Nathanel, 26, tog mormor med på långresan: ”Vårt livs äventyr”

Nathanel Creson, 26 märkte att han hade många frågor att ställa sin mormor Edna Nahari, eller Safta som han kallar henne. Det hebreiska smeknamnet för far- och mormor.

Nathanel undrade hur hon hade mött hans morfar, hur hans mamma var som liten och om sina morbröder. Nathanel kände att han behövde mer tid på sig och kom på ett sätt att kunna umgås tillsammans och lära känna henne under en längre tid. Nu befinner de sig på en flera månader lång resa i Asien med varsin ryggsäck.

Läs också: Florence, 100, hemlighet bakom ett långt liv

– Vi mår underbart faktiskt och har rest en månad nu, säger Nathanel Creson från Shanghai i Kina där han och mormor Safta befunnit sig över påsken.

”Tror vi yngre har mycket att lära”

Nathanel kommer från Göteborg men har inte bott i Sverige på sju år. Istället har han rest och pluggat i bland annat Norge, Skottland och sist Barcelona.  Det var när hans mormor besökte Barcelona som tanken på en långresa väcktes. De tog långa promenader tillsammans och pratade. Bland annat berättade mormor om hur Nathanel som 4-åring ville följa med henne och morfar hem till Israel från Göteborg. I 4-årige Nathanels värld var det helt självklart att bara lämna föräldrarna och hänga med på planet.

– De trodde ju inte jag skulle göra det men jag bara vände mig om och vinkade hejdå, säger Nathanel.

Men under promenaderna och samtalen insåg Nathanel att han och mormor hade en historia tillsammans som han ville dyka djupare i.

– Mormor är den enda överlevande far- eller morföräldern jag har, förklarar han.

Och det finns historier i familjen han velat höra. Nathanel berättar att hans farmor var överlevare från Auschwitz. En upplevelse som hon aldrig berättade om under resten av livet.

Läs också: Firade 80-årsdagen med fallskärmshopp: ”fantastiskt!”

– Hon pratade aldrig om sina minnen. Jag tror att vi yngre har mycket att lära av att lyssna på våra äldre.

Tanken om en resa sammanföll med att Nathanel var färdig med Barcelona. Det fanns varken jobb, studier eller bostad som band honom längre. Samtidigt insåg han att tiden har sin obevekliga gång och att möjligheterna att umgås med mormor inte kommer att vara för evigt.

– Så jag kände att det är nu eller aldrig.

Mormor Edna var inte svårövertalad. Tvärtom. I januari startade de resan från Israel och flög till Kina. Början på äventyret med mormor.

Resplanen är flexibel. Länderna är bestämda men sedan finns det spelrum att ändra vilka städer och områden de vill besöka och hur de tar sig dit.

Förutom att lära känna varandra bättre så passar de på att lära känna andra tillsammans.

Nathanel beskriver att både han och mormor är otroligt nyfikna på att möta nya människor och kulturer.

Söker ingen lyx

De slår sig gärna i slang med främlingar och försöker komma i kontakt med människor som kan berika besöket. Ortsbor som kan berätta om platsen de är på, tipsa om god mat och om roliga saker att göra.

Läs också: Blev nästan utkastad från Boston maraton – nu är Kathrine en legendar

– Vi vill uppleva så mycket som möjligt, säger Natahanel som berättar om sin och Saftas resa på sociala medier.

Där försöker de komma i kontakt med människor på platserna de är på för att träffa fler.

Hittills har de sovit på hotell och vandrarhem men de är inte främmande för att övernatta i ett vardagsrum om de får chansen.

– Varken jag eller mormor söker lyx. Har vi möjlighet att sova över på soffa så gör vi det, säger Nathanel.

Även om det är en så kallad ”backpacker-resa” i Asien så blir det ett annat tempo än om det hade varit fyra grabbar i Nathanels egen ålder som varit ute. Nathanel och hans mormor tar det lugnt. Det blir inga ”full moon-parties” eller långa utekvällar.

– Det blir mer läsa bok eller se en föreläsning på hebreiska på kvällarna. Mer stimulera än döda hjärnan, säger Nathanel.

I dokumentationen av resan kan man följa Nathanel och mormor när de besöker marknader, träffar människor och tar sig till vidunderliga naturupplevelser. Som till exempel utsikten efter att ha gått de tusen trappstegen uppför ”Moon Mountain path” utanför Yangshuo. Ingen barnlek för vare sig en 26-åring eller en 74-åring.

Läs också: Rullstolsburne äventyraren Aron ser inga hinder

Det är dock osäkert om det blir någon forsränning eller något bungy-jump.

– Ah jag har skojat om att vi ska göra ett bungy jump, säger Nathanel och frågar mormodern hur hon ställer sig till saken.

Mormor skrattar och svarar på hebreiska.

– Hon säger att hon gör det. Om någon annan betalar, säger Nathanel.

– Men det blir nog inga äventyr på det sättet. För oss blir det mer sitta att sitta i en lugn park, gå ut i naturen och ta långa promenader. När vi kommer till Filippinerna kanske vi seglar ut till en övergiven ö. Vi får se. Det räcker gott som äventyr.

”Vi lär oss av varandra”

Alla som rest länge tillsammans vet att det kan uppstå friktion och irritation. Nathanel säger dock att han och mormor håller sams. Samtidigt finns det olikheter som gör att de lär sig av varandra längs vägen.

Nathanel kan till exempel ha synpunkter på att mormor hittar fynd på lokala marknader som hon vill köpa och ta med sig. För de reser ju som sagt med ryggsäck.

– Jag sa en gång att jag tyckte att hon handlade för mycket. Då förklarade hon för mig att som kvinna ville hon känna sig fräsch och vacker. Jag kanske inte riktigt känner samma starka behov av det men jag kände att förstod henne lite mer, säger Nathanel som konstaterar att de inte bara är mormor och barnbarn.

Läs också: Linda har dyslexi: ”Jag trodde aldrig att mina texter skulle få folk att gråta!”

Han är en 26-årig man och hon är en 74-årig kvinna. Det finns skillnader i allt från prioriteringar till syn på livet.

– Vi lär oss av varandra, säger Nathanel.

Så hur är det. Bär du mormors ryggsäck?

– Nej, jag erbjuder mig ofta men hon säger nej. Hon är en otroligt självständig kvinna.

Resan kommer att pågå några månader till. Nathanels mamma är en av många som följer deras resa i sociala medier där det bland annat finns korta filmer från ”the Gran Adventure” som de är ute på.

Nathanel säger att han vill inspirera fler till att göra samma samma sak.

Så hur känns det efter en månad?

– Jag känner ju att jag känner mormor bättre. Jag tror vi har en djupare förståelse för varandra. När vi skiljs åt efter resan tror jag att vi vi kommer att sakna varandra mer än någonsin. Detta är vårt livs äventyr.

Här kan du följa: The Gran Adventure

Artikeln publicerades först på Allers.