Ayse, 43 hade en stalker: ”Trodde aldrig jag kände honom”
Ayse Johansson är frånskild och bor i ett litet brukssamhälle utanför Norrköping tillsammans med sin son. Före skilsmässan bodde hon i ett lugnt villaområde på samma ort. Det var där terrorn från den okände mannen började.
– Min dotter Martina var bara två veckor gammal när mannen ringde första gången. Han påstod att han var från mödravårdscentralen och hade frågor. Först tyckte jag inte det var något konstigt. Sedan kom han in på vårt sexliv, undrade om det kommit igång än. Men när han frågade om jag var trång i slidan så slängde jag på luren.
Ayse och hennes dåvarande man hade en nummerpresentatör och försökte ta reda på varifrån numret kom. Det visade sig att det var från ett kontrollrum på samhällets stora bruk. Men vem det var som hade ringt därifrån visste ingen.
– Jag trodde att det var en engångsföreteelse, att någon skämtade.
Polisen lade ner ärendet
Men efter två veckor ringde mannen igen och påstod återigen att han var från mödravårdscentralen. Ayse lät mannen prata på för att försöka känna igen rösten. Men när han började stöna la hon på. Då gjorde hon också sin första polisanmälan, en anmälan som skulle följas av många fler. Polisen la hela tiden ner ärendena när de inte kunde komma vidare med utredningen.
De första två åren ringde mannen någon gång i veckan och sa snuskigheter till henne, oftast när Ayse var ensam hemma. Var det Ayses man som svarade lade mannen på. Ayse berättar hur de försökte ta reda på vem mannen var – utan att lyckas.
– Vi fick till och med fabrikens säkerhetsavdelning att sätta upp en övervakningskamera i det kontrollrum han ringt från. Men då ringde han i stället från andra ställen i fabriken.
Sedan började de anonyma breven komma, brev som kunde börja med ”Hej kåta Ayse!”. Han kunde berätta att han stått bakom henne i kön på Ica eller visste var hon hade varit och tränat.
Ayse fick ett överfallslarm av polisen. Men när hon var ute bland folk var hon hela tiden rädd och kände sig iakttagen. Och hon vågade absolut inte löpträna i skogen, som hon älskade.
– Allt det här har skapat en enorm stress hos mig. Jag började också hela tiden titta efter vem den här mannen kunde vara. Det är många oskyldiga män som jag har dömt på förhand, säger hon.
Mannen blev allt mer aggressiv och hotfull
När Ayses son föddes upprepades samma händelse som när hennes dotter var nyfödd. Mannen ringde och påstod att han var från mödravårdscentralen.
– Jag sa åt honom att han var sjuk och lade på.
Breven och telefonsamtalen fortsatte att komma, utan att polisen kunde göra någonting. Men 2008 gjorde mannen ett misstag: Han slickade på ett av frimärkena och polisen fick hans dna. De kunde inte hitta honom i något brottsregister, men åtta år senare skulle det bli ett viktigt bevis mot honom under rättegången.
Ayse berättar att mannen trappade upp terrorn. De sista åren blev han alltmer aggressiv och hotfull mot henne. Han nöjde sig inte längre med att ringa och skriva anonyma brev. Han började också spraya meddelanden om henne i det lilla samhället.
– På en betongmur upptäckte exempelvis min pappa att han hade skrivit ”Ayse = kåt”.
Han ville ha Ayses trosor och bh
År 2010 började den okände mannen också med utpressning. Han ville ha Ayses trosor och bh.
– Om jag inte lämnade dem i en kasse på en krok som han hade satt upp vid återvinningsstationen skulle han sätta upp lappar om mig i samhället.
I samråd med polisen hängde Ayse upp en kasse. Men i stället för underkläder hade hon fyllt den med gamla tygtrasor. Polisen skulle sedan övervaka platsen, men mannen lyckades ändå ta påsen utan att bli upptäckt.
– Jag kände mig otroligt rädd och stressad. Det var en psykopat och han gick längre och längre. Hur skulle det sluta?
När mannen inte fick hennes underkläder blev han arg och de hotfulla telefonsamtalen och breven fortsatte att komma. Mannen skrev bland annat att han hade satt upp lappar om Ayse på en campingplats.
– Jag åkte dit och där satt mycket riktigt en lapp med rubriken massage. Där stod att jag mot betalning kunde erbjuda sexuella tjänster.
Flera gånger krävde mannen Ayses underkläder. Men hon fortsatte att hänga dit kassar med tygtrasor. Förhoppningen var att polisen skulle lyckas få fast honom.
– De tog tre män, som alla fick komma in på förhör och lämna dna-prov. Men det var ingen av dem.
Hon kände igen mannen på kläderna
När Ayse en gång åkte förbi återvinningsstationen med sin son såg hon att hennes påse hängde där. Samtidigt såg hon en mörkklädd man med en rödgrå mössa och glasögon gå förbi containrarna. När hon senare kom hem råkade hon plötsligt få syn på sin granne – i samma kläder som mannen haft. Ayse fattade misstankar och åkte tillbaka till återvinningsstationen. Påsen var borta.
– Jag visste att mannen jobbade på bruket så jag ringde till min särbo, som också jobbar där. Han bekräftade att mannen hade slutat sitt pass tidigt och mycket väl kunde ha varit och hämtat påsen.
Ayse kontaktade polisen och ville att de skulle ta ett dna-prov på mannen.
– Men polisen jag pratade med tyckte att de hade tagit så många dna-prover och att det inte fanns något som tydde på att detta var rätt man.
Att mannen till slut blev fälld var tack vare Ayses särbos uppmärksamhet.
– Efter ett nattskift hade mannen skrivit ner nattens händelser på en whiteboard. Mats upptäckte att handstilen var exakt densamma som i de brev jag fått.
Även en kvinna som arbetade på fabriken hade fått anonyma brev. Företaget gjorde därför en internutredning och konfronterade mannen med de bevis som fanns.
Först nekade han, sedan erkände han. Lättnaden var enorm.
– Jag började gråta. Sedan blev jag arg.
Ayse har fortfarande lätt att bli stressad
Ayse lider av posttraumatisk stress efter att i så många år ha levt i osäkerhet och rädsla, både för vad mannen har gjort mot henne och för vad han skulle ha kunnat göra mot hennes barn. Även i dag är det vissa situationer hon har svårt för.
– Jag har fortfarande lätt för att bli stressad och tro att det ska hända något hemskt, säger hon.
– Sedan kan jag känna mig obekväm när jag är bland mycket folk. Jag känner mig iakttagen.
Länge var det svårt för Ayse att lita på att de verkligen fått rätt person, att hennes år av helvete var slut. Han var en helt vanlig man, omtyckt på jobbet och med fru och vuxna barn.
– Det kändes skrämmande. Jag hade alltid tänkt mig att det var en ensam psykopat som bodde någonstans långt ute i skogen. Jag kunde aldrig tro att det var min närmaste granne.
Hon berättar att när de båda hade hund brukade de stanna till och småprata med varandra, som grannar och hundägare gör. Ayse och hennes barn har varit inne i mannens trädgård och plockat äpplen.
– Jag har alltid uppfattat honom som trevlig. Att jag inte kände igen min grannes röst när han ringde berodde på att han förställde den och bröt på finska. Han måste ha två personligheter.
”Jag hade gärna sett att han fått fängelse”
För fyra år sedan hölls rättegången mot den då 62-årige mannen. Det var inte bara Ayse han har trakasserat, visade det sig. Under rättegången fanns också två andra kvinnor som han skrivit anonyma brev till.
Mannen dömdes till skyddstillsyn för sexuellt ofredande. Han skulle genomgå ett behandlingsprogram och betala ett stort skadestånd till Ayse.
Hon tycker att han skulle ha fått ett hårdare straff.
– Vi har för låga straff för sexualbrott, tycker jag. Jag hade gärna sett att han hade fått fängelse.
Mannen bor inte längre kvar på orten, men Ayse ser honom ibland.
– Jag är inte rädd för honom längre. Jag är mest arg, säger hon. Det känns ändå som att jag på något sätt till slut vunnit över honom.
Det här är Ayse Johansson
Ålder: 43
Familj: barnen Martina, 23 och Adrian, 14.
Bor i: Skärblacka
Jobbar som: pedagog i förskoleklass
Läs mer:
Filippa 39 förlorade sin son och sin man – sorgen finns alltid med
Pia levde med en psykopat – nu vill hon hjälpa andra kvinnor
Magdalena Forsberg: Jag trodde att jag var förkyld – det var en tumör