Preppern Anette: "Mitt mål är att klara katastrofer"

Plötsligt hörs ett alarm, Hesa Fredrik-larmet är i full gång och till din förvåning är det inte måndag och klockan är inte tre. Nu uppstår den stora förvirringen för en majoritet av dem som bor i vårt land. Vad gör man?

En del har ett hum om vad det handlar om men de flesta känner inte till att i en nödsituation – typ naturkatastrof, stora bränder och fientliga krislägen – förväntas varje medborgare klara sig själv i 72 timmar. Och väldigt få har förberett sig på en sådan situation, att strömmen går till exempel.

Läs också: Stefan bröt med scientologerna: ”Vad hände med min hjärna?”

Anette Staaf, 58, från Hisingen är dock rustad till tänderna.

– Jag är en prepper, även om ordet inte alltid har en positiv klang i Sverige. Med det menas att jag hela tiden håller mig och min familj förberedd för de där 72 timmarna åtminstone. Hon upplever att den vanligaste attityden är som strutsen – att stoppa huvudet i sanden och vägra inse att något kan hända.

– Jag tror att det beror på att det var så länge sedan Sverige låg i krig och att vi är väldigt omhändertagna av myndigheter. Vi litar på att systemet ska ta hand om allt åt oss, men om systemen slås ut då står vi ju där, säger Anette.

Bodde i plåtskjul

En del verkar också tro att om man förbereder sig för något ökar risken för att det händer. Det finns en vidskeplighet kring att ens tänka på att något dåligt skulle kunna inträffa.

– Själv tycker jag att det känns jättebra att kunna ta hand om sig själv. Att ha den tryggheten.

Anette har krismedvetenheten i blodet. Framför allt hennes pappa såg till att hans tre döttrar tidigt fick lära sig att klara sig utan hjälp.

– Extra tydligt blev det när hela min familj emigrerade till Australien när jag var nio år. Vi flyttade runt en hel del. Min pappa var till sjöss först och hade sin hemmahamn vid kusten. Sedan köpte han en opalgruva i bushen och då var det verkligen ett säkerhetstänk hela tiden, berättar Anette.

Läs också: Hanna hittade kärleken – genom att googla

Familjen bodde i ett plåtskjul. Anette och de andra i familjen fick hämta vatten i en damm.

– Vi hade utedass och det kan låta primitivt men vi hade det bra. Man lär sig mycket när man inte har allt gratis och inte kan räkna med hjälp om något händer. Samtidigt hjälptes alla i området åt och stöttade varandra.

Efter tre år var hon tillbaka i Sverige och fortsatte flytta runt en del. Som vuxen bodde hon ofta i områden med hög kriminalitet och mycket droger.

– Så jag fortsatte med mitt säkerhetstänk.

3 barn med autism

Anette utbildade sig till telegrafist på sjöbefälsskolan och där träffade hon även sin blivande man.

– Jag blev sedan hemma i många år eftersom vi fick fyra barn, och tre av dem hade varierande grad av autism. Det gjorde mig ännu bättre på att förutse situationer, berättar Anette som nu också har åtta barnbarn.

2009 började hon engagera sig i civilförsvaret.

– Jag var radioamatör och var med i Vårgårda radioklubb när vi blev uppsökta av Frivilliga resursgruppen, FRG. Jag insåg att jag helt naturligt gör just det som de jobbar med, säger Anette.

Hon började gå kurser och hade snart gått alla. Hon blev instruktör själv och utbildar nu andra instruktörer.

– Jag kan väl det mesta om krisberedskap, men är extra inriktad på psykologiskt stöd. Jag tror mycket på grannsamverkan och att prata med varandra. För inte så länge sedan hjälpte jag en granne vars gäst skurit sig illa. Hon visste att jag hade förbandsmaterial hemma.

Anette märker numera av att allt fler börjar intressera sig för prepperrörelsen och att framför allt många kvinnor inser vikten av att vara för beredd och därmed självständig om något skulle hända. Män är sämre på att våga se framtida problem.

Läs också: DNA-testet hjälpte Rebecca hitta sina släktingar

– Man måste våga prata om kriser. Det är ju jättedumt att inte ha en plan. Man måste kunna klara sina grundbehov som vatten, värmereglering, mat, sömn, information och säkerhet, förklarar hon.

Själv är hon mer än väl förberedd, både med en krisväska med grejer hemma och en bug-out-bag, BOB, (en väska som innehåller vad man behöver för att kunna över leva 72 timmar på egen hand) om hon behöver lämna bostaden. I krisväskan finns allt från tändstickor, larm och värmeljus till gaskök och vev radio.

– När jag håller i utbildningar brukar jag fråga vad folk har i kylskåpet och vad som klarar sig när strömmen går. Hur kommer man in på Ica om dörrarna inte öppnas? Och om man kommer in och det är mörkt, hur ska man kunna se varorna? Hur ska man kunna betala om man bara har kort? Det är mycket som man inte tänker på och som myndigheter inte heller tänker på, som att alla journaler på sjukhus är digitala och därmed kräver både fungerande el och att ingen har försökt att sabotera systemen. När vi träffas inom Totalförsvaret som vi ingår i är det just denna hybridkrigföring som man tror kommer att påverka oss mest i fram­tiden, berättar Anette.

Unga klarar sig sämst

Hon tycker att folk i allmänhet är alldeles för naiva och mycket dåligt förberedda.

– När det var snöstorm för några år sedan och folk blev sittande i sina bilar i långa köer så hade de flesta varken vatten eller något annat med sig. Eller när apotekens system låg nere och många inte hade medicin hemma för att klara sig en enda dag.

Därför är hon positiv till att prepperrörelsen växer sig starkare. Hon månar om dem som förbereder sig. Att alla kan första hjälpen och hjärt-lungräddning borde vara självklart.

Anette var också en av dem som jobbade med krisstöd i samband med bussolyckan i Sveg tidigare i år, då tre barn dog, och hon anser att skolan där gjorde det mesta rätt.

– Men jag har också hjälpt en kille som kör mycket på vägarna och som hela 61 gånger varit först på plats efter en olycka. Det är tufft att klara det.

Läs också: Pigge: ”Sluta skuldbelägga de som går vidare”

Hon ger gärna råd och tycker att alla familjer borde ha en återsamlingsplats att gå till om någonting skulle hända när man utgår från olika ställen, som skola eller liknande. För det är mycket som kan hända, från översvämningar, skogsbränder, krigsliknande tillstånd, solstormar, terrorattentat och cyberattacker.

– De jag tror skulle klara sig bäst är de som bor på landet och är mer vana vid att klara sig själva och de nya svenskar som kommer från tuffa områden runt om i världen. Våra svenska ungdomar skulle nog klara sig sämst. De är väldigt digitalt beroende och ofta naivt optimistiska om framtiden, anser hon.

– ”Vad ska du äta om det blir en allvarlig kris?” brukar jag fråga, och svaret blir inte sällan mikromat. Mat som alltså behöver både fungerande frys och mikrovågsugn.

Tips och råd

1. Ha en hemmalåda och en bug-out-bag förberedd.

2. Ha en återsamlingsplats för familj och vänner.

3. Ha en uppdaterad telefonlista nedskriven på papper.

4. Ha en eller flera petflaskor fyllda till två tredjedelar med vatten i frysen.

I Anettes bug-out-bag :

• Vattenflaska.
• Kopia på id-handlingar.
• Adressbok.
• Första hjälpen-material och husapotek.
• Ombyte kläder.
• Kompass och ficklampa.
• Kniv och verktyg.
• Kex.
• Pulversoppa.
• Tvättlappar.

I Anettes hemmalåda :

• Gasolkök.
• Vevradio.
• Mat som inte behöver tillagas.
• Toalettpapper och avfallspåsar.
• Ficklampor.
• Guldkorn (choklad, till exempel).
• Spel för att fördriva tid.
• Första hjälpen-väska.
• Vattendunk.
• Fotogenlampa.

Vad är en prepper?

Ordet kommer från engelska prepare, förbereda, och en prepper kan beskrivas som en person som aktivt förbereder sig för framtida kriser och avbrott i ordningen. Ofta genom att bunkra mat och vatten och på annat sätt förbereda för självförsörjning.

Tre dagar utan hjälp

Alla ska vara så pass förberedda att de klarar 72 timmar utan stöd från myndigheter i händelse av en kris. Vi förväntas ha förråd av vatten och förnödenheter samt förmåga att ordna värme och informationsinhämtning.

Hesa Fredrik: Varningssignalen Viktigt med delande till allmänheten (VMA), populärt kallat Hesa Fredrik, testas fyra gånger per år: den första helgfria måndagen i mars, juni, september och december, klockan 15. Signalen är en sju sekunder lång ton som följs av en 14 sekunders paus, sedan ny ton, ny paus och så vidare under två minuter. Efter en längre paus (cirka 90 sekunder) hörs sedan den 30 sekunder långa ”faran över”-signalen. Söndagskvällen den 9 juli 2017 aktiverade SOS Alarm av misstag ljudlarmet VMA i Stockholm. Tusentals människor blev oroliga och polisens och SOS Alarms hemsidor kraschade av överbelastning. Efter elva minuter gick radion ut med information att larmet var ett misstag.

Om larmet går : Hör du signalen när larmet inte är ett test ska du hålla dig inomhus med stängda dörrar, fönster och ventilation. Lyssna på radion och inhämta information. Sveriges Radio P4 är beredskapskanal, alltså din lokala P4-station.

TEXT OCH FOTO: SUSANNE STAMMING