Ludvig var 9 när hans pappa dog i Estonia-katastrofen

Året var 1994 och hemma i villan i Gånghester utanför Borås vädjade nioåriga Ludvig Isacsson till sin pappa att inte rycka in och jobba som trubadur på kryssningsfärjan. Men Pierre Isacsson var tvungen att åka. En vän hade blivit sjuk och Pierre kände att han måste ställa upp.

Det var sista gången Ludvig såg sin pappa.

– Jag hade en väldigt stark känsla av att jag inte ville att han skulle åka. Jag skrek och ville att han skulle stanna, berättar Ludvig för Hänt i veckan.

Plötsligt hördes två kraftiga smällar

Pierre höll i en karaoketävling på Estonia, men när klockan närmade sig ett på natten blev det en ordentlig sjögång. Medan andra färjor i området drog ner farten gick Estonia på för fullt i den allt grövre motsjön. Vågorna var flera meter höga och medan Pierre underhöll från scen började glas att åka i golvet. Strax därpå hördes en kraftig smäll. Och sedan ytterligare en. Färjan började kränga och fick kraftig slagsida. Vissa personer ombord skrek. Andra var helt tysta.

Haverikommissionen skriver:

”När Estonia krängde över för andra eller tredje gången föll alla glas och flaskor över den kvinnliga bartendern och kylskåpen bakom bardisken lossnade. Bartendern, som försökte ta spjärn mot baren, skrek högt, slogs omkull och skadades av de nedfallande föremålen.”

Pierre hjälpte människor få flytvästar

Nu var det full panik på Estonia. Människor försökte fly upp på däcket. Andra satt instängda i sina hytter. Vissa hängde sig fast i ledstänger som lossnade. Folk förlorade kroppsdelar och klämdes ihjäl.

Pierre Isacsson, klädd i vit smoking, försökte enligt vittnesmål hjälpa till genom att dela ut flytvästar.

Klockan 00.50, 28 minuter efter det första nödanropet, försvann Estonia ner i djupet med aktern före.

”Mamma hann aldrig få svar…”

Hemma i villan i Gånghester satt Eva med sina tre barn och följde rapporteringarna på tv.

Hur fick ni beskedet att Pierre inte klarat sig?

– Det kom ganska sent dagen efter. Det fanns förhoppningar eftersom man hittade överlevare från orkestern och besättningen i räddningsarbetet. Sedan fick vi veta. Det var en tung och svart upplevelse, berättar Ludvig för Hänt.

Hur tog ni avsked av er pappa?

– Pappa var en av de få som hittades och vi ordnade med begravning i Bromma kyrka. Mamma gick ju bort nyligen så hon vilar också där. Det är fint på det sättet.

Nyligen släpptes revolutionerande uppgifter om att dokumentärfilmare hittat ett fyra meter långt hål i Estonias skrov. Det sensationella bildmaterialet kastar ett nytt ljus över Estonias förlisning och vars utredning länge varit mycket omdiskuterad och ifrågasatt.

Precis som många andra trodde inte Ludvig eller hans mamma Eva på haverikommissionens officiella förklaring till varför Estonia förliste.

– Vi har aldrig egentligen varit inne på några av de teorier som har uppstått. Vad som jagat oss under åren – känslan som så många anhöriga delar – är att det är något något som inte stämmer, men vi vet inte vad, säger Ludvig.

För en månad sedan dog Eva, 69 år gammal, utan att hinna ta del av de nya uppgifterna.

– Hon fick inte svar och olyckan kom att färga hennes liv väldigt starkt, säger Ludvig.

Han fortsätter:

– När vi pratat om Estonia har vi alltid varit överens om att någonting kommer komma fram – men inte under våra livstider. Inte i närtid.

Hur tror du att din mamma skulle reagera på den nya informationen om Estonia?

– Mamma skulle säkert använt uttrycket: ”Det kunde man ju räkna ut med lilltån!” säger Ludvig som nu är hoppfull om att en ny utredning kring Estonia kan tillsättas och sanningen komma fram.

– Innerst inne hoppas man, men det finns en risk att man blir besviken igen.

Av: Emelie Tholin

Foto: Privat

…

LÄS MER:

Tinas son tog sitt liv: Jag kunde inte rädda honom

Annika: De sa att mina söner var mördare

Liv blev ensam kvar med dottern efter olyckan: Gör fysiskt ont