Min sambo donerade spermier till sitt ex

Linn, 29 år, och Henrik hade varit tillsammans i två år när han plötsligt förändrades. Han blev frånvarande och disträ. Och kom hem från jobbet sent på kvällarna – något han aldrig gjort förut.

– Jag frågade och frågade vad det var som var fel. Men han bara svarade att det inte var något. Det gnagde i magen av oro, för jag misstänkte att han var otrogen, det var fruktansvärt, berättar Linn.

I samma veva visade det sig att hon var gravid.

– Det kommer aldrig att gå, tänkte jag. Men när jag berättade för honom blev han jätteglad. Jag var helt chockad. Här betedde han sig som att han inte ville vara med mig, och så reagerade han så positivt!

”Det var helt absurt”

Men Henrik fortsatte att bete sig undvikande. En kväll frågade Linn honom rakt ut om han var otrogen. Men han blånekade. Nästa dag när han hade åkt till jobbet låg det ett långt brev på köksbordet.

– Det som stod där var helt absurt… Han skulle bli pappa åt sin exflickväns barn, som skulle födas samma månad som vårt!

Linn läste resten som i trans:

Henriks ex hade fått cancer i underlivet när de var tillsammans. Och de hade varit tvungna att snabbt bestämma sig för om de ville skaffa barn i framtiden eller inte. Så han lämnade spermier och hon ägg, som befruktades och frystes ner på en fertilitetsklinik.

Men en tid efter cellgiftsbehandlingen kände de båda att det inte funkade längre mellan dem, så de gjorde slut. Och nu hade hon på eget bevåg låtit sätta in embryot och var gravid!

– Benen vek sig under mig, jag frös och svettades om vartannat och kunde knappt andas. Här gick jag och var gravid och kände mig unik. Och så skulle han bli pappa åt sin exflickväns barn också, samtidigt. Det var bara för mycket, jag kunde inte ta in det.

”Jag var gravid och fångad”

Plötsligt blev det solklart varför Henrik hade betett sig så konstigt. Men varför hade han inte sagt något tidigare?

– Det var ett enormt svek att han inte gav mig chansen att välja om jag accepterade det här eller ville lämna honom. Nu var jag gravid och fångad…

Henrik påstod att han inte fått en chans att säga sin mening innan embryot sattes in. Var det verkligen sant? I Sverige måste alltid mannen skriva under ett godkännande varje gång ett embryo ska användas. Hade de varit på en klinik i ett annat land där det inte behövdes? Varför det i så fall? Varför hade han inte krävt att det skulle förstöras, när de gjorde slut? Ville han ha det andra barnet?

– Jag försökte desperat få tillbaka förtroendet för honom. Så jag frågade och frågade, ville veta allt. Och hade han gjort sitt yttersta för att svara konkret och ärligt hade jag kanske kunnat förstå. Men han gav bara konstiga, svävande svar. Det kändes som att han ljög, som att han aldrig sa hela sanningen.

”Jag skämdes så över alltihop, det var så misslyckat…”

Linns världsbild rasade samman. Redan som liten flicka hade hon sett framför sig hur hon skulle ha en stabil man, två barn och ett hus. Allt skulle vara tryggt och ordnat. Och nu var hon fast i en surrealistisk soppa.

– Jag skämdes så över alltihop, det var så misslyckat…

Linn ville inte längre ha barnet hon väntade. Det måste bort så att hon fick tillbaka sig själv och sitt liv! Hon var desperat efter att få något slags kontroll över situationen. Men Linn var i fjärde månaden så det var för sent att göra abort.

”Blev beroende av hans stöd”

Hon isolerade sig alltmer. Hon undvek sina vänner och kollegerna på jobbet visste inte ens om att hon var gravid.

– Jag orkade inte ens tänka på det, ville bara förtränga alltihop.

Henrik blev paradoxalt nog den enda som fanns där för Linn, som blev alltmer deprimerad och fick ångest.

– Det var så fel alltihop, för egentligen var jag ju rasande på honom. I stället blev jag beroende av hans stöd.

Linn behövde få något slags avslut på alltihop. Hon vädjade till Henrik att lova att aldrig ha kontakt med vare sig sitt ex eller barnet.

– Men han kunde inte ge något löfte. I stället sa han att han funderade på att vara med på förlossningen! Gud vad jag hade behövt få höra att han självklart inte skulle vara med, att det var jag som var den viktiga i hans liv. Det stod så smärtsamt klart att han bara tänkte på sig själv. Han hade inte en tanke på vad han utsatte mig för.

Fylldes av enormt hat

Till slut bestämde sig ändå Henrik för att inte vara med på förlossningen. Men ju närmare den kom, desto sämre mådde Linn.

En kväll fick Henrik ett sms från sitt ex. Hon hade fått en dotter.

– Nu var det andra barnet här. Och jag fylldes av ett enormt hat mot Henriks ex, hon som hade förstört allt bra mellan oss.

Två veckor senare födde Linn sin dotter. Men när barnmorskan la den nyfödda i Linns famn kände hon bara tomhet.

– Jag önskar så att jag hade fått göra om det där ögonblicket. Att få barn är det största som hänt mig, och så var jag inte där mentalt…

Linn och Henrik kom hem och försökte leva ett normalt liv. Och Linn började äta antidepressiv medicin. Visst kapades de värsta ångesttopparna, men hon ville fortfarande inte vara ute bland folk.

– Jag bor i en liten stad där det skvallras mycket. Och det kändes som att alla visste vad som hade hänt. Jag skämdes så…

”Det värsta var att han inte förstod hur illa han gjort mig”

Tiden gick och Henriks ex hörde inte av sig. Henrik gjorde inte heller någon ansats att ta kontakt med henne.

– Det var väldigt skönt. Men jag hade kvar så många obesvarade frågor. Mest undrade jag om Henrik ens kunde föreställa sig hur mycket han hade sårat mig. Det var nog det värsta, att han var så aningslös.

Ungefär ett år senare kände sig Linn så pass stark att hon orkade lämna Henrik.

– Jag kunde inte leva med en man som var så feg, som inte hade modet att prata på djupet om allt som hänt.

Nu har Linn levt som singel i drygt ett år.

Hur mår du i dag?

– Det går upp och ner. Jag mår hyfsat bra och jag älskar min dotter över allt annat. Henrik är en engagerad pappa, vi har delad vårdnad och det fungerar helt smärtfritt. Men jag har blivit extremt stresskänslig och skör av allt det här. Jag behöver gå i terapi för att bygga upp min självkänsla, så att jag vågar lita på andra människor igen. Och jag kan inte se att jag någonsin kommer att ha ett nytt förhållande. Hur skulle jag kunna lita på en man efter det här?

Då och då tänker hon på den andra dottern. Och då mår hon väldigt dåligt.

– Men på ett plan har jag börjat förstå Henriks ex också. Det här var nog hennes enda chans att få barn. Jag hoppas att jag blir lugnare med tiden, och att jag kan sluta fred med att det andra barnet finns.

Av Anna Carsall