Christin, 44: På jobbet räddade jag liv – privat var det kaos
I huset i Vaxholm utanför Stockholm vilar ett lugn. Allt tyder på att här bor en familj med ordning och harmoni som ledord.
Men skenet kan bedra.
Christins blick är allvarlig när hon berättar om den rastlösa känslan som ständigt får tankarna att rusa i hennes huvud.
– Under mina år som intensivvårdsläkare har jag alltid kunnat fokusera på att utföra, men när det kommer till att öppna min post, dammsuga och betala räkningar finns det liksom ingen drivkraft alls, vilket ofta leder till kaos här hemma.
Men att förklara det här så att andra förstår vidden av svårigheterna är inte det lättaste. För det är inte det att Christin inte vill, snarare att det inte vill sig. Redan som liten tyckte hon att tillvaron var knepig.
Såg till att bli bäst
– Varje kväll låg jag i min säng och gick igenom dagen. Gav mig själv minuspoäng för allt jag kunde gjort bättre. Med tiden blev det långa listor med saker som tejpades upp på insidan av garderobsdörrarna. Det kunde handla om att vara snäll mot mamma och pappa, inte ta för mycket plats i skolan, borsta tänderna, vara som alla andra och göra armhävningar.
– Allt det här blev till ett lopp jag aldrig nånsin skulle kunna vinna. Så i stället såg jag till att bli bäst. På allt, för säkerhets skull.
För det skulle tidigt visa sig att Christin hade förmågor som var något utöver det vanliga.
– Redan som femåring kunde jag lösa avancerade ekvationer. När jag började skolan var jag klar med uppgifterna på tre minuter och sen väntade jag resten av tiden. Otålig och rastlös, men bara inuti. Under tiden delade jag in allt fröken sa i jämna grupper med fjorton bokstäver i varje. Därefter delade jag in grupperna i symmetriska mönster, nästan som kristaller eller snöflingor.
Hittade sin fristad i musiken
Christin hade gott om vänner men svårt att förstå sig på dem. Hon upplevde aldrig någon känsla av tillhörighet. I stället var det i teatern och musiken hon hittade sin fristad. Här fick hennes kreativitet fritt spelrum och hon kunde släppa allt annat.
En önskan om att bli musiker växte sig stark men ännu starkare var känslan av att vilja göra gott. Så det fick bli läkarstudier i stället.
– Jag pluggade nästan aldrig men det gick bra ändå. Det var lätt.
Samtidigt stängdes elen i studentlägenheten av på grund av att Christin inte kom sig för med att öppna posten. P-böterna, som kunde bli åtta stycken i veckan, lades på hög i bilens handskfack.
I slutet av 1990-talet träffade Christin sin man som genast föll för hennes spontanitet och glada upptåg.
– Men det är klart, när jag var 45 minuter sen till min egen vigsel för att det kommit lite annat emellan undrade han nog vad han gett sig in på.
Livet galopperade vidare i ett rasande tempo.
Behöver ett högt tempo
Förutom att arbeta som intensivvårdsläkare och forskare hann Christin också med att starta aktiebolag och fungera som sjukvårdare vid inspelningarna av dokusåpan ”Robinson”. Hon reste till Filippinerna och Malaysia och byggde upp sjukvårdskliniker samt rekryterade personal.
Dessutom hann hon med att föda två söner som i dag är åtta och tio år.
– Det är bara när verkligheten går lika fort som tankarna i mitt huvud jag är helt lugn. Utan dödsångest blir livet livsfarligt för mig.
Hon ler lite och verkar inse att orden kräver en förklaring.
– När min patient blöder på operationsbordet blir jag lugn och kan fungera som bäst. Jag blir strålande på det jag gör. Och anledningen är att jag inte behöver bekymra mig för att nån katastrof är i antågande – för den är ju redan här. Det kan jämföras med när jag tjänstgjorde på en vårdcentral under två veckor – och blev utbränd. Alla katastrofscenarion jag målade upp gjorde mig vansinnig. Minsta förkylning hos patienten var en odiagnosticerad cancer.
Men så blev Christin sjuk och livet saktade ner. En stor sorg infann sig: Vem hade hon blivit? Och hur skulle hon nu räcka till som mamma?
Blev förvånad över adhd-diagnosen
– Jag fick hjälp av psykiatrin med den mentala biten och sommaren 2016 var det en läkare som undrade om han fick skriva remiss till en adhd-utredning för mig.
– Jag blev väldigt förvånad för jag hade själv aldrig tänkt den tanken. Men jag var samtidigt nyfiken på vad de skulle komma fram till.
Christin fick gå igenom en rad tester och till sist hade man kommit fram till ett resultat. Hon kommenterade själv saken i sin blogg Kärlek, morfinplåster & rock’n’roll: ”Det har konstaterats att jag är driftig, men rastlös, flexibel, men rotlös, hyperfokuserad, men lättstörd, karismatisk, men lite för mycket, färgstark, men pallar inte trycket. Och dessutom överbegåvad. Diagnos: adhd.”
– Ingen i min omgivning var förvånad.
Och då öppnades dörren för musiken på nytt i hennes liv. Doktor Edmark blev artisten Edda Mark, som framför egna låtar med stor personlighet, och självförtroendet har ersatts av självkänsla.
– Det var ju mellan musiken och läkaryrket jag en gång valde och när jag inte längre kan ägna mig åt mitt förstahandsval kändes det naturligt att återvända till musiken.
Nu ägnar hon sig åt musiken
I dag är hon tjänstledig från sitt liv som intensivvårdsläkare och tillbringar i stället sin tid som mycket uppskattad singer/songwriter, föreläsare och bloggare. Och har i och med det blivit en annan.
– Jag syns så mycket tydligare nu när allt det som jag lagt så mycket tid på att bygga upp har gått i bitar. Som läkare hade jag min givna plats där jag kände mig trygg och kompetent. Där var jag någon att räkna med, jag räddade ju liv.
– Nu famlar jag för att kunna hitta ett nytt område där jag kan känna mig hemma. Men numera är jag så mycket mer medveten om mig själv som person än tidigare och det är skönt.
Test: Camilla Borgström Foto: Nino Ramsby
Christin Edmark
Ålder: 44 år.
Yrke: Läkare, sångerska.
Bor i: I Vaxholm.
Blogg: Kärlek, morfin plåster & rock’n’roll på visciousdoveling.me.
Läs mer:
Testa dig själv: Har du vuxen-ADHD?
11 fördelar som bara gäller för personer med ADHD
Elin har ADHD: ”Jag var alltid för mycket – för glad och intensiv”
…
Testa vår kurs:
