Helena af Sandeberg om relationen till ex-makarna
Helena af Sandeberg har under sin karriär spelat rollen som mamma flera gånger. För MåBra berättar skådespelaren om upplevd ”momshaming”, om dejtandet – och om relationen till barnens pappor.
– Vi är jättemycket en familj, säger hon.
I Viaplays humordramaserie Meningen med livet spelar Helena af Sandeberg karaktären Ellen, en krisande trebarnsmamma som tappat bort sig själv i ett vardagsliv fyllt av barn, jobb och schemapusslande – samtidigt som hennes syster, spelad av Celie Sparre, kämpar med IVF-behandlingar i hopp om just det livet.
Se också: 5 saker du vill veta om Helena af Sandeberg
– Jag är väldigt förtjust i manuset och dramatiken, säger Helena af Sandeberg och berättar entusiastiskt att det kommer en andra säsong.
Själv är hon tvåbarnsmamma och ensamstående förälder. Igenkänningen med karaktären Ellen är emellanåt stor.
– Det jag kan känna igen i föräldrarollen är hur mycket man älskar sina barn och hur trött man kan vara på sin tjatiga röst, säger hon och rabblar upp hur hon ständigt hör sig påminna om allt från vattenflaska till gympan och saker hon har läst på skolplattformen.
"Jag längtar ofta efter mina vänner"
Sedan 2017 är hon skild för andra gången. Barnen Alfred, 17, som hon har med tetaterregissören Alexander Mørk-Eidem och Ava, 8, dotter till skådespelaren Fredrik Lycke, har Helena varannan vecka.
– Ibland har det bara varit jobb och barn i perioder. Då föds det en längtan i en. Det räcker inte riktigt som människa, då längtar man efter något mer. Jag längtar ofta efter mina vänner, och att uppleva andra saker som inte bara har med jobb och prestation att göra. Typ som att vara en mamma.
Men till skillnad från sin rollkaraktär känner Helena inte att hon ”bara” är mamma.
– Tack vare att jag har en så pass stor passion till mitt yrke som skådespelare har jag inte haft den problematiken helt. Men jag kan känna att jobb och barn är det enda, att det finns väldigt lite plats för någonting annat.
Sin egen upplevelse av ”momshaming”
Sedan Helena blev mamma har hon fortsatt att jobba mycket och hårt. Och ibland har pekpinnarna varit framme.
– Jag har alltid fått höra: ”Hur mår mina barn?” för att jag jobbar så mycket. Jag kan gärna hälsa att de mår väldigt bra, och att jag också är med dem väldigt mycket.
Barnen har också fått följa med på jobbet som små. När Ava var tre månader och behövde ammas mellan tagningarna lyftes det på ögonbryn.
– Då var det var Fredrik som hade huvudansvaret, men jag fick höra: ”Men gud, ska du börja jobba?”. Då hade jag varit hemma de första tre månaderna, och jag fortsatte amma.
Relationen till barnens pappor och kärleksfunderingar
Filminspelningarna kan vara långa, och kvällarna på teatern sena. Vardagen som skådespelare och ensamstående mamma är svår att få ihop.
– Det går inte, konstaterar hon.
– Jag får prioritera hårt, det är ett pussel av rang. I perioder tar jag hjälp. Jag har en otroligt välfungerande relation med mina båda exmakar, vi kommer jättebra överens. Det är lätt, och det gör ju hela skillnaden. Vi pusslar alla ihop eftersom vi är i samma bransch.
Tillsammans med barnens pappor, deras nya respektive, sonens flickvän och en bonusfamilj på Helenas pappas sida har familjen blivit en stor och brokig skara.
– Vi är jättemycket en familj, och i den ingår också mina exmakar. De är båda här ibland och fikar och äter middagar och vi firar jul. Jag brukar säga till mina barn: ”Vi lägger till människor, man tar inte bort människor”. Det är bara bra att vara många, då kan man hjälpas åt.
Dejtar – men inte träffat någon ny
På frågan om Helena har adderat någon ny respektive blir svaret nej. Hon säger att hon träffar folk ibland, men att träffa "han med stort H" är svårt.
– Det är lite det enda jag är intresserad av i längden om jag ska vara ärlig. Jag försörjer mig själv, jag kan ta hand om mina barn själv, jag behöver bara en man för att jag vill dela livet med någon. Men det är också svårt, när det enda man behöver är kärlek, då måste det verkligen stämma. Och jag väntar på det.
Livet med barnen och åldersgapet mellan dem
När hon väl är ledig tankar hon ny energi med sina barn. Efter att hon drabbades av utmattningssyndrom 2011 ser hon till att ha tid för vila.
– Det jag känner med de här hektiska perioderna är; det får inte vara hela tiden. Det måste finnas en period mina barn har mig helt tillgänglig också.
Med värme i rösten berättar hon hur de brukar umgås hemma, dansa till tv-spelet Just dance eller spela brädspel ihop.
– Jag är fruktansvärt förtjust i att vara med mina barn. De är väldigt roliga.
Helenas roll som tonårsförälder
Mellan Alfred och Ava skiljer det nästan tio år – för Helena det bästa av två världar.
– Jag får ordentligt med tid med bägge. Det var inget planerat att jag skilde mig och träffade en annan. Det är inte så uttänkt som det verkar, säger hon och skrattar.
Till sommaren blir Alfred myndig, och enligt hans mamma är sonen en dröm.
– Han tar hand om sin lillasyster mycket. Han finns där. Det är väldigt roligt att ha en tonåring, i alla fall min tonåring, säger hon och tillägger:
– Men sen kan jag titta på Ava och tänka: ”Vad skönt, du är kvar”. Han är ju på väg ut i livet, sitt eget.
Hur skulle du säga att du är som tonårsförälder?
– Det viktigaste för mig har varit att behålla hans förtroende. Jag vill veta. Jag säger: ”Alla gör misstag, alla gör fel. Berätta. Om något händer, tänk aldrig att du ska få skäll. Ring, jag kommer.”
Hon vill också understryka:
– Jag har aldrig velat att mina barn ska tro att jag är perfekt, eller att jag har ett facit på hur livet ska levas. Jag känner; jag finns här, jag slåss för dem närsomhelst, men jag har inte alla svar, och du får hitta dina svar. Jag hoppas de känner att de får fela. Vi gör fel, men vi fixar det.