Erika blev påkörd av rattfyllerist – pole dancing hjälpte henne läka
För drygt två år sedan levde Erika Söderlund, 42, ett rätt så vanligt familjeliv hemma i den vita villan, i Trollbäcken utanför Stockholm. Dagarna var fulla av jobb, vänner och ett pusslande för att få allt att klaffa. Erika berättar att hon ofta skojade om att det varje dag efter jobbet väntade en slags taxiverksamhet några timmar eftersom barnen skulle skjutsas till olika aktiviteter.
Den 16 oktober 2021 kommer bli en dag som Erika och hennes familj alltid kommer minnas. En dag när de, på ett kusligt sätt, påminns om vad som är viktigt i livet.
Under en lördagspromenad blev Erika påkörd bakifrån på trottoaren av en rattfyllerist och det var hennes man, barn och föräldrar som blev vittnen till händelsen.
– Plötsligt från ingenstans finner jag mig liggandes på asfalten. Min man som står över mig försöker berätta att jag varit med om en trafikolycka. Jag blir så förbannad på honom, för jag tror att jag är mitt i en dröm. Jag ville att han skulle lämna mig i fred så jag kunde sova vidare, berättar Erika.
Erika blev påkörd – familjen blev vittnen
Personen som kört bilen hade kommit med hög hastighet, svängt upp på trottoaren och först träffat Erikas dotters arm. Sedan kört på Erika, som landade i motorhuven och krossade vindrutan med sin panna – innan hon fastnade med sin jacka under främre delen av bilen.
– Min jacka fastnade under motorhuven och jag släpades med mellan fram- och backdäcket. Jackan hade bildat en slags ”kokong”, vilket gjorde att mitt ansikte och andra kroppsdelar skyddades från att bli släpade direkt mot asfalten.
Erika Söderlund
-
Ålder: 42 år.
Familj: Mannen Zeke och två döttrar, 12, och 10.
Bor: Trollbäcken, Tyresö.
Gör: Kommunikationschef på CircleK.
Medan Erika låg på marken började tankarna komma ifatt henne. Vittnen som sett vad som hänt kom springandes med filtar och vatten. Mitt i allt kaos kunde Erika ändå fokusera. Hon kände sin kropp, var det gjorde ont och kunde röra sina fötter.
– Man vet ju inte vad som händer ifall det finns inre blödningar. Stressen ökade när jag tänkte på hur det var med hjärnan. Det blev många ”tänk om”.
Med helikopter flög Erika till Karolinska sjukhuset i Stockholm där hon blev omhändertagen av ett stort läkarteam som gjorde kontroller, röntgade, sydde ihop sår och tog prover. Hon fick veta att det varken fanns frakturer eller inre blödningar. Alla i läkarteamet var chockade över att det hade gått så pass bra.
– Läkarna pratade om änglavakt. De menade att en människa som är med om en sådan här olycka inte borde klara sig så pass bra som jag gjorde.
”I början handlade det om korta promenader”
Trots att läkarna gav det bästa tänkbara beskedet har vägen tillbaka till ett normalt liv inte varit lätt, även om Erika redan från första stund bestämde sig för att hon skulle göra allt i sin makt för att bli återställd.
– Jag är ganska envis och när jag bestämmer mig för något ger jag mig inte första taget, säger hon bestämt.
De första månaderna handlade mycket om vila. Erika berättar att hon knappt orkade vara vaken. Men när hon började känna sig starkare och klarade av att vara vaken längre stunder började hon röra sig mer och mer.
– I början handlade det om att vara uppe och gå korta promenader, som till postlådan.
Men det har funnits en annan sak som gjort att Erika fysiskt och psykiskt kommit på fötter.
– Någon vecka innan olyckan blev jag övertalad till att gå med på ett pole dancing pass. Liksom många hade jag förutfattade meningar för den sporten och såg mig inte alls som den typen som skulle uppskatta poledance. Men redan efter första tillfället blev jag fast. Det var så fruktansvärt roligt, säger hon och fortsätter:
– Instruktören som höll i passet är även en fantastisk fysioterapeut, så efter olyckan hörde hon av sig och menade att så fort jag kände att jag orkade, rekommenderade hon mig att sätta igång med poleträningen igen, vid sidan av ren fysioterapi.
Började träna pole dancing
Erika berättar att hon rätt snart efter olyckan började tillbringa mycket tid i polestudion. Kroppen svarade fint på träningen och det kändes bra att få fortsätta med något hon fattat tycke för innan det tragiska hände. Ja, som att hitta gnistan i att göra något med kroppen igen och känna att det funkade.
Hur långa var dina träningspass i början?
– Eftersom jag lätt blev hjärntrött gjorde jag nästan allt för att försöka hålla mig borta från skärmar, jag kunde knappt jobba alls. Därför kunde ett pass lätt vara nästan två timmar långt. Men pole dancing är ju inte som exempelvis ett löppass där kroppen är på max hela tiden. Du övar tricks men det blir naturliga och regelbundna pauser.
Att träna pole dancing har sina utmaningar. Erika menar att det handlar mycket om balans, styrka, smidighet och att man behöver förstå sin kropp. En annan viktig del är att känna tillit till sin träningspartner och den egna förmågan.
Man ser glädjen i Erikas ögon när hon berättar om sitt nyfunna intresse. Fördomarna om sporten är som bortblåsta och hon menar att alla faktiskt kan hålla på med den; vissa fastnar för svåra tricks, andra för dansmomenten och vissa för floorwork.
– Eftersom det går att individanpassa kan i stort sett vem som helst vara med, och det är ett så fint community världen över med hundra procent stöttande och pepp. Det handlar inte om att man behöver vara vältränad, jag skulle säga att det mer handlar om tålamod. Att man tar sig tid att öva och träna, till slut sätter man de där tricksen.
Hur ser din träning ut idag?
– Drömveckan innehåller tre polepass; ett eget pass, vår onsdagsklass i studion och ett pass för att träna dubbeltrick med tränaren som följt mig sedan hösten 2021. Utöver det tränar jag väldigt varierat och något varje dag för att hålla hjärntröttheten i styr.
Hur skulle du säga att du mår idag, rent kroppsligt?
– Kroppssmärtorna känner jag knappt av, men jag kämpar med hjärntrötthet och daglig huvudvärk. Dessutom har jag tappat känseln i min högra vad, vilket är irriterande.
Skulle du säga att pole dancing har hjälpt dig till att komma tillbaka från olyckan?
– Ja! Det har erbjudit en fristad från smärta och hundra procent glädje även när det varit tufft. Jag fått höra från läkare att jag kommer få leva med huvudvärken, men när jag berättade det för min poletränare höll hon inte alls med. Hennes stöd med fysioterapi för nervsystemet i kombination med poleträningen har gjort underverk för mig både fysiskt och mentalt.
Vilka men från olyckan har du idag?
– Mina fysioterapeuter har konstaterat att mitt nervsystem inte fungerar som det ska, vilket gör att det domnar bort nu som då – speciellt när jag sitter vid datorn och jobbar. Det skapar huvudvärk. Därför behöver jag varje halvtimme skaka liv i det, till exempel genom några snabba knäböj. Det har gett goda resultat. Jag hoppas att min huvudvärk ska försvinna helt, avslutar Erika.
Foto: Privat
