Anders frågade chans på Eva – efter 50 år
Det var som om tiden hade stått stilla när Eva Dahlman och Anders Gullberg träffades igen när en gemensam vän släppte en bok 2009.
Flera decennier hade gått sedan de umgicks i samma gäng på 1960-talet, men båda var precis som de alltid varit. Hon, den söta med sitt starka engagemang. Han, den rebelliske, med sin uppkäftiga lugg. Eller vänta ett ögonblick, av luggen fanns det kanske inte så mycket kvar.
– Jag blev förtjust i dig när vi sågs på boksläppet, säger Anders i dag och Eva fyller i:
– Ja, och jag i dig, men jag visste att du var upptagen.
De pratade hela kvällen, men sedan skildes de åt. Anders hade precis träffat en annan kvinna, så trots att gnistorna flög hände inget. Hon gick hem till sitt singelliv – och han fortsatte vara tillsammans med sin nya kärlek.
Här kunde historien ha slutat, om inte Anders samboförhållande kraschat några år senare. Och när han skulle börja dejta igen märkte han att det inte var så lätt.
– Det var ingen som ville ha mig. Alla ville ha yngre män. Så det var ganska deppigt, säger han.
När han började prata om sina dejtingproblem med en kollega berättade hon att flera av hennes vänner hade blivit ihop med sin ungdomskärlek på äldre dar – och att det brukade bli väldigt lyckat.
– Jag konstaterade att det inte fanns någon ungdomskärlek i mitt fall, men då nämnde hon Eva och fast vi aldrig varit ihop tänkte jag ”självklart, att jag inte tänkt på henne”!
Frågade chans direkt
Beslutet i sig var inte svårt – han skulle kontakta Eva. Han kom snabbt fram till att det var lika bra att vara direkt.
– Så jag ringde upp och frågade chans på henne. En del tycker det var djärvt, men vad hade jag att förlora? Det var inte värre än nätdejting där man får nej hela tiden.
Var du nervös när du ringde?
– Nej! Jag bara bestämde mig.
Till en början gick det så där. Eva var inte hemma och missade samtalet. Och när hon ringde tillbaka uppstod viss förvirring. Hon förstod inte riktigt vad Anders var ute efter. Men när polletten trillade ner blev Eva jätteglad. Hon hade levt ensam sedan 2003 då hennes man sedan 30 år dog plötsligt. Det var ett rikt singelliv med arbete, vänner, ideella engagemang, barn och barnbarn. Men ändå lite tomt.
– Jag hade aldrig levt ensam innan dess, först bodde jag i kollektiv och sedan med min familj. Jag visste ju vem Anders var och tyckte att han var väldigt mysig, säger hon.
Det blev en middag. Och sedan var det kört. Förälskelsen slog 60-plussarna lika hårt som om de varit 16. De sms:ade, sms:ade och sms:ade.
– Ja, det är precis samma sak som när man är ung. Man är lika irriterande för omgivningen. Jag reste till Portugal med en kompis och hon tyckte det var outhärdligt. Man blir så upptagen av det, minns Eva.
Så fort hon kom hem träffades de igen.
– Jag blev hembjuden till dig på middag och sedan åkte vi hem till mig – för jag hade min bettskena här, säger Eva och båda skrattar.
Sedan dess har det varit de två.
Vännerna tyckte det gick fort
De flyttade ihop och förlovade sig så snabbt att barn och vänner blev riktigt förskräckta. Inom några månader hade de börjat flytta ihop sina ägodelar
och fått ringar på vänsterhanden.
– Min väninnor var oroliga, de tyckte att det gick alldeles för fort. De trodde väl att han var en lycksökare, säger Eva och så skrattar de igen.
Nu har de varit ett par i sex år och ingen skrockar längre olycksbådande. De bor officiellt i varsin lägenhet eftersom alla deras böcker inte får plats i en lägenhet, men mest hos Eva.
De reser, arbetar och pratar en massa med varandra. Att bli ett par som mogna personer har sina fördelar. Inte bara för att man vågar berätta att man sover med bettskena.
– Man har lärt sig olika saker när man levt länge i förhållanden, man har fått sina törnar, säger Eva.
– Jag vet ju det att om det börjar bli dåligt i vår relation kommer vi att ta upp det och diskutera det, inte lägga locket på. Det tycker jag är en lärdom man har med sig.
Och visst har de saker att diskutera. Det händer att det slår arga gnistor när deras personligheter krockar. Men den stora källan till konflikter har märkligt nog varit något till synes harmlöst: Evas lilla söta hus på Gotland.
– Jag tycker inte om sommarstugor, konstaterar stadsmänniskan Anders.
Det här har varit svårt för Eva som verkligen älskar sitt sommarställe. Länge förstod hon inte varför Anders var så avig.
– Du har hoppats att jag skulle förändra mig, hoppas att jag skulle börja tycka att det var fantastiskt där ute i obygden, fyra kilometer från närmsta espressomaskin. I början kunde man inte ens koppla upp sig på nätet, säger han.
Men se, även här har de haft nytta av sin ålder och erfarenhet. De förstår vikten av att kompromissa, visa hänsyn och låta den andra vara sig själv.
Hjärtat orsakade en kris
Just den här stötestenen undanröjdes i samband med att Evas lägenhet skulle renoveras. Då tvingades de bo i Anders lilla etta i flera veckor. Supermysigt, tyckte han. Fruktansvärt, tyckte hon.
– Då kunde jag äntligen förklara för Eva hur jag kände på sommarstället, sedan dess har du varit mer förstående, säger Anders.
– Ja, jag brukar ta med mig mina väninnor dit i stället, säger Eva.
Förståelsen fick de också användning för i höstas, när Anders skulle genomgå en hjärtoperation. Han hade varit med om samma sak en gång tidigare och tyckte det var en bagatell. För Eva däremot, var det en stor källa till oro.
– Jag reagerade så starkt eftersom jag kom hem och hittade min förra man död. Han hade fått en hjärtinfarkt. Så nu lever jag med att rädslan för att det ska hända Anders något och att det ska gå snabbt.
Trots att operationen gick bra och han är frisk vill oron inte riktigt släppa.
– Jag kan vakna och undra om du andas eller inte. Eller när du inte kommer hem som du sagt och då försöker jag bemästra oron, men jag är jätteglad att du är bättre nu, säger Eva.
– Du har varit väldigt trött av hjärtflimret. Och det är då man känner av ålderdomen mer.
För allt handlar förstås om åldern igen. De är inga odödliga ungdomar, utan vet om att det fina de har är skört. Alltså tar de vara på tiden tillsammans och uppskattar även det lilla i vardagen.
– Det är kärlek det handlar om. Det är svårt att peka på egenskaper, det är ett slags laddning, en känsla. När jag kommer i trappuppgången ser jag om överlåset är låst eller inte. Om det inte är låst vet jag att Eva är hemma och då blir jag glad. Det är en ständig attraktion och längtan, säger Anders.
– Vad fint sagt, säger Eva.
…
4 fördelar med nygammal kärlek
- Det är lättare att knyta an när man har en gemensam historia.
- Det är tryggare när man känner till en person från tidigare.
- Man kan se alla åldrar hos den andra på samma gång
- Det finns mycket referenser, kulturella och politiska, att knyta an till.
Källa: Eva Dahlman och Anders Gullberg
…
Eva Dahlman
Ålder: 71 år.
Yrke: Fotohistoriker, föreläsare och skribent.
Brinner för: Att stärka fotografins ställning i Sverige och för det fotografiska kulturarvet.
Familj: Två döttrar och fyra barnbarn.
Bor i: Stockholm.
Anders Gullberg
Ålder: 72 år.
Yrke: Forskare i teknikhistoria, framtidsstudier och hållbar utveckling.
Brinner för: Att utveckla digitala plattformar i det allmännas tjänst.
Familj: Fem vuxna barn och fem barnbarn.
Bor i: Stockholm.
Foto: Stefan Jerrevång
…
Läs mer: