Fråga experterna MåBra i klimakteriet Gratis träningsprogram med promenader Förkylning 5 nyttiga höstgrytor Se alla avsnitt av ''Min hälsa'' Om Måbra

Cecilia Helle: Krisen gav mig livet tillbaka

11 maj, 2012
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt
Annons

Cecilia Helle gick igenom en uppslitande skilsmässa, och blev av med jobbet – på en och samma gång. Mitt i kaoset hittade hon tillbaka till sin stora dröm – att bli författare.

Många av Cecilia Helles vänner har frågat henne hur hon orkade ta sig igenom allt som hände det där året 2005. När två viktiga byggstenar i hennes liv rasade ihop, samtidigt. Först kom den svåra och dramatiska skilsmässan, fylld av hot och rädsla.

– Allt gick så fort. Jag lämnade mitt äktenskap, flyttade från huset till en lägenhet, och hade plötsligt hela ansvaret för våra två barn. Jag var så ledsen och förvirrad…

Cecilia behövde lugn och ro för att landa i allt det nya. Och det kändes skönt att ändå ha de fasta rutinerna på jobbet att gå till. Dessutom behövdes ju pengarna.

Så kom nästa smäll: Det gjordes en omorganisering, och Cecilia förlorade plötsligt sin tjänst som redaktionsledare på Katrineholms-Kuriren.

– Jag hade satsat helhjärtat på jobbet, det var verkligen min drivkraft i tillvaron och en viktig trygghet. Men nu var det borta – också. Jag var så förtvivlad och arg, det var som att allt bara rämnade… Jag frågade om och om igen: Hur kan detta hända mig?

Annons

Hon hamnade i ett chocktillstånd.

– Jag kunde inte tänka, allt bara snurrade…

”Hela mitt liv var en katastrof, jag var så sliten och trött”

När Cecilia gick till läkaren blev hon sjukskriven en månad. Och under den tiden lyckades hon samla ihop sig så pass att hon kunde ta ett beslut.

– Hela mitt liv kändes som en katastrof, och jag var så sliten och trött. Men så tänkte jag: ”Det är inget alternativ att jag lägger mig ner och ger upp.” Jag kunde inte få äktenskapet tillbaka, inte mitt hem eller jobbet heller. Men det fanns en sak jag kunde påverka: Mina egna tankar.

Cecilia fick tid hos en kurator och ganska snart började en bild av henne växa fram. En bild som fick henne att förstå hur hon tappat makten över sitt eget liv.

– Jag insåg att jag är empatisk, jag vill hjälpa och är uppriktigt intresserad av andra människor. Och det är ju bra egenskaper om de används på rätt sätt. Men jag hade gått för långt i att vara alla till lags, både i relationer och i yrkeslivet. Jag hade inga gränser runt mig själv, utan lät andras önskningar och viljor ta över.

Annons

I backspegeln såg Cecilia hur hon kört på i full hastighet, utan en tanke på vem hon egentligen var och vad hon innerst inne ville.

– Jag hade bara försökt få vardagen att fungera. Men nu när jag började få insikt i mina problem så blev allt plötsligt så tydligt. Jag hade ju en massa resurser, och om jag inte lät andra missbruka dem kunde jag göra i princip vad som helst!

Sakta men säkert började Cecilia ta reda på vilka behov hon hade, vad som fick henne att må bra. Hon såg roliga filmer, tränade yoga och mindfulness och umgicks med vänner.

– Det funkade, jag började känna mig gladare och mer avslappnad… I terapin lärde jag mig att svåra känslor går över, att inget är beständigt. Och när jag mediterade kunde jag visualisera förtvivlan, förvirringen, ilskan och sorgen som svarta moln som gled förbi. En dag skulle himlen vara molnfri. Det gällde bara att hålla ut.

Men vad ville hon med sitt liv? Vad skulle hon ha för mål?

Annons

– Jag hade förträngt mina egna drömmar och önskningar så länge. Var det ens journalist jag ville vara och ville jag bo i en småstad?

”Jag ville tillbaka till den där tjejen som vågade följa sin längtan”

Cecilia började fundera över när hon senast känt riktigt passionerat för något. Och hittade tillbaka till känslan hon hade som 20-åring, då hon gick skrivarkurs och drömde om att bli författare.

– Jag ville tillbaka till den där livsglada, bekymmerslösa tjejen som vågade följa sin längtan.

Den gamla drömmen om att skriva skönlitterärt var lika aktuell fortfarande, kände Cecilia.

– Med ens blev det så självklart att jag skulle skriva skönlitterärt om det jag tänker, känner och upplever. När jag väl hade bestämt mig fick jag en enorm kraft!

Utan att tveka satsade hon sina sparpengar på en författarutbildning. Och bestämde sig för att flytta till Stockholm.

– Jag längtade till en annan miljö, till något som inte påminde om det som varit. Självklart var jag ängslig inför det okända som låg framför mig, men jag lät det inte begränsa mig. Jag ska aldrig mer styras av rädsla! Så jag lämnade Sörmland där jag bott de senaste 20 åren. När ängslan blev för stark låg jag i sängen och fantiserade om hur jag berättade om min bok på bokmässan. Och då kunde jag hitta tillbaka till de där positiva känslorna av förväntan igen. Jag hade ju inget att förlora.

Annons

Att börja skriva skönlitterärt kändes som att hitta hem, det var inte alltid lätt, men meningsfullt.

– Allt svårt jag hade gått igenom var inte helt förgäves, kanske kunde jag hjälpa andra i samma situation med min bok?

Ingen självbiografi – men många likheter

Berättelsen växte fram till en psykologisk spänningsroman, där huvudpersonen Sanna jobbar som nyhetschef på en tidning i Katrineholm, motarbetas av sin chef och lever i ett destruktivt förhållande.

Cecilia betonar att hon inte skrivit självbiografiskt, men vissa delar har ändå likheter med hennes eget liv, så som det var förut.

Att bara någon promille av alla manus som lämnas in till bokförlagen ges ut avskräckte inte Cecilia. I stället skickade hon in det till flera förlag. Och fick snabbt två svar. Båda ville ge ut debutromanen Glysas öga.

– Jag valde det förlaget som redan från början planerade för fler utgivningar. Jag ville bli författare på riktigt, inte bara ge ut en enda bok, konstaterar Cecilia.

Annons

Nuförtiden sitter hon hemma i sin lägenhet i Stockholm och skriver på uppföljaren. Hon snurrar lite försiktigt på ringen på ringfingret. Jodå, hon är gift igen.

Cecilia sparar inte på berömmet när hon beskriver sin man. Han är så långt det går ifrån de känslokalla män hon beskriver i sin roman.

”Uppbrotten är det bästa som hänt”

Cecilia ler och säger att allt förstås inte är perfekt, men hon har lärt sig mycket av allt jobbigt hon gått igenom.

– Under mitt helvetesår kändes uppbrotten som en katastrof, men nu tycker jag faktiskt att det är det bästa som hänt mig. Jag tvingades ta tag i mig själv, och reda ut det som inte fungerade. På köpet hittade jag tillbaka till min passion för det skrivna ordet. Och skapade en tillvaro som är bra för mig.

Cecilia känner att hon landat i sitt nya liv, som har få återkopplingar med det förra. Och drömmen har blivit verklighet.

– Jag kan själv styra min dag och vilka ämnen jag skriver om. Och jag har förmånen att beröra andra människor på djupet. Nu är jag där. Utan livskrisen hade det nog aldrig hänt…

AV: MAJKEN ÖST-SÖDERLUND OCH ANNA CARSALL

FOTO: ALEXANDER PIHL

Annons