"Jag skrev en sorgebok – för att hjälpa andra"

När Minna väntade sitt andra barn, för 15 år sedan, blev hon sjuk. Hon hade ofta feber, muskelvärk och blödde näsblod.

– Jag förstod att något var väldigt fel.

När hon gjorde ultraljud upptäcktes en så kallad tvillingcysta, det vill säga en cysta som bildats av samma cellanlag som ägget. Nu hade cystan växt ihop med fostrets hals.

Minna gick på täta kontroller. Vid det sista ultraljudet, som gjordes en vecka innan beräknad förlossning, fick hon det värsta tänkbara beskedet.

– Min dotter, Emma, hade dött i magen. I stället för att fokusera på förlossningen planerades nu ett kejsarsnitt, för att få ut henne…

Läs också: Föräldrarnas oro efter dotterns epilepsoanfall: ”Ovissheten är värst”

Tiden efter avskedet av dottern var tung. Livet kändes tomt. Men bara tre månader senare var Minna gravid igen.

– Den nya graviditeten hjälpte mig att läka, säger hon.

Hon letade efter böcker skrivna för barn om syskon som går bort.

Annons

– Men jag hittade inga. Så jag bestämde mig för att skriva den boken själv.

Tio år senare, 2013, kom boken ”Hon tänder stjärnorna nu”.

Läs också: Cornelias huvudvärk var hjärninflammation

– Jag kunde inte skriva den tidigare, då jag var mitt uppe i min sorgbearbetning. Det var min son, som var fyra år när Emma dog, som kom på namnet till boken. Han sa att lillasyster fick en annan uppgift, nämligen att tända stjärnorna, säger Minna och ler.

Det var inte helt enkelt att få den utgiven.

– Många förlag tyckte om manuset och bilderna, men att den var för sorglig. Och att marknaden inte var så stor för det här temat, säger Minna.

Så kom hon i kontakt med en förläggare som själv förlorat en dotter, och som ville ge ut boken. Boken sålde slut på någon månad och trycktes om.

– Min tanke var att ge tröst till föräldrar och syskon som går igenom samma sak. På något sätt kom jag också närmare min döda dotter genom boken. Hennes död känns inte fullt så meningslös nu.