Jenny-Ann har döden som jobb: "Närstående vill hjälpa till men vet inte alltid hur"
En av fem svenskar dör ensamma, en siffra Jenny-Ann Gunnarsson inte tänker acceptera. Hon är Sveriges första diplomerade "dödsdoula" och utbildar idag andra i yrket.
– Mitt kall är att verka i dödens tjänst, berättar hon i en intervju med MåBra.
Engelskans "End of life doula" låter något mildare än svenska översättningen: Dödsdoula, en titel som Jenny-Ann Gunnarsson besitter. Hon har flera års erfarenhet av att arbeta med sorgebearbetning och livets slutskede, bland annat som som begravningsentreprenör. Men det var en rad privata händelser som visade vägen till hennes nuvarande yrkesroll som dödsdula.
Egna erfarenheter av döden
När Jenny-Anns egen mamma hastigt insjuknade i cancer mötte hon döden på nära håll för första gången.
– Min mamma blev obotligt sjuk med konstaterad lungcancer 2010 – ett förlopp som skulle visa sig bli på bara sex veckor. Under dessa veckor var jag vid hennes sida nästan hela tiden och jag vårdade henne hemma, med hjälp av fantastiska palliativa vårdteam. Hon dog hemma hos mig och min familj. Även om det var otroligt sorgligt, så var det ändå en helt fantastiskt upplevelse att få erfara tillsammans med henne.
Händelsen fick stor inverkan på Jenny-Ann. Tillsammans med dotterns födelse beskriver hon den som ett av livets avgörande ögonblick som kom att påverka hennes framtida yrkesval.
Hon menar även att livets födelse och slutskede inte är helt olika varandra. Kanske ingen slump att doulans roll efterfrågas vid just dessa tillfällen i livet.
Efter att ha praktiserat på ett par begravningsbyråer startade Jenny-Ann sin egen begravningsbyrå: Vila i Göteborg. Begreppen "transparens" och "öppenhet" blev två viktiga ledord i verksamheten. Till Vila var alla människor och ceremonier välkomna - oavsett livsåskådning eller levnadssätt.
– Jag hittade mitt kall och min mission – att verka i dödens tjänst.
"Doula: person som tjänar och vårdar"
Hon kom att bli Sveriges första certifierade dödsdoula, med en tvååring utbildning från Living Well Dying Well/Crossfields Institute i England.
Ordet doula kommer från grekiskan och betyder fritt översatt, person som tjänar och är omvårdande. Så vad kan en dödsdoula erbjuda för typ av hjälp?
– Ofta handlar det om att vara ett slags följeslagare under livets slutskede, berättar Jenny Ann. Som dödsdoula är vi på plats i hemmet, på hospice, på sjukhus eller där den döende befinner sig. Oavsett vart, är vår uppgift att se till att omgivningen är trygg, kärleksfull och accepterande.
Men det kan också handla om praktiska ting som att planera och ordna juridiska dokument, sköta kontakten med sjukvården, ta ställning till livsuppehållande åtgärder och inte minst planera inför begravningen.
– Men även se till att du kan vara del av vardagen i den mån du vill och orkar. Lyssna på den döende och tillsammans blicka tillbaka på livet. Göra det möjligt för närstående och vänner att vara delaktiga och att kunna umgås kravlöst. Många närstående vill gärna hjälpa till men vet inte alltid hur.
De som anlitar en dödsdoula kan ha vitt skilda motiv. En ren fördom är att det endast skulle handla om ensamma människor som inte har anhöriga vid sin sida.
– Det är allt ifrån den döende själv, ibland ensam men oftast inte. Snarare kan det vara så att de närstående inte har möjlighet, ork eller vilja. Det kan också vara såriga relationer till de närstående, berättar Jenny-Ann.
Oavsett så är det uppskattat med en "neutral" person som inte har en privat relation eller historia med familjen och som finns där hela tiden. Ibland anlitas Jenny-Ann eller hennes kollega utan den döendes vetskap. I ett uppdrag kom de in först efteråt och hjälpte familjen med dödsboet, som kan vara väldigt känsligt och invecklat att ta tag i som anhörig.
"Där kommer det vara lugnt och skönt, vackert och vänligt"
Att arbeta med döden väcker ofrånkomligen tankar på sin egen död. Det finns egentligen bara ett par saker som oroar Jenny-Ann: Tanken på att de skulle vara ovärdigt, göra ont och att se sina nära och kära vara ledsna.
Men på det stora hela känner hon sig samlad och väl förberedd.
– Jag känner mig helt lugn inför döden och har en deal med två av mina engelska doula-vänner att vi ska finnas där för varandra. Min högsta önskan är att få vårdas och dö hemma, slippa bli "inlämnad" till något äldreboende eller ens bårhuset när jag dött och i väntan på begravning.
Hon har även skapat sig en tydlig bild om platsen dit hon kommer efter döden.
– Jag har också bestämt mig för att dit jag kommer efter döden, där kommer det vara lugnt och skönt, vackert, vänligt och att jag där får träffa de som dött före men att också de som lever kvar efter mig, kommer dit när de dött. Det ger mig tröst och en trygghet.
Hon pratar också om vikten att inte begränsa sig i livets slutskede, ett tankesätt hon alltid har med sig i sin yrkesroll.
– Vill jag gå på restaurang med syrgas, på en konsert eller flyga helikopter, ja vad som helst – då ska det få vara okej. Det är viktigt att komma ihåg är att vi lever tills vi dör.
Foto: Privat/TT
