Malin Watson mobbades hela skoltiden: "Kände mig så ensam"

När Malin Watson åker till sitt barndomshem i Örby söder om Stockholm är det med blandade känslor. Även om det är härligt att hälsa på föräldrarna, får gatorna och minnena från området henne att må dåligt. Det var hit familjen flyttade när Malin skulle börja andra klass. Sina första år i livet tillbringade Malin i Hägersten, men familjen växte ur lägenheten där och köpte huset i Örby när Malin hunnit bli åtta år.

Läs också: Let’s dance 2017: Stina Wollters ilska mot hånet

Hon minns fortfarande den första dagen i skolan.

– Det blev lite av en chock. De andra i klassen hade redan blivit kompisar det första året, och jag blev inte insläppt i gemenskapen. Jag minns att jag tänkte ”vad har jag gjort för fel – hur kan de stänga ute mig när de inte ens känner mig?”, säger Malin.

Stack ut ur mängden

I klassen fanns en grupp på sju, åtta tjejer som höll ihop och som styrde och ställde med hela klassen. Vissa dagar kunde de andra få vara med, andra dagar var de helt ute i kylan. Men Malin blev aldrig accepterad och mobbningen började direkt.

Läs också: Sanna Nielsens budskap till mobbade: ”Inte ensamma”

– På rasterna hade jag ingenstans att gå. De andra kunde skrika könsord efter mig i korridoren och kalla mig hora. Jag försökte förinta mig själv så att jag inte skulle synas, jag försökte verkligen att passa in. Men det var omöjligt, jag var inte välkommen någonstans.

Att gå till skolan blev en plåga för Malin.

– Det var jättejobbigt. Varje dag undrade jag hur jag skulle ta mig igenom den dagen. Jag kommer ihåg att jag önskade att jag skulle råka ut för en olycka, vad som helst för att slippa skolan.

Läs också: Så motverkar du mobbning – 3 konkreta tips!

Malin tror att hon blev ett tacksamt offer för mobbarna för att hon var annorlunda. Hon började tidigt intressera sig för pardans, en hobby som inte ansågs vara särskilt häftig bland de jämnåriga. Att Malins mamma, som var skräddare, sydde hennes kläder gjorde knappast saken bättre.

– Det var väl ungefär det värsta man kunde komma till skolan med, säger Malin.

Fick huvudvärk och magont

Ändå berättade hon aldrig för varken sin mamma eller pappa vad hon varje dag tvingades stå ut med.

Läs också: Yrsa om svåra uppväxten: ”Min mamma var psykopat”

– Jag vågade inte berätta. Jag skämdes så mycket för att jag inte var populär och omtyckt och ville inte tynga mina föräldrar med att det var något fel på deras dotter. Jag kände mig så ensam, man tror ju att man är ensam i världen om att ha det så här.

Mobbningen ledde bland annat till psykosomatiska symptom hos Malin, som ofta hade både huvudvärk och magont. Hon började vid ett tillfälle svälta sig själv, och hetsäta vid ett annat. Hennes mamma satte snabbt stopp för det destruktiva beteende, men Malin berättade fortfarande inte hur hon hade det i skolan.

Läs också: Hillevi mobbades: ”Konstig hur skammen funkar”

Mobbningen pågick under hela grundskoletiden. Under hela den tiden var det aldrig någon lärare som grep in och försökte få stopp på kränkningarna.

– De såg nog vad som hände, men jag tror inte att de vågade göra något. Eller så visste de inte hur de skulle hantera det. De hade inte verktygen helt enkelt, och då var det nog bekvämare att bara gå in i lärarrummet.

Dansen blev räddningen

I stället var det dansen som blev Malins fristad. Redan som åttaåring började hon ta lektioner. Snart fick hon en fyra år äldre danspartner och som nioåring började hon tävla. Dansen blev snabbt en stor och viktig del av Malins liv, och efter skola och läxläsning åkte hon direkt till träningslokalen.

Läs också: Morgan Alling mobbades: ”Jag blev hackkyckling”

– Dansen blev min belöning för att jag stod ut. Den blev min räddning, det kändes så bra att ha något att gå till. Hade jag inte haft dansen vet jag inte hur det hade gått.

Ju äldre hon blev, desto mer började Malin inse att skoltiden inte är för evigt. Hon fokuserade på dansen och insåg att hon inom några år skulle slippa sina klasskamrater. Efter nian ville hon helst av allt flytta till London för att satsa fullt ut på dansen.

Men föräldrarna satte stopp och övertalade Malin att åtminstone gå gymnasiet först. Två dagar efter studenten tog Malin flyget till den brittiska huvudstaden. De tuffa åren har gett Malin ett driv att genomföra sina drömmar.

Läs också: Forskare: Trygga barn kan stoppa mobbning

– Det har absolut gjort mig starkare. Ju äldre jag blev desto mer insåg jag att jag aldrig skulle passa in, och då vågade jag också ha min egen stil och gå min egen väg. Mobbningen har gjort att jag inte är rädd för att vara ensam, och det har hjälpt mig i livet. Jag har till exempel vågat ta mig ur dåliga relationer eftersom jag vet att jag hellre än ensam än tillsammans med någon som inte är bra för mig.

”Mår jättedåligt av det”

I London fick Malin leva sin dröm fullt ut. Hon träffade blivande mannen David Watson och tillsammans tävlade de professionellt under flera år, innan de blev värvade till storshowen ”Burn the floor”. Med den gjorde paret åtta föreställningar i veckan och turnerade över hela världen i sju års tid. 2006, i samband med att första säsongen av ”Let’s dance” drog i gång, gick flyttlasset hem till Stockholm.

Läs också: Vuxenmobbning: Därför uppstår mobbning på jobbet

Väl hemma i Sverige igen, gjorde sig de tunga barndomsåren åter påminda.

– Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare, men det har ju påverkat var vi bor nu. Mina föräldrar och min bror med familj bor kvar i Örby, och det hade varit jättemysigt om vi också bodde där. Men det går inte, jag mår jättedåligt av att vara i det området.

Läs också: Vågar jag säga förlåt till tjejen jag mobbade?

Nu bor Malin och David i Täby, norr om Stockholm, tillsammans med sönerna Alex, 9, och James, 7. Paret försörjer sig på dansen och har blivit rikskändisar genom ”Let’s dance”. Även om framgångarna har gett Malin en känsla av revansch, säger hon sig inte ha något behov av att gå till återträffar och visa sina gamla klasskamrater hur bra det gått för henne.

– De har ingen makt över mig längre, jag har tagit tillbaka kontrollen över mitt liv. Det tog ett tag, men jag har insett att det inte är jag som ska skämmas, det är de som ska göra det. Jag är absolut inte bitter, utan har försökt ta allt det hemska de gjorde mot mig och använda det som bränsle i stället.

”Älskar att vara mig själv”

Hon har också insett att det är just modet att gå sin egen väg som har tagit henne dit hon är i dag.

– I skolan strävar man efter att vara som alla andra, men efteråt inser man att för att bli framgångsrik gäller det ju att sticka ut, speciellt i min bransch. Det som var en svaghet då är en styrka nu. Jag älskar att vara mig själv, jag skulle aldrig vilja vara som alla andra.

Malin hoppas att hon ska kunna hjälpa andra genom att dela med sig av sina erfarenheter. Hon vet precis hur ensamt och skamfullt det kan kännas att bli utfryst och mobbad och hennes råd till andra är att våga prata om det.

Läs också: ”Jag kände skam – när andra gjorde mig illa”

– Man måste hitta någon som man kan lita på. Det kan vara mamma, pappa, en bror eller syster, en lärare eller mentor. Det spelar ingen roll vem det är, men man måste våga berätta. Det finns hjälp att få, bara man pratar om det.

Artikeln publicerades först på Allas.se.