Lisa överlevde bröstcancern – nu korsar hon Grönland på skidor
I dagarna, efter månader av förberedelse, drar projektet Expedition Pink Ribbon igång på allvar. Fyra kvinnor som alla överlevt bröstcancer ska tillsammans korsa Grönland på skidor. Under hösten och vintern träffas man och går igenom den kommande expeditionen som beräknas ta en månad att genomföra. Coachar gör den legendariska norska äventyraren Liv Arnesen.
En av de medverkande är svenskan Lisa Sund, 49, från Katrineholm. Lisa drabbades av cancer 2019 och fick operera bort ena bröstet. Hon hittade knölen en kväll för snart tre år sedan.
"Jag tänkte aldrig cancer"
– Jag hade varit på femtioårskalas hos min svåger. När jag kom hem och klädde av mig strök jag handen över bröstet och där var det något. Det här har jag inte känt förut, sa jag till min man.
Lisa tog ändå det hela med ro. Hon hade haft en knöl för några år tidigare som inte var något. Även hennes syster hade haft knölar som sedan visat sig vara ofarliga.
– I min hjärna tänkte jag aldrig cancer. Men jag tänkte ändå att jag måste ringa och kolla upp den där, det förstod jag ju att jag var tvungen att göra.
Lisa Sund
Ålder: 49
Familj: Gift och har två barn, 18 och 20 år.
Gör: Processledare för “Tillsammans för barnens bästa” - ett utvecklingsarbete för Region Sörmland. Undervisar i engelska på grundskolan.
Aktuell: Som en av deltagarna i Expedition Pink Ribbon.
Det visade sig att Lisa ändå hade den obligatoriska mammografin inbokad så inom kort undersöktes knölen i hennes högra bröst. Efteråt fick hon en kallelse för att ta fler bilder, men eftersom hon fortfarande inte kände sig särskilt orolig bokade hon fram besöket så att det skulle passa bättre med jobb och annat som låg inplanerat i kalendern. Det gick några veckor.
Tre alternativ väntade Lisa
– Sen när jag kom till den andra mammografin och ultraljudet gick det fort, berättar Lisa.
Läkaren som gjorde ultraljudet ville direkt gå vidare med biopsi, det vill säga provtagning i vävnaden. Nu väntade tre alternativ. Antingen skulle hon få hem ett brev som sa att allt var bra, eller ett om att hon behöver komma tillbaka för vidare undersökning, eller det sista alternativet: En kallelse till läkarbesök och i det fallet skulle hon se till att ha med sig en anhörig.
Efter bara någon vecka kom brevet.
– Det var höstlov så båda barnen var hemma. När jag öppnade brevet så var det det sista alternativet, jag var kallad till läkarbesök. Jag gick direkt in på min journal på 1177 och läste läkarutlåtandet. Direkt började jag slå upp alla medicinska ord som jag inte förstod. Sedan gick jag ut i skogen.
Tankarna snurrade och Lisa sov dåligt. Ändå rullade dagarna på. Hon och maken gick på sonens bandyturnering, minns hon. Även om oron nu började få fäste i Lisa tänkte hon aldrig att hon skulle dö.
Efter läkarbesöket gick Lisa in för att lösa allt det praktiska inför hennes kommande operation och sjukskrivning. Lisa jobbade då som lärare och förberedde för vikarien, satte betyg på barnen i sjätte klass om det skulle bli så att hon inte kom tillbaka den närmaste tiden. Hon jobbade snudd på dygnet runt.
– Det var väl mitt sätt att hantera det hela.
Knappt två veckor efter Lisa fått brevet med cancerbeskedet var hon opererad och klar. Nu väntade en sex månaders lång sjukskrivning med cellgifter. En viktig del i hennes läkningsarbetet var träningen. Redan två dagar efter hon lämnat sjukhuset innan hon var ute och gick igen.
– Under hela min behandling var fysisk aktivitet och träning ett sätt att orka med för mig, fysiskt men kanske allra mest mentalt.
Hon kallar träningen sin självmedicinering.
– Jag promenerade två gånger om dagen, men i myrtempo ska tilläggas. Senare körde jag på vad kroppen orkade.
Även cellgifternas biverkningar tycktes klinga av när hon rörde på sig: illamåendet och de influsensaliknande symtomen blev uthärdliga.
Träning har alltid varit en stor del av Lisas liv och hon är oändligt tacksam över att hon var i så pass god form när hon drabbades.
– Jag är glad att jag började på en ganska hög nivå och har ju insett att den är fantastisk, kroppen. Ändå har jag en ambivalent känsla, tacksamhet men också lite frustration. Att jag inte riktig orkar och är lite långsammare när jag springer milen idag jämfört med innan cancern.
Livet utan höger bröst
Lisa fick ta bort hela sitt högra bröst. Trots att hon påminns om cancern varje gång hon tittar sig i spegeln upplever hon att det gått förvånansvärt bra att förhålla sig till den nya överkroppen.
– Det har inte varit ett problem för mig. Även här var jag varit ganska praktisk. Jag har, eller hade ska jag säga, väldigt liten byst och med en sportbehå syns det knappt att jag saknar ett bröst.
Till vardags har hon protes eller vadderad bh. Mest för att kläderna sitter bättre då, menar hon. Rekontruktion har inte varit aktuellt för Lisa, även om den valmöjligheten gavs.
Hur kommer det sig att du sökte till Expedition Pink Ribbon?
– Jag blev tipsad om en "efterlysning" efter en svensk deltagare på Instagram och kände att texten var riktad direkt till mig. Jag skickade ett mail till initiativtagaren Silje där jag skrev: Det är mig ni ska ha!
Efter en intervju över teams fick Lisa den överraskande nyheten: Hon var antagen. I vår ska hon tillbringa en månad på skidor över Grönlands makalösa men också otillgängliga landskap.
För att förberedda sig har hon lagt om sin träning. Hon tränar styrka och uthållighet för att kunna orka dra en pulka på 60 kilo efter sig. Hennes medverkan har också väckt en del tankar, både hos omgivningen och hos henne själv. En del blir provocerade av hennes kämparglöd.
– Jag har insett att det här kommer vara ett steg i att bearbeta min bröstcancer. Som jag lite grand har skjutit på längs vägen.
Både stark och svag
Hennes förhoppning är att projektet ska inspirera andra drabbade kvinnor att anta livets utmaningar och inte minst att samla in pengar till forskningen.
Som den positiva person hon är menar Lisa att det inte finns något ont som inte för något gått med sig. Hennes cancerresa har lärt henne vad som är viktigt i livet.
– Som att säga nej till saker som man inte har lust med. Men också unna sig: Gå ut på restaurang mitt i veckan, njuta av vardagen. Vi lever här och nu på ett helt annat sätt än vad vi gjorde innan cancern.
Till kvinnor som drabbats vill hon skicka med en hälsning som hon själv fick av en tidigare kollega den där hösten för tre år sedan, också hon hade genomlevt bröstcancer.
Hon skrev något som Lisa burit med sig sedan dess:
"Var stark. Var svag. Gör det du vill. Gör ingenting. Be om hjälp. Våga själv!"
Det här är Expedition Pink Ribbon
Våren 2022 ska fyra kvinnor från Sverige, Norge och Danmark och korsa Grönland på skidor. Deras gemensamma nämnare är att de alla överlevt bröstcancer.
Med projektet Expedition Pink Ribbon vill man uppmuntra kvinnor och män att hålla sig fysiskt aktiva som en förebyggande åtgärd mot hälsorelaterade problem.
År 2020 hade 2,3 miljoner kvinnor diagnosen bröstcancer, vilket ledde till 685 000 dödsfall världen över. Expedition Pink Ribbons mål är att göra vad man kan för att förbättra dessa siffror:
"Vi vill lära kvinnor och män runt om i världen att göra självtest. Tidig upptäckt är av yttersta vikt när det gäller att behandla bröstcancer."
Källa: Expedition Pink Ribbon
Foto: TT/privat