Markiz födde ut sin livlösa son: ”Jag kände mig som ett bårhus”

Efter reklamen: Carina Berg om IVF-försöken och kampen för att få barn

De flesta känner igen Markiz Tainton, 35, från Nyhetsmorgons tv-kök eller från tv-programmet Sveriges mästerkock. Idag är Markiz matinspiratör på heltid, men hon driver även podcasten Vass Tunga och bloggar på Motherhoods systersajt MåBra.com. Där kan man följa Markiz liv med maken Kevin Tainton och barnen Liora, 4, och Sade, 2.

Men vägen till att bli tvåbarnsföräldrar har varit krokig och lång.

Även om Markiz alltid har velat bli mamma så var det först när hon träffade Kevin som det blev aktuellt att försöka börja bilda familj.

– Jag och Kevin träffades en natt på Sturekompagniet för 14 år sedan, inte ett supersexigt sätt att träffas på jag vet, säger Markiz och skrattar.

Gravidplanerna startade 2013

Markiz och Kevin dejtade i omkring ett år innan de bestämde sig för att satsa fullt ut.

– En kväll, några år efter att vi blivit ihop, satt vi i soffan och kollade på film. Då tittade Kevin plötsligt på mig och sa att han verkligen kunde se mig som mamma till hans barn.

Det blev startskottet på gravidplanerna och 2013 köpte paret både en större lägenhet och förlovade sig. Både Markiz mamma och pappa har många barn på olika håll och Markiz har vuxit upp med sju syskon hemma hos sin mamma. Att hon själv inte skulle kunna bli gravid fanns inte på kartan.

När paret började försöka, utan resultat, konstaterade Markiz att hon inte heller blivit gravid under de sju år de varit tillsammans, trots att hon aldrig ätit p-piller eller andra preventivmedel. Hon gick till gynekologen för att se så allt stod rätt till.

– Jag fick tuffa besked. De hittade cystor på båda äggstockarna fyllda med blod och de misstänkte till en början att jag hade äggstockscancer. När de avvisade det misstänkte de istället endometrios och sa att IVF kunde vara ett alternativ för oss, berättar Markiz.

Sexet blev som ett jobb

Men Markiz var fast besluten om att kunna bli gravid på naturlig väg.

–I början var det najs att känna att man har sex för att man ska skapa ett liv ihop. Sedan när man märker att inget händer så blev sexet och ägglossningsstickorna som ett jobb, vi blev som en fabrik. Ibland kunde jag nästan skrikfråga efteråt till Kevin ”kom du!?” när han sa ja kunde jag skrika ”men kom du BRA?!”.

Markiz berättar att hela barnskapandet blev en stress som påverkade parets sexliv negativt under en lång tid.

– Jag och Kevin hade det så bra och vi var bästa polare, men helt plötsligt beskyllde vi varandra och letade efter den felaktiga länken. Samtidigt kändes det som om alla runt omkring oss var gravida och undrade när vi skulle skaffa barn, vi som hade varit tillsammans längst av alla.

Paret höll till en början sin barnlängtan och den ofrivillige barnlösheten hemlig. När någon frågade rakt ut om de snart ville skaffa barn så ljög de och sa att ”vi har ett skitbra liv, tänk att vara uppe hela nätterna och aldrig få sova, nejtack vi har det bra som vi har det”.

Började IVF-resan 2016

Till sist fick paret se sig besegrade och påbörjade en IVF-behandling. Som en del i Markiz behandling fick hon börja med att ta en nässpray för att slå ut de kvinnliga hormonerna och försättas i klimakteriet.

Vad Markiz inte visste var att detta under några månaders tid skulle vända upp och ner på hela hennes tillvaro. Hon drabbades av extrema biverkningar.

– Jag svettades helt galet mycket mitt i vintern. Jag vaknade på nätterna av att det kändes som i en film där ett eldklot kommer farande rakt emot mig. Det var precis som att öppna ugnen och få värmen rakt i ansiktet, fast gånger tusen.

Fick självmordstankar

Men det var inte det värsta, enligt Markiz. Hormonrubbningen gjorde henne så personlighetsförändrad att hon fick självmordstankar. Känslor som var helt nya för den annars så levnadsglada och lugna 35-åringen.

– Jag hade sån grov ångest att jag vaknade och tänkte att jag inte orkade leva längre. En natt gick jag till köket och öppnade kökslådan. När jag var på väg att ta tag i en av knivarna så var det som om jag kom tillbaka till mig själv och vaknade till igen, det var så otroligt obehagligt, säger Markiz och berättar att hon även plötsligt kunde bli otroligt aggressiv.

– En morgon när jag och Kevin klev upp ur sängen fick jag för mig att han tittade konstigt på mig, vilket han egentligen inte gjorde. ”Varför tittar du på mig?!” skrek jag och han svarade lugnt att det gör jag inte. Då flippade jag ut totalt. Jag försökte krossa glaset som jag hade i handen och när det inte gick så sprang jag in i vardagsrummet och lyfte upp vårt soffbord, med ljusstakar och allting på och drämde det i golvet. I samma sekund som det landade på marken vaknade jag till och sa ”vad fan är det som händer med mig?”.

Blev äntligen gravid

Trots de tuffa månaderna så fullföljde Markiz behandlingen med sprutor, äggplock och insättningar. Och en majdag 2016 fick paret se ett plus på stickan. De skulle äntligen få ett barn.

– Jag vågade inte riktigt tro det. Jag var glad, tacksam och överlycklig men samtidigt rädd. Jag satte upp små milstolpar, som att kunna andas ut lite efter vecka 12 då missfallsrisken minskade.

När det sedan var dags för rutinultraljud omkring vecka tjugo så stannade Markiz och Kevins värld upp.

På ultraljudet kunde man se att deras son var vid liv, men att han saknade urinblåsa, att det var för lite fostervatten och att njurarna inte fungerade. Läkaren rekommenderade att avbryta graviditeten. Ord som kändes omöjliga för Markiz att ta in eller tro på.

Hon sökte sig till andra läkare och mottagningar, men domen såg likadan ut.

– Jag kände bara ”vadå avbryta, menar ni att jag ska döda mitt barn? Jag ser ju att han gör kullerbyttor och hoppar runt på skärmen, vad fan menar ni?”. Jag kollade på min mamma och på min syster Loreen som var med i rummet och sa ”jag tar hellre livet av mig än att jag dödar mitt barn”.

När Markiz, som en sista utväg, bokade tid hos en specialist i Uppsala förändrades både hennes och maken Kevins tankegångar. Läkaren förklarade att deras barn troligtvis inte kommer att överleva. Att det uteblivna fostervattnet kommer att göra att barnet blir klämd och kvävd i magen, kommer få förkorta armar och ben, om det ens överlever till förlossningen. Nu såg Markiz och Kevin ingen annan utväg än att avbryta graviditeten.

"Jag kräktes i 36 timmar"

Som en första del i avbrytandet fick Markiz ta en tablett och sedan åka hem och låta den verka under två dygn, för att sedan komma tillbaka och föda ut barnet.

– Under kvällen började jag känna mig alldeles tom, min kropp kände att hans själ hade lämnat och nu fanns bara hans kropp kvar där inne. Det var living hell och jag kände mig som ett bårhus. Sedan började jag kräkas. I 36 timmar kräktes jag och tillslut fick Kevin bära mig ut i bilen för att kunna åka in till sjukhuset och få dropp, då var jag nästan medvetslös.

På sjukhuset väntade några timmars sömn innan det var dags att ta ytterligare tre tabletter för att sätta igång värkarbetet. Något som skulle komma att ta nära nio timmar.

– Jag hade galna värkar och de sa åt mig att ta bedövning, men jag ville inte. På något sätt var den fysiska smärtan skön för den dämpade den psykiska smärtan.

Efter ytterligare en stund kände Markiz att det tryckte på mot ändtarmen och ville gå på toa.

– Jag ville prompt gå ensam och bajsa men både mamma och barnmorskan följde ändå med in, de förstod ju att han var påväg. När jag kände hans lilla kropp i mitt bäcken så höll jag emot, jag ville inte släppa ut honom. Tillslut kände jag hur han gled igenom mig och jag skrek bara ”förlåt mig!”, ”förlåt mig!”. Jag kände att det var jag som hade valt att det skulle bli såhär. Jag minns hur Loreen kom in på toan och hennes tårar rann och jag kände bara ”jag klarar inte det här, detta är bara för mycket”.

Marvin <3

Den lilla pojken på 1,6 kilo fick namnet Marvin. Både Markiz och Kevin hade bestämt sig för att inte se honom efter förlossningen, de ansåg att de inte skulle klara av att någonsin vilja bli med barn igen efteråt.

Precis enligt den islamska tron så tvättade Markiz mamma pojken och bad en bön. Hon tog även bilder på Marvin.

– Efter ett halvår sa mamma att ”om du är redo att någonsin vilja se honom så finns det bilder på honom”. Men jag var inte redo på många, många år. Det var inte förrän jag fick mitt tredje barn Sade som jag såg bilderna.

Blev gravid igen

Trots mardrömmen gick IVF-resan vidare och i december 2016 var Markiz gravid igen. Hon bestämde sig tidigt för att rädslan inte kulle få ta överhanden under graviditeten.

– Marvin lärde mig att vara tacksam till livet och att leva här och nu. Att oroa sig gör inte att smärtan blir mindre när det väl händer, tro mig. Jag gick i terapi och pratade om mina känslor, köpte en doppler så att jag kunde lyssna på hjärtljudet och hade en underbar barnmorska. Det gjorde att jag verkligen kunde njuta av graviditeten.

När förlossningen med Liora kom, kom såväl flashbacks från Marvins födsel.

– Jag fick en bristning grad 3 av 4 och fick komplikationer efter det. Jag var ju så rädd att jag krystade när jag inte hade värkar. Men efteråt kände jag ”skitsamma, stitch me up! Hon är här nu, hon lever och hon andas!”.

Blev gravid på naturlig väg

Tio månader senare satt Markiz hos barnmorskan igen. Hon hade haft smärtor i livmodern och bokade en tid för att vara på den säkra sidan.

– Du är gravid, sa hon och pekade på skärmen. Nej det är jag verkligen inte, jag har försökt i tio år och kan inte bli gravid, sa jag. Men jag såg ju hur det rörde sig på skärmen.

Efteråt frågade barnmorskan försiktigt om Markiz och Kevin kunde återkomma med hur de ville göra. Av Markiz reaktion att döma hade barnmorskan förstått det som att Markiz och Kevin inte ville behålla barnet.

– Jag sa bara ”HoneyBooboo snälla nån jag är i chock just nu, men klart vi vill ha barnet!”, säger Markiz och skrattar åt missförståndet.

Nio månader senare föddes Sade. Idag har hon hunnit fylla två år.

– Vi brukar skoja och kalla Sade för den oinbjudne. När hon är tjurig eller trotsig brukar vi säga ”vem bjöd dig?”.

Släpper podd-trilogi om IVF-resan

För att hjälpa andra som går igenom IVF och för att berätta om sina egna erfarenheter släpper Markiz tre specialavsnitt i sin poddcast Vass Tunga. Första avsnittet kan du lyssna på redan nu i exempelvis apparna Acast, Podcaster eller Podplay.

Under tre avsnitt berättar Markiz öppet och ärligt om de bieffekter hon drabbades av, om att förlora sonen Marvin och om glädjen när de två döttrarna kom till världen. Hon vill även sprida kunskap och förtydliga en del missuppfattningar när det kommer till IVF.

– Många tror att de bara får tre gratis insättningar, alltså tre chanser att bli gravida, från svenska staten. Något som jag tror gör att man kanske tycker att det inte är någon idé att genomföra. Men sanningen är att man får tre äggplock, vilket kan innebära att du får ut ett tjugotal ägg. Tre äggplock kan alltså betyda tre år av insättningar och försök om man har tur. Det är väldigt generöst, menar Markiz.

Hon avslutar med att skicka med en påminnelse till alla som funderar på att påbörja en IVF-behandling.

– Den tuffa utmaningen ligger inte i själva behandlingen, utan i det känslomässiga. Detta kanske är enda chansen att bli gravid, vilket kan leda till en stor press. Be därför om att få prata av dig om dina känslor med en utomstående, bär inte varandras bördor när ni båda har det tufft. Det kan leda till att ni förstör er relation, redan innan ni ens har hunnit bli gravida.

Foto: Privat