Sorg i olika kulturer – seder och ritualer
I de flesta kulturer och religioner utgör olika riter och ceremonier en stor del av sorgeprocessen medan i de nordiska länderna är sorgen mer av en privatsak. Det menar Ulf Lernéus förbundsdirektör på Sveriges Begravningsbyråers Förbund.
Han nämner som exempel den ortodoxa kyrkan med sin tradition att besöka graven med tydlig intervall.
– Den tredje, nionde, tolfte dagen och sedan den fyrtionde dagen efter att personen dött ska man gå till graven att sörja. Den typen av sorg är mer ceremoniell, säger Ulf.
Det är en stor skillnad på hur vi vanligtvis förhåller oss i Sverige men självklart varierar det beroende på vad vi har för bakgrund. Som exempel nämner Ulf förberedelsen av kroppen i den muslimska traditionen.
– Hos muslimerna är själva tvagningen en ceremoni.
Hur expressiv sorgen är skiljer sig också, i vissa kulturer, som hos romerna, finns till exempel gråterskor.
Andra kulturer är mer stillsamma i sina uttryck. Exempelvis i Japan som har nära till den buddhistiska traditionen.
– De är oerhört lugna och sansade, man visar inte sorgen på det sättet.
Samtidigt har de riter och ceremonier som ger de efterlevande inte bara tid att sörja utan också ett ramverk för sorgen som ges ett tydligt utrymme.
Video: Så stöttar du någon i sorg
Sörja utan begravning?
Hur vi sörjer förändras även med tiden, utvecklingen går mot att allt fler inte har någon begravning alls.
– Hur påverkar det sorgen? frågar sig Ulf, om vi inte ens får ta farväl utan sitter kvar hemma i vardagssoffan framför tv:n istället för att gå på en ceremoni och får ett avsked.
– Vad gör det med oss människor? Någonstans behöver ju sorgen ta vägen.
Det moderna samhället har förändrat sorgen
Även om känslan av saknad är tidlös och drabbar oss lika oavsett kultur och eventuell religiös tillhörighet, har det moderna samhället förändrat sorgen menar Ulf.
– Vi tar oss inte längre den tiden. Vi vill inte visa att vi har sorg och helst inte få några frågor. Vi har en klar distans till det.
Jämförelsevis har exempelvis judendomen ett sorgeår med olika skeden där mycket går ut på att minnas den avlidne.
Om vi går miste om möjligheten att ta avsked riskerar det gå ut över den läkningsprocess som sorgen faktiskt är, menar Ulf.
– Det ligger i människans natur att få ta avsked vare sig det är i livet eller i döden.
Traditioner och seder i olika religioner
Även om färre bekänner sig till en religion idag i vårt samhälle idag, springer inte sällan våra seder och riter ur den dominerande religionen på den plats där vi befinner oss. Det kan finnas inslag även vid borgerliga begravningar som kan kännas igen från motsvarande ceremoni i kyrkan.
Hinduismen
Indien domineras av den hinduistiska religionen, som regel kremeras alla avlidna hinduer förutom barn och präster. Askan sprids sedan, vanligtvis över en flod, vilket symboliserar slutet för det fysiska livet. I Indien är den rådande synen att människan reinkarneras, det vill säga att vi återföds. Det är vanligt med en sorgeperiod på tretton dagar efter en nära anhörigs död, då det även kan förekomma olika riter.
Buddhismen
De buddhistiska traditionerna varierar, för vissa kan stjärntecknens ställning vid tiden för begravningen vara viktiga. Reinkarnation spelar en viktig roll för hur man ser på liv och död. I Asien är sorgens färg vit och där kan familjen bära vita kåpor. Kroppen som varit själens boning ska behandlas med respekt. Begravningen förrättas ofta av munkar, gravstenen är placerad vid fotändan och det är vanligt att lägga frukt och tända rökelse vid graven.
Islam
Inom islam motsätter man sig både kremering och obduktion, döden anses vara guds vilja. Den döde jordbegravs, helst inom 36 timmar. Kroppen lindas i bomullstyg efter att det genomförts en religiös tvagning, kistan i den mån man har någon, skall vara av enkel modell. Blommor förekommer som regel inte. Det är vanligt att visa sin sorg öppet.
Judendom
Enligt judisk sed ska den avlidne begravas så snart som möjligt, helst inom ett dygn. Även inom judendomen förekommer tvagning. Vissa liberala församlingar tillåter kremering men främst är det jordbegravning som gäller. Det är inte kutym med blommor, däremot lägger de sörjande tre skopor sand eller jord på kistan. Efter begravningen inleds ett sorgeår som avlutas med stenavtäckning på årsdagen för dödsfallet.
Katolicismen
En katolsk begravning sker i en kyrka eller ett kapell, hur högtidlig akten är varierar, bland annat bes det förböner för den avlidne men även nattvardsgudtjänst kan förekomma. Kremering är tillåten men askan får inte spridas. Vigvatten stänks på kistan för att påminna om dopet, rökelse symboliserar att bönerna stiger upp till Gud. Vid graven är det sed att kasta en handfull mull på kistan, alternativt stänka vigvatten.
Källor: De respektive trossamfunden och begravningar.se
Foto: TT