Josefin gifte sig med tiggaren Florin: "Jag vågade tro på gränslös kärlek"

Namn: Josefin Karlsson
Ålder: 38
Familj: 6 barn från ett tidigare äktenskap
Gör: Hemmamamma
Bor: Oskarström

Josefin Karlsson har alltid brunnit för att hjälpa andra. Och hon pratar sprudlande och varmt om rumänerna i Halmstad, där hon bor. Hon känner nästan alla.

– De vill inte vara här. Jag har stött på många som gråter, som saknar sina barn och sina fruar men som inte kan åka hem.

Hemma i huset har hon startat en klädinsamling, där människor i behov kan prova ut kläder. Det finns även ett rum där man kan vila en stund, i värmen.

–Ibland är vi uppemot tolv personer. Jag hjälper till med telefonkontakter och översättning också. De är så tacksamma, det är underbart att kunna göra något.

Men att hon skulle hitta kärleken hade hon inte räknat med.

– För ungefär åtta månader sedan såg jag en man som satt och tiggde utanför Willys. Och vi började prata på knagglig engelska.

Florin, som han heter, följde också med Josefin och hennes barn och spelade fotboll.

– Han var underbar med barnen, som blev jätteförtjusta i honom.

En dag promenerade de i en park.

– Han berättade om sin familj som han saknar. Och det var nog då jag insåg att jag var förälskad i honom! Han berättade att han kände likadant, säger Josefin och rösten svämmar nästan över av glädje.

Hon bekymrade sig aldrig över eventuella kulturkrockar.

– Jag tänkte mer på åldersskillnaden, jag är 38 och han 22.

De bestämde sig för att flytta ihop. I december gifte de sig i Halmstads rådhus.

– Och min familj har, efter viss tvekan, tagit honom till sig. Min mamma älskar honom, och barnen ska vi inte tala om. Han är så rolig och busig. Och så är han lite gammaldags gentleman, håller upp dörrar och så, säger hon och fnissar förälskat.

Många har frågat hur hon kunde bli kär i en tiggare. Och de får alltid samma svar:

– För mig är han en människa och en man. Och vi är ett förälskat par. Vad är det för konstigt med det?

AV Anne Haavisto

Foto: Soleil Himmelvid