Biggest Loser-Paulina: "Min son ville inte leva"
Det är söndag förmiddag. Ibrahim och mamma Paulina sitter på en bänk med träningskläderna på. De har precis kört ett pass på gymmet i Norrköping.
– Jag får en riktig kick av att träna och gör det nästan varje dag, berättar 44-åriga Paulina Axelsson Rather.
Hennes son Ibrahim Rather, 18, berättar att han kör cirka tre pass i veckan.
– Jag ser till att variera min träning hela tiden, men just nu blir det mest thaiboxning.
Paulina har haft mycket krämpor men berättar att både hennes skadade knän och artrosen i höften blivit mycket bättre. Förut vägde 165 centimeter långa Paulina 108,5 kilo. I dag väger hon 78 kilo. Ibrahim, som är 183 centimeter lång, väger mellan 97 och 99 kilo och har inte längre ont i ryggen.
– Förut vägde jag 150 kilo. Bara att resa sig upp ur sängen var jobbigt. Och jag kunde omöjligt knyta mina skor. Det var riktigt deppigt.
Jobbade som bagare innan Biggest Loser
Under flera år mådde både mor och son väldigt dåligt. Paulina, som är utbildad bagare, drev en bagerirörelse tillsammans med sin man. Som småföretagare jobbade hon jämt, samtidigt som hon slarvade med maten.
– Jag har nog haft problem med vikten hela livet, berättar hon. Och när jag blev bagare gick jag upp ordentligt i vikt. Det var mycket jobb. Jag tog mig inte tid att äta riktig mat. Samtidigt var ekonomin dålig. Det var så lätt när jag stod där i bageriet att ta en smörgås eller en bulle som mat och tröst.
Ibrahim berättar att han alltid varit lite större än andra barn.
– Förut spelade jag fotboll. Men i femman tappade jag intresset. Jag slutade också att gå på skolans idrottslektioner eftersom det var jobbigt att visa sig i duschen.
Han mådde allt sämre och låg mest i sängen, åt chips och tyckte synd om sig själv.
– Jag kände mig väldigt ensam och inte sedd, men stängde in allt. Jag höll mig på mitt rum och var arg, sur och ledsen.
Den första vändningen för Ibrahim och Paulina kom för tre år sedan. Då på sommaren hade Ibrahim på egen hand gått ner tio kilo.
– Men jag lyckades inte hålla den vikten utan gick snabbt upp igen. Det var så mycket frestelser överallt, berättar han.
Efter det mådde han så dåligt att han inte längre ville leva.
– Det var hemskt när Ibrahim ringde mig och berättade det, säger Paulina.
– Jag fick panikkänsla och försökte prata med honom hela tiden. Samtidigt kände jag att jag snabbt måste hitta honom så att han inte gjorde sig själv illa.
Separerade från sin man
Paulina fick tag i sonen. Men efter den händelsen förstod hon att det var dags att förändra livet för dem båda.
– Jag förstod att vår situation var ohållbar. Jag och min man, Ibrahims pappa, separerade. Förhållandena i familjen hade inte varit bra. Det var också så mycket konflikter mellan mig och min förra man angående företaget, berättar Paulina.
Nu började hon och Ibrahim att prata mer med varandra. Och Ibrahim började gå hos en psykolog. De försökte också börja träna. Men de lyckades inget vidare.
– Jag skaffade gymkort men besökte mest relaxen. Jag orkade helt enkelt inte komma i gång med träningen, säger Paulina.
Så när hon råkade se att de sökte par till Biggest Loser gjorde hon en spontananmälan.
– När mamma frågade om hon skulle anmäla oss sa jag ja mest på skämt. Jag trodde aldrig att vi skulle komma med, säger Ibrahim.
Men de blev uttagna och fick komma till Ekolsunds slott.
– Då var jag jätteutbränd och rädd för att bryta ihop totalt. När jag kom till slottet var det som att pausa livet, säger Paulina.
De nio veckorna, där deltagarna fick vistas på slottet utan dator, tv, tidningar eller telefon blev en omstart för båda. Det var skönt att slippa omvärlden och bara lägga fokus på träning och kost.
– Först kändes det som semester att bara vara på slottet och laga mat. Men sedan kom verkligheten i kapp och jag förstod att de här veckorna också skulle innebära hårt arbete, säger Paulina.
Ibrahim, som med sina 17 år var den yngste deltagaren i programmets historia, tycker att det jobbigaste var den första invägningen.
– Sedan vande man sig vid kamerorna.
Andra och tredjeplats i Biggest Loser
Det är svårt att bryta vanor. Veckorna på slottet behövdes för Paulina och Ibrahim – för att få nya tankar och motivation till att förändra. De lyckades inte ta hem segern. De 250 000 kronorna gick till Viktor Knutsson, men Ibrahim kom på en hedrande andraplats och Paulina blev trea.
Mor och son fick också en stor plats i många tittares hjärtan. Och Ibrahims tränare på slottet, Pischa Strindstedt, startade tillsammans med sin vän Aki Stojjan en insamling för att Ibrahim skulle kunna förverkliga sin dröm om att resa ut i världen. Insamlingen gav 56 000 kronor, pengar som Ibrahim är enormt tacksam för.
– Om några veckor åker jag till Australien och hoppas kunna vara borta ett halvår, berättar han och ler stort. Planen är att resa runt i landet och jobba sig fram.
Paulina är inte speciellt orolig. Hon tycker mest att det är härligt att Ibrahim kommer i väg på sin första utlandsresa på egen hand.
– Det kommer att gå bra. Han är så lugn och klok, min son. Och så kan man ju ha kontakt nu på ett helt annat sätt än när jag var ung.
De berättar att de har fått en mycket djupare relation efter allt som hänt.
– Nu kan vi prata med varandra och våga beröra tunga ämnen, säger Ibrahim.
Paulina berättar att hon förut haft mycket skuldkänslor över att hon inte såg hur dåligt Ibrahim mådde och inte stöttade honom när han försökte gå ner i vikt på egen hand.
– Det känns som om jag svek honom. Men det är lätt att vara efterklok. Under den här tiden jobbade jag så mycket och mådde själv väldigt dåligt. I dag förstår Ibrahim mig.
Det ultimata testet
Tiden efter bageriet har Paulina jobbat inom livsmedelsindustri och som elevassistent. Men nu ska hon gå tillbaka till bagerijobbet.
– Jag måste få ordning på ekonomin och bageri är det enda jag kan. Men helst skulle jag vilja hjälpa andra människor med träning och hälsa. Jag tycker att jag har lärt mig så mycket av mina egna erfarenheter.
Paulina är lite orolig för att hon ska trilla dit igen. Att jobba i ett bageri innebär många frestelser.
– Det blir det ultimata testet för att se om jag har lyckats förändra mina tankar. Jag är medveten om att jag är matmissbrukare. Men i stället för att äta när jag känner mig ledsen och upprörd, ägnar jag mig nu åt träning. Jag har också börjat med yoga.
Hittills tycker både Paulina och Ibrahim att det har gått bra att ändra livsföring. De försöker att äta så naturligt som möjligt och har slopat hel- och halvfabrikat.
– Jag väljer också att inte ha några triggers hemma, som bröd och socker, berättar Paulina.
Att de har varandra och har kunnat stötta och peppa varandra har varit en stor fördel.
– Egentligen är det inte så svårt, menar Ibrahim. Men jag vet att jag måste fortsätta att hålla koll på vad jag äter livet ut. Nu lyssnar jag på min kropp och fokuserar på det positiva i livet.
Av: Marita Andersson Foto: Maria Qvarzell, Daniel Ohlsson/TV4
Paulina Axelsson Rather
Ålder: 44 år.
Bor i: Norrköping.
Ibrahim Rather
Ålder: 18 år.
Bor i: Norrköping.
Läs mer: