Linnéa, 20, vägde som en åttaåring: “Mitt hjärta var dagar från att sluta slå”
Linnéa är idag 20 år och tillbringar sina dagar med att jobba inom äldrevården, hänga med vänner och styrketräna. Så har dock hennes vardagar inte alltid sett ut. När Linnéa var tonåring var hon en av dem som drabbades av sjukdomen anorexia nervosa och den var väldigt nära att kosta henne livet.
– Det var som att jag simmade långt ute på vattnet utan land i sikte, säger Linnéa om sin ätstörning.
Allt började när Linnéa började i fotbollsklass som 13-åring. Högstadiet var helt nytt och hon kände sig vilsen. För att ta någon form av kontroll över den känslan bestämde hon sig för att satsa på både fotbollen och skolan.
– Jag började träna och plugga många timmar per dag. Jag hade bestämt mig för att jag skulle vara duktig, säger hon.
Den nya "vännen"
Linnéa berättar att hon blev mer och mer medveten om hur hennes kropp såg ut när hon började träna så mycket. Det kändes också viktigt att få uppmärksamhet från killar och vänner och detta var ett effektivt sätt.
– Det var här den nya vännen började skapas, alltså rösten från ätstörningen som många drabbade brukar prata om.
Snabbt skapade Linnéa en egen värld för sig själv och den nya rösten. Hon tränade många timmar per dag och isolerade sig helt från omvärlden. Hon hade även mycket familjeproblem och detta blev ett sätt att kontrollera hopplösheten som hon kände.
– Jag tappade mig själv helt och hållet och åkte djupare och djupare ner i det där hålet. Min ätstörning kontrollerade mig som att jag vore en slav. Jag hade ångest varje morgon över att behöva leva en dag till med min ätstörning.
Ett år passerade och det enda viktiga för Linnéa var träning och mat. Under året som gick började Linnéas omgivning bli orolig men visste inte riktigt hur de skulle hjälpa henne. Hon beskriver också hur hon blev expert på att ljuga och manipulera för att skydda sig själv och sin ätstörning. Till slut blev det ett krisläge och Linnéas lärare blev väldigt orolig för Linnéa som fick åka till sjukhuset med sin mamma.
"Döden stod och lurade bakom dörren"
Väl på sjukhuset vägdes Linnéa in och undersöktes. Både hon och hennes mamma fick en chock. När Linnéa ställde sig på vågen hade hon gått ner väldigt många kilo och hennes hjärta var på bristningsgränsen för att hålla henne vid liv.
– Läkaren sa “att ditt hjärta fortfarande slår ska du vara glad över”. Jag blev så medveten om att döden stod och lurade bakom dörren och mamma blev medveten om att hon var bara några dagar från att förlora sitt barn.
Linnéa fick besked att hon skulle bli inlagd på sjukhuset för att barn- och ungdomspsykiatrin inte vågade ta emot henne. På sjukhuset kunde man mäta hennes hjärtfrekvens hela tiden och hon kunde få vak även på natten. Linnéa beskriver att hon i den stunden verkligen förstod att hon var sjuk och att rösten som varit hennes kompis i själva verket ville göra henne illa.
– Hon som jag trodde var min vän tog sakta och säkert livet av mig.
Tårar rullade ner för Linnéas kinder när hon fick veta att hon skulle till sjukhuset men hon berättar om lättnaden hon kände när hon insåg att hon äntligen skulle få hjälp.
– Jag grät men det var som att det var ätstörningens tårar som rann. Jag var så fysiskt och psykiskt utmattad så jag var bara glad att någon annan skulle ta kontrollen en stund. Jag kände att det kanske skulle komma en dag där jag kunde leva normalt igen.
Linnéa låg inlagd på sjukhuset och på BUP i sammanlagt ett år. Hon berättar att det jobbigaste var den mentala biten, att ständigt kämpa mot den inre elaka rösten. Det var ett år fyllt av mycket ångest och många panikattacker.
– Varje dag försökte jag kämpa och tänka på vad jag ville leva för liv i framtiden.
Hemkosten – det tuffaste momentet
Efter ett år som inlagd var Linnéa tillräckligt återställd för att få komma hem men beskriver hemkomsten som det tuffaste momentet.
– Varje sekund och varje minut måste man göra ett val för att inte falla in i gamla mönster. Det är dock svårt när man har rösten som säger åt en att man ska träna flera timmar och inte äta. Det gäller att ha ett psyke av järn och att ta mycket hjälp från sin omgivning.
Det tog ungefär fyra år för Linnéa att känna sig frisk. Hon berättar att det är den mentala biten som är viktig, inte siffrorna på vågen. När hon var 16 år började hon styrketräna och gymmet blev som en typ av terapi där hon kunde gå in i sin egen bubbla.
– I styrketräningen kunde min kropp och mitt psyke samarbeta och göra varandra starkare istället för att bryta ner varandra.
"Frisk och fri"
Nu har det gått sju år sedan Linnéa blev sjuk och hon känner sig frisk och fri, även om hon ibland fortfarande får kämpa med den mentala biten. Hon har börjat föreläsa om sina erfarenheter och engagerat sig i föreningen Frisk & Fri som volontär. Hon tycker att det är ett stort problem att samhället är så fokuserat på utseende, hälsa, mat och träning och säger att man blir medvetet eller omedvetet påverkad.
– En ätstörning sitter inte i vikten utan i huvudet. Det är viktigt att inte definiera ditt värde som människa endast efter hur din kropp ser ut, hur mycket du tränar eller hur hälsosamt du äter.
Linnéa berättar att hon dagligen är tacksam för att hon har ben som bär henne, lungor som andas och ett hjärta som pumpar – och att det är det som är viktigt, inte hur kroppens yttre ser ut. Hon påminner också sig själv om att hon förtjänar att må bra och vara lycklig, något hon även vill förmedla till andra. Linnéa om någon vet ju hur snabbt det kan gå om man hamnar i fel tankemönster.
– För mig eskalerade det så snabbt, från att vilja till att vara fin, smal och duktig till att jag låg på sjukhuset och mitt hjärta knappt orkade slå, säger hon.
Linnéas råd till unga personer: “Det här hade jag velat veta”
Behandla dig själv såsom du skulle behandla någon som du håller kär, med respekt och kärlek och kom till insikt att jag duger som jag är.
Vi har en kropp och ett liv och livet är för kort för att spendera på att bara tänka på mat, träning och utseende.
Du behöver inte vara underviktig eller se ut på ett visst sätt för att klassas som sjuk. Ätstörningar kan se ut på många olika vis, och sitter i huvudet och inte i hur kroppen ser ut.
Ta din psykiska ohälsa på allvar och förminska inte dina problem eller dig själv.
Våga ta hjälp, för att alla förtjänar att få den hjälpen.
Förstå att du inte behöver förändra dig själv för att passa in i samhällets ramar angående hur man ska se ut och vara. Samhället har skapat ett ouppnåeligt ideal vilket leder till att vi människor alltid kommer att känna oss otillräckliga.
Linnéas råd till föräldrar: “Det här borde alla veta”
Tänk på hur du framställer och pratar om hälsa, kost och synen på din egen kropp.
Var uppmärksam på om ditt barn börjar bete sig annorlunda.
Visa att du finns för ditt barn utan att vara konfrontativ, säg “jag ser att du inte mår så bra och jag finns här för dig”.
Påminn ditt barn att hen duger som hen är.