Hulda Andersson blev gravid trots endometrios

För de flesta som lever i tvåsamhet är frågan om barn något som kanske bara finns där. Ni har valt varandra, ser framtiden på samma sätt och börjar bli redo för nästa steg. När längtan efter att få bilda familj blir stark är det nästintill omöjligt att tänka på någonting annat.

Att bli gravid är något som för många är en självklarhet, men för vissa kan det vara riktigt kämpigt innan plusset på stickan visar sig. Det sägs att ungefär vart femte par har någon gång har haft svårt att få barn, och det kan kännas både påfrestande och svårt att inte lyckas bli med barn när man vill det.

Se också: Det här är endometrios

Efter reklamen: Det här är endometrios

När Hulda Andersson, 46, var i 30-årsåldern diagnostiserades hon med kvinnosjukdomen endometrios. Under många år hade hon levt med så svåra magsmärtor och kraftiga mensblödningar att hon inte kommit upp ur sängen på morgnarna. När hon och sambon Stefan började prata om barn fick hon veta att sjukdomen även kunde påverka chansen att bli gravid.

– När jag fick min diagnos sa min läkare att det inte var någon idé att vi försökte bli gravida på egen hand på grund av min svåra endometrios, och i stället överväga IVF. Det var rätt hårt att få beskedet, men samtidigt är jag tacksam för att hon var så rak. Det besparade oss tid som vi kanske inte hade haft, säger Hulda.

I en ärlig intervju berättar Hulda om sjukdomen, IVF-försöken, missfallen och hur hon landade i beslutet att det fick räcka med ett barn.

Hulda Andersson har levt med endometrios i 30 år

Författaren och tv-stylisten Hulda Andersson hade levt med endometrios i över 30 år. Redan under tonåren började hon ana att något inte stod rätt till eftersom hon vid varje menstruation fick stora blödningar och väldigt kraftiga magsmärtor, som inte avtog trots värkmedicin. Hon besökte läkare och gynekologer för att få hjälp med sina problem, men fick alltid höra ”allt ser bra ut”.

Under många år försökte Hulda förstå varför hon hade sådana problem, även hennes mamma och familj började fundera om dotterns mensvärk var normal. Av en slump kom Hulda i kontakt med en specialistläkare som gav Hulda diagnosen endometrios.

– Jag fick min diagnos 2007 och det var en oerhörd lättnad. Att äntligen bli tagen på allvar och få veta orsaken till smärtorna och blödningarna blev ett kvitto på att jag inte är inbillningssjuk eller har låg smärttröskel, säger Hulda.

Hulda Andersson
-

Ålder: 46.

Familj: Sambo Stefan och en dotter som är 9 år.

Bor: Sickla, Stockholm.

Gör: Författare till boken boken Endometrios – mensvärken från helvetet, stylist, modejournalist.

Följ: @huldaandersson

Det tar i genomsnitt 8–10 år att få en diagnos och under den tiden är det många kvinnor som ger upp. De söker vård, men får inte rätt hjälp för sina besvär. Hulda menar att det tyvärr är många kvinnor som lider och gråter i det tysta, att de inte orkar ge sjukdom mer utrymme i sitt liv än vad den redan får.

– Det är en typ av värk som i perioder äter upp en både mentalt och fysiskt. När jag hade som mest ont låg jag i fosterställning och hoppades på att tiden bara skulle gå. Det handlade om att klara av att ta sig igenom dagen. Till slut försökte jag blockera smärtan, vilket jag nu fått betala för.

Vad menar du?

– Ja, smärtan kom tillbaka hundra gånger värre, berättar Hulda.

Endometrios kan påverka chansen att bli gravid

Ett par år efter att Hulda diagnostiserades med endometrios började hon och sambon Stefan prata barn, de drömde om att bilda familj. Det sägs att 75% av de som drabbats av Endometrios får de barn de vill ha, en del med hjälp av IVF. Hulda hade under en lång tid behandlats med hormonbehandlingar, vilket gjort att hennes kropp var i princip slutkörd vid den här tiden.

Hulda och sambon Stefan påbörjade resan för att bli gravida, vilket visade sig vara oerhört tufft. Sprutorna och hormonpåslagen är nämligen det sämsta för endometriosen och Hulda tror att det var de som gjorde att hon på sikt blev så mycket sämre. Dock vägde drömmen om barn mycket tyngre.

– Efter första försöket blev jag gravid direkt. Dock slutade det i ett dramatiskt missfall i vecka 13. Jag minns att vi var på landet och plötsligt började jag tokblöda. Jag blödde genom många handdukar medan vi satt i bilen på väg till gynakuten. Ja, det var fruktansvärt, berättar Hulda och fortsätter:

– Efter det gjorde vi ett försök till, som inte heller lyckades. Tredje gången återinfördes två ägg och även då fick jag blödningar. Vi trodde att det kört, men på ultraljudet såg vi ett litet pickande hjärta. Det var vår dotter!

”Varje gång som kramperna kom trodde jag att det var kört”

Med en svår sjukdom, IVF-försök och missfall i bagaget var det så gott som omöjligt för Hulda att njuta av graviditeten. På grund av erfarenheterna kunde hon inte tro att det skulle bli någon bebis. I slutet av graviditeten drabbades hon av svåra kramper, och än idag vet ingen vad de berodde på. Hulda berättar att hon knappt kunde gå ut med soporna utan mobilen eller kramplösande medicin i handen.

– Varje gång som kramperna kom trodde jag att det var kört. Det var först i vecka 33 som vi vågade köpa babykläder och barnvagn. Mentalt började jag gå sönder, så i vecka 38+5 fick jag beviljat kejsarsnitt. Kvällen innan snittet vågade jag äntligen tro att det nog skulle bli en bebis. Det var en sådan glädje och lättnad när hon äntligen var ute, säger Hulda.

”Min dotter har frågat om ett syskon, men jag och hennes pappa har berättat att det inte går”

Nu har det snart gått tio år och Hulda menar att hon inte ägnar en sekund åt att tänka på den jobbiga perioden. Hon är bara så tacksam för att hon fick sitt barn

– Något i mig gjorde att jag först sparade alla bebisgrejer. Jag klamrade mig fast vid tanken, speciellt eftersom vi lyckades få vår dotter. Men det var kämpigt med IVF och min kropp tog väldigt mycket stryk av det. Ju längre tiden gick blev jag dessutom sämre i min sjukdom, vilket till slut ledde till att jag gjorde en stor operation, berättar Hulda.

I ett Instagram-inlägg berättade Hulda att hon opererat bort ”rubbet”, allt från livmoder och äggstockar till ärrvävnad, cystor och sammanväxningar. Det var en stor och komplicerad operation, men Hulda var säker på att hon tagit rätt beslut trots att tanken på ett syskon funnits.

– Jag kände att det var ett beslut som fick mogna fram. Jag hade testat allt möjligt för att börja må bättre. Sjukgymnastik, akupunktur, hormonmediciner, vattengympa, värkmedicin av olika slag, yoga. Ja, jag hade tömt batteriet av all fantastisk hjälp. Det kändes som att jag hade kommit till ett vägskäl och behövde en förändring, säger hon.

Hulda visste att läkarna inte kunde garantera att operationen skulle göra henne bättre – tvärtom. Men hon förklarar att hon behövde göra det för hela familjens skull. Hon hade redan fått det bästa i livet, sin dotter – och landade i en tacksamhet i stället för en sorg över att inte kunna få fler barn.

– Visst, min dotter har frågat om ett syskon, men jag och hennes pappa har berättat att det inte går. Vi har försökt förklara att det finns för- och nackdelar med allt. Nu har hon i stället två föräldrar som ger henne uppmärksamhet, avslutar Hulda.

Foto: Privat