Arja Saijonmaa: Jag sa nej till kärleken

Omöjlig passionerad kärlek, där man inget hellre vill än ge sig hän – men inte kan.  Och där man sedan ägnar åratal åt att älta om man gjorde rätt. Så har verkligheten sett ut för Arja Saijonmaa, något hon skriver om i den nyutkomna boken En ung naken kvinna – mötet med Mikis.

Allt började med en grekisk sång i början av 70-talet. För när Arja hörde Den hemliga stranden väcktes något i henne.

– Den beskrev havet, himlen och stranden på ett magiskt sätt. Och melodin var oerhört vacker, den var så okonstlad och gick djupt in i hjärtat.

Melodin var skriven av den grekiska kompositören Mikis Theodorakis. Det var diktatur i Grekland, och förbjudet att lyssna eller ens nynna på sången.

– Jag kunde inte förstå varför, vad var det som var så farligt? Och jag blev så fascinerad av Mikis Theodorakis, som hade gjort denna outsinnligt undersköna melodi. Och dessutom suttit fängslad för sina sånger … Han var en riktig hjälte!

”Jag måste få träffa den här mannen”

Arja själv brann också för frihetskampen, och hon jobbade på en politisk teater i Helsingfors.

– Jag måste få träffa den här mannen, kände jag. Jag ville prata med honom, få reda på vem han var!

Så fick Arja veta att Mikis var på besök i Helsingfors, att han var sjuk och inte kunde sjunga själv, och därför ville att någon lokal artist skulle uppträda med hans sånger. Valet föll på Arja, som skulle tolka låtarna på finska.

– Jag var förstås jättenervös! Nu skulle jag alltså få träffa honom …

Mitt under spelningen reste sig plötsligt en mörk, lång man från första bänkraden, och klev upp på scenen där Arja stod. Han tog över pianot, började kompa Arja, och sjöng med på grekiska. Det var förstås Mikis själv.

– Jag var omtumlad, tänkte ingenting, allt bara hände. Och jag slogs av hur enormt ståtlig han var …

Efter det mötet började Arja tänka alltmer på Mikis. De träffades en gång till, när han dirigerade en konsert i Stockholm, och hela den natten sjöng och spelade de – och pratade.

– Och jag fick inblick i honom som människa, hur kärleksfull, varm och rolig han var. Jag blev totalt bländad. Det kändes verkligen som att vi förstod varandra på ett djupare plan …

Arja började drömma om en djup kärleksrelation. Var han mannen i hennes liv? Det kändes så.

”Han böjde sig fram för att kyssa mig”

Det bestämdes att Arja skulle följa med på Mikis turné, och de hade stämt möte i Paris för att diskutera igenom detaljerna – trodde Arja.

– Jag var pirrig och förväntansfull inför vårt möte. Så kom jag in i en liten etta med en stor dubbelsäng, och där stod Mikis. Attraktionen mellan oss låg som ett elektriskt spänningsfält. Och han böjde sig fram för att kyssa mig!

Arja blev så förvirrad att hon tappade balansen och ramlade ner i sängen.

– Dessutom hade jag precis brutit benet så det var gipsat. Idag kan jag verkligen se det komiska i situationen, men då kändes det inte särskilt lustigt kan jag säga.

Arja krånglade sig upp så fort hon bara kunde, och de blev sittandes på sängkanten. Hon kände hans värme, förnimmelsen av hans beröring, hans läppar som nuddat hennes. Och en miljon tankar for genom hennes huvud.

– Allt var förstås fruktansvärt konstigt och pinsamt. Han såg helt bortkommen ut och ville nog bara därifrån. Först var jag stolt över att jag hade stått emot hans närmande. Jag ville ju inte besanna fördomarna han hade om lättfotade blonda tjejer. Dessutom ville jag inte göra något som kunde äventyra vårt samarbete.

Men så kom känslan av ånger.

– Tänk om vi hade kyssts lite grann åtminstone …

Nu var ögonblicket förbi. Det var som en osynlig mur mellan dem, som inte hade funnits där tidigare.

Frustrerande språkförbistringar

Världsturnén inleddes. På scenen fungerade allt strålande, men däremellan var spänningen mellan Arja och Mikis i det närmaste olidlig. På hotellet när de sa godnatt till varandra gick Arja prydligt in till sitt eget rum och låste dörren. Men hela tiden kunde hon känna hans närvaro genom väggen. Åh, som hon längtade …

– Jag insåg att jag höll på att bli väldigt förälskad. Jag ville visa min humor och intelligens, och att vi skulle lära känna varandra. Men det är inte så lätt när språkförbistringen är så total. Jag försökte göra mig förstådd på franska, som jag nyss hade börjat plugga. Det var oerhört frustrerande, och jag kände mig så osäker.

”Han plockade vilken kvinna han ville. Och jag var så svartsjuk”

Dessutom såg Arja hur Mikis behandlade kvinnorna som flockades runt honom på spelningarna.

– Och han plockade vem han ville. Jag led, jag var så svartsjuk. Men en sak visste jag och det var att jag inte skulle bli en av alla hans älskarinnor, jag skulle inte bli hans efterrätt! Jag såg ju hur respektlösa musikerna var mot sina flirtar, och jag hörde hur de skämtade om dem med de andra i bandet. Det värsta som kunde hända var att det bara skulle bli en kort kärlekshistoria mellan mig och Mikis, som förstörde vårt samarbete!

Påverkade inte det dina känslor för Mikis?

– Nej, jag värdesatte inte honom på det sättet. Däremot förundrades jag över hur kvinnorna kunde bjuda ut sig så. Mikis var gift, men det var inget som Arja reflekterade över då.

– Mikis fru fanns med i bakgrunden. Senare fick jag veta att hon hade varit väldigt svartsjuk på mig, att hon såg mig som ett stort hot. Hon kanske anade att det kunde bli allvar mellan oss.

Arja, som brukade vara självsäker och pratsam, blev spänd och tystlåten när hon var i närheten av Mikis.

– Det knöt sig totalt, och jag var förtvivlad.

Varför berättade du inte vad du kände?

– Åh vad jag ville det, men jag vågade inte. Och jag visste ju inte vad han kände för mig, även om jag anade. Åh, som jag ältade var det hade gått fel …

Plötsligt var samarbetet över

Mikis hade antytt att de skulle sjunga tillsammans på grekiska, efter diktaturens fall. Men precis när de hade avslutat turnén i Sydamerika kom ett opersonligt brev hem till Arja, från Mikis nya sekreterare. Nu var samarbetet över, bara sådär.

– Jag bodde i Paris i ett litet kyffe med kackerlackor, och allt kändes så fruktansvärt deprimerande. Jag låg i mitt pigrum på sängen och undrade hur han kunde göra såhär mot mig. Jag som hade offrat så mycket för att inte riskera vårt samarbete. Och nu hade det hänt ändå, det som jag hade varit så rädd för.

Arja kunde inte släppa tankarna på Mikis. Flera år senare ältade hon fortfarande var det hade gått fel. Den outtalade kärleken blev som ett trauma.

– Vi gjorde ett antal inspelningar ihop under åren, men jag berättade aldrig för honom hur jag kände. Jag kunde inte, tillfället var förbi … Och som jag har ältat och ångrat mig att jag inte hade tog chansen när dörren fortfarande var öppen. Jag blev inte av med de där tankarna!

Arbetet med boken har gett Arja en djupare förståelse för helheten, och vad Mikis själv gick igenom. Hur känslomässigt skadad han var av tortyren i fängelset, och hur rädd han var för verklig närhet.

– Jag flydde, och det gjorde han också. Jag kan verkligen se det idag.

”Jag kommer aldrig få veta hur han kände för mig”

Först häromåret tog Arja mod till sig och sökte upp Mikis, som nu är 86 år gammal – för att berätta om känslorna hon haft för honom.

– Jag var tvungen, jag hade inte fått något avslut för mig själv annars. När jag väl hade sagt det jag burit på i så många år blinkade han mot mig, log pillemariskt, och sa: ”Det hade jag aldrig kunnat ana”. Jag kommer aldrig få veta hur han kände för mig, men det spelar ingen roll längre.

Det viktiga för Arja var att hon kunde stå för sina känslor till slut.

– Det var en sådan lättnad, som att bli fri! Och sedan dess har vi kunnat bli nära vänner, utan den där konstiga barriären mellan oss. Jag har dessutom blivit god vän med hans hustru. Det finns inget alls kvar av förälskelsen, däremot kommer jag alltid att älska honom som den underbara mentor han varit för mig.

Ångrar du fortfarande att det inte blev något mellan er?

– Det kommer nog alltid finnas kvar ett litet tankefrö om vad som kunde ha hänt om jag hade hanterat allt annorlunda. Men ändå nej, jag tror faktiskt inte att vi hade haft ett lika långvarigt samarbete då. Och såhär med facit i hand var det det viktigaste. Han har betytt så mycket för mig musikaliskt, jag hade säkert gjort något helt annat idag om jag inte hade träffat honom. Så idag är jag tacksam för att jag stod emot!

Faran i att inte tas på allvar som människa, är något som har påverkat Arja i hela hennes liv.

– Som offentlig person är jag ofta på min vakt när jag träffar nya män, och det kan vara svårt att släppa män inpå livet. Som kvinna vill jag ju inte bli enbart en efterrätt!

Men riskerar du inte att missa relationer som kunde ha blivit seriösa?

– Jo, jag har säkert gått miste om förhållanden som det kunde ha blivit allvar med. Det är en svår vågskål det där. Men jag tycker oftast att det väger tyngre att hålla lite på sig och att värna om sitt eget jag. Annars är det lätt att tappa bort sig själv och sin drivkraft tror jag.

AV: Anna Carsall

FOTO: Lars Nyman