Ta upp vad ni trivs med och inte trivs med. Kan man sitta på toa med dörren öppen? Är det viktigt att torka av diskbänken före läggdags? Hur visar man varandra hänsyn och hur ska er kompromiss se ut?
   

   Inled meningar med jag, snarare än du, och tala inte om hur den andra är. Visa varandra respekt, även när ni tycker olika. När ni väl har bestämt vad det är som gäller hemma hos er blir det lättare att undvika tjafs.

Läs också: Därför bråkar ni – egentligen

Foto: IBL