Bianca Salming om saknaden efter pappa: ”Minns det du lärt mig”
– Pappa och jag promenerar på stan. Han harklar sig och säger att någonting i halsen stör honom, säger Bianca i Sommar i P1.
Den 24-åriga friidrottaren Bianca Salming, med främst fokus på mångkamp, har flera SM-medaljer i bagaget och hon fortsätter att sikta högt. Mitt i sin tunga sorg fattade hon beslutet att ta sig an höjdhopp med OS som ett framtidsmål, berättar hon i sitt Sommar i P1.
Friidrotten kom in i Bianca Salmings liv tidigt och den har alltid funnits där för henne ”i vått och torrt”, berättar hon i Sommar i P1.
I november 2022 somnade hennes pappa, hockeylegendaren Börje Salmning, in 71 år gammal i ALS.
– I ett halvårs tid har jag sett min egen pappa tyna bort. Nu finns han inte mer. Allt har handlat om sjukdomen, sjukhuset, mediciner. Allt för att pappa ska bli bra. Det har inte gått en sekund då jag inte har haft det i huvudet. Jag behöver en paus, jag behöver andas. Jag behöver tänka på någonting annat, höra någonting annat, säger hon i programmet och fortsätter:
– Jag behöver blåa sträva banor med fina vita linjer på. Tajta träningskläder och flera ombyten av skor, säger hon och tillägger: ”Här inne är min flykt från kaoset där ute i den riktiga världen”.
Första symtomen: ”Någonting i halsen”
Det var en höstdag 2021 när Bianca och Börje går på stan som han berättar ”att någonting i halsen stör honom”.
– Han säger att han har lite svårt att få fram vissa ord, och ibland känns det svårt att svälja. Han kanske bara är nojig, eller kanska har det med pandemin att göra, tänker jag.
Bianca märker senare hur halsen besvärar honom allt mer, och Börje säger att han ska gå till läkaren. Bianca och Biancas mamma, Börjes exfru Katarina Pettersson, möter senare upp honom.
– Han hade suttit själv hos läkaren och fått beskedet att det antagligen var ALS han hade. Pappa var i chock när han kom. Ledsen, berättar dottern i Sommar i P1.
– Hade det bara varit han och jag, hade han nog inte gråtit. Pappa vill inte oroa mig i onödan. Men när mamma kramade om honom kom tårarna, vi grät, trots att vi inte visste. Vi visste inte över huvud taget hur jävla vidrigt allt skulle bli.
Tårarna i bilen med pappa
Mediciner, lappar med svårbegripliga instruktioner och sondmatning blev övermäktigt. Till slut läggs Börje in på ”avdelningen för liknande sjukdomar”, och Bianca riktar kritik mot vården som hon menar har varit bristfällig.
På väg hem under en permission sitter Bianca och Börje tillsammans i bilen och lyssnar på en gemensam spellista.
– Pappa tar fram sitt block och skriver. Han visar mig. Det står att han inte längre kan prata. Jag tänker tillbaka på hur våra stunder i bilen brukade vara, då vi pratade och sjöng. Nu hörs bara musiken. Jag vill inte vara ledsen, men jag och pappa gråter resten av bilresan hem.
”Jag önskar du var kvar längre”
Bianca minns inte Börje som sjuk, säger hon i sitt sommarprat märkbart berörd.
Hon minns den pappa som var ute i rabatten, som gav henne en miniorkidé varje skolavslutning när hon var liten. Han som värnade om familjen och höll i traditionerna, som klädde ut sig och skrämde barnen på Halloween och pyntade helhjärtat till jul.
– Jag minns den varmaste sidan av dig. Hur du mötte folk som vi träffade på stan, så genuin och ödmjuk, vem det än var. Jag minns hur du alltid satt på läktaren och tittade på mig – oavsett om det var Europamästerskapen eller Lilla gurkspelen i Västerås. Jag minns det du lärt mig, att friidrotten först och främst ska vara kul, och att jag ska njuta. Resten löser sig sen.
Bianca säger att hon alltid har varit lik sin pappa; sprallig och atletisk, men att hon aldrig kommer att bli lika ”snäll och mjuk” som han var.
– Jag önskar du var kvar längre, och att du kunde lära mig allt du kunde så bra. Jag önskar jag kunde få gå med dig på våra promenader och bara prata livet. Jag saknar dig så mycket pappa, och jag hoppas att jag får bli precis som dig en dag, säger Bianca Salming i Sommar i P1.
Sommar i P1 sänds som podd kl.07.00 och sänds i Sveriges radio P1 kl. 13.00.
