Natascha Kampusch hölls fången: "Som att jag redan var död"

I SVT-serien ”När livet vänder” träffar Anja Kontor människor som lyckats gå vidare trots att det värsta hänt.

I premiäravsnittet åker Anja Kontor till Wien för att träffa Natascha Kampusch, 30. Den 2 mars 2018 har det gått precis 20 år sedan Natascha Kampusch kidnappades på vägen till skolan.

Läs också: Elisabeth: ”Jag flydde sekten – rädslan finns kvar”

Natascha Kampusch var bara ett barn, nyss tio år fyllda, när hon hamnade i sin kidnappares våld.

– Jag skulle gå över gatan men tvekade för där stod en man vid en vit skåpbil. Jag kände att det var något som var fel. Ändå gick jag över, och då tog han tag i mig och drog in mig i skåpbilen. Det var fruktansvärda minuter när jag inte visste vad som skulle hända mig, säger Natascha Kampusch i programmet.

Natascha Kampusch kidnappning

Kidnappningen visade sig vara väl förberedd. Plötsligt befann sig Natascha Kampusch i ett fem kvadratmeter stort, mörkt rum med en tvättho och en toalettstol.

Det tog hennes kidnappare 50 minuter att ta sig upp från en underjordiska hålan under golvet i garaget tillbaka till huset. Ett antal dörrar med lås – varav en var 150 kilo tung – skiljde Natascha Kampusch från friheten.

Läs också: Yrsa om svåra uppväxten: ”Min mamma var psykopat”

– Med tiden kändes det som jag befann mig i ett ”undantagstillstånd”, inte bara direkt efter kidnappningen utan generellt. Och jag tänkte att, det var som att jag redan var död. Jag var inte deprimerad, men tänkte: ”Detta är din nya situation. Du är helt isolerad. Du existerar inte längre för världen utanför”.

Natascha Kampusch var övervakad varje sekund. När hon blev lite äldre fick hon ibland också lämna källaren och komma upp i kidnapparens hus.

Misshandel hörde till vardagen och blev värre med åren. Hennes kidnappare svalt henne och tvingade henne att städa huset naken. Ibland blev hon också tvingad att sova tillsammans med sin kidnappare med sina handleder fastbundna vid hans.

Natascha Kampusch flyr 2006

Tidigt försökte Natascha Kampusch förstå mannen som hade kidnappat henne och på något sätt förlåta honom.

Läs också: ”Jag sålde min kropp – och förlorade min själ”

– Om jag skulle ha börjat hata honom skulle jag ha låtit hatet äta upp mig. För det tar musten ur en. Första tiden grät jag mycket för mina föräldrars skull när jag tänkte på hur de hade det. Och det var helt enkelt inte bra för det tog för mycket energi. Så jag bestämde mig för att inte gråta så mycket.

Det skulle ta henne åtta och ett halvt år innan hon lyckades fly. Då hade hon varit 3096 dagar i fångenskap.

Klockan 13.04 den 23 augusti 2006 hittades den förvirrade unga kvinnan i en trädgård i Strasshof

I dag har det gått tolv år sedan flykten.

Natascha Kampusch lever med kronisk ångest, hjärntrötthet och är rädd för människor. Hennes syn på journalister är allt annat än smickrande. Hon anser att de förvandlade hennes frihet till ett nytt fängelse. När hon försökte skapa sig ett nytt liv ville de hellre skildra ett nedbrutet offer.

– För mig var det en lycklig händelse. Jag ville se framåt, få kontroll över mitt liv och klara mig själv. Men de ville se ett nedbrutet offer som gick på tunga mediciner. Någon som var omgiven av läkare. Ett darrande vrak kanske, säger hon i programmet.

Läs också: Pia blev kär i en psykopat: ”Glad jag överlevde”

Och trots allt som hänt ser Natascha Kampuschs ljust på framtiden.

– Jag vet att livet är värt att leva och att man ska ta till sig allt med förundran och tacksamhet.

”När livet vänder” sänds onsdagar klockan 20.00 i SVT2!

Artikeln publicerades först på Allas.se.