Ensambarnet: Så är det att växa upp utan syskon
Lika skönt som att få eget ”space” kan det också kännas lika tomt att inte ha några syskon, det menar flera ensambarn som sajten Buzzfeed har pratat med. Nedan delar de med sig av sina egna erfarenheter – både bra och dåliga.
Ensambarn berättar: Så är det att inte ha några syskon
1. Önskar att ha någon att prata känslor med
Att ta steget ut i vuxenlivet utan syskon känns läskigt, tycker en: ”Det skulle vara så skönt att ha någon att bolla och prata alla känslor jag upplever som vuxen. Det skulle till och med vara mer värt i dag än alla förmåner jag hade som liten som det enda barnet”.
2. Skönt att slippa jobbiga syskon
En annan känner sig skonad över att ha sluppit att tjafsa med syskon: ”Jag har aldrig behövt ta itu med irriterande syskon. Förut fanns det stunder jag önskade att jag hade syskon, men nu är jag nöjd som det är. Men det ligger också ett ensamt ansvar på mig att se efter mina föräldrar när de inte längre kan ta hand om sig själva”.
3. Ledsamt att vara ensam i sorgen
Som enda barnet finns det heller inga syskon att luta sig mot om till exempel en eller båda föräldrarna går bort, konstaterar en: ”Det är ledsamt ibland att vara det enda barnet. När min pappa dog hade jag inga syskon att sörja tillsammans med, och jag behövde själv vara ett stöd för min mamma. Jag kommer heller aldrig få några egna syskonbarn, bara som ingift”.
4. Var ständigt under ”luppen”
Att vara enda barnet kan innebära extra mycket uppmärksamhet. ”Jag och mina föräldrar är bästa vänner... Jag älskar dem till döds, men jag har haft en sträng uppfostran. De hade koll på mig precis varenda sekund”, säger en och berättar att dåliga betyg och ett utegångsförbud inte existerade överhuvudtaget.
5. Saknar att ha en vän för livet
”Att ha ett syskon är som att ha en vän för livet, någon som alltid backar upp dig. Jag önskar att jag hade ett syskon som kunde hjälpa mig att smyga in i huset, dricka med och hamna i trubbel med. Att vara enda barnet är inte så lyxigt som många kanske tror, för att inte tala om pressen man känner från föräldrarna”.
6. Blev kreativ av att inte alltid ha någon att leka med
Ett vuxet ensambarn berättar att all egentid som liten öppnade kreativa dörrar: ”Jag var ofta uttråkad eftersom jag inte hade någon att leka med. Men det gjorde mig bara kreativ när det kom till att skapa och hitta på saker, som att uppfinna ett nytt spel att leka med”.
7. Att gå igenom föräldrarnas skilsmässa – ensam
För ett ensambarn kan föräldrarnas skilsmässa upplevas som tung, berättar en: ”När dina föräldrar skiljer sig har du ingen annan som går igenom samma sak just då som du kan prata med och få stöd från”.
8. Är självständig och trivs bra i sitt eget sällskap
”Jag har aldrig haft några problem med att växa upp som enda barnet. Det var bara jag och min mamma. Jag trivs bra i mitt eget sällskap och har alltid varit självständig. Jag har många nära vänner som jag anser vara mina viktigaste personer i livet, även om jag inser att de viktigaste personerna för dem – är deras syskon”, berättar en och säger också att den dagen mamman inte finns längre kommer det inte finnas någon som hen är lika viktig för längre.
9. Omfamnar myten om ”ensambarnsyndromet”
Länge har det hetat att ensambarn är bortskämda och egotrippade, men också duktiga i skolan och kreativa själar. Ett ensambarn berättar att hen omfamnar myten om ensambarnet: ”Jag har fått höra att jag har ”ensambarnssyndrom” förut, men för mig är det en bra grej”, säger hen och forsätter:
”Jag är bekväm med att gå på bio eller äta middag ensam medan de flesta inte är det... Jag hade turen att växa upp med kusiner i min egen ålder som har varit mina bästa vänner, men jag skulle aldrig vilja bo med dem. Jag känner inte att jag har missat något”.
10. Det är inte vi som är ”snorungar”
”Ensambarn beskrivs ofta inom populärkulturen som bortskämda snorungar som inte klarar av att ta sig fram i samhället, men det är trångsint att tänka så. Världen är full av bortskämda människor med befogenheter, och från egna upplevelser kan jag berätta att de flesta av dem har syskon (tittar speciellt på er som är yngst”, säger en avslutningsvis.
Viktigt att ventilera om det känns tungt
Som vuxet ensambarn kan det så klart kännas både fantastiskt men också tungt. Om känslorna tynger för mycket kan det vara bra och skönt att ventilera tankar och känslor med sin familj eller någon annan du litar på. Annars finns det alltid professionella att vända sig till.