”Jag blev patient på hjärtavdelningen där jag jobbade”

Tina Hörnells historia stämmer in på många kvinnor: Hon är ambitiös, ställer upp i vått och torrt och har höga krav på sig själv. Andras behov går före de egna och kanske lyssnar man inte på varningssignaler från kroppen. Förrän det är för sent.

– Jag jobbade oregelbundna tider på en hjärtavdelning och det blev mycket övertid. Det var en ansträngd situation med personalbrist. Jag fick höra att det skulle bli bättre så jag stannade, berättar Tina Hörnell.

Efter reklamen: 5 bra vanor för hjärtat

Samtidigt hade hon tre barn som bodde hemma. Tinas mamma reagerade på att hon jobbade så mycket och knappt fick någon återhämtning alls. Det enda Tina inte tummade på var sina löpturer.

– Jag har alltid tyckt om löpning. För mig fungerade det som en ventil när jag var jättetrött och behövde rensa hjärnan.

Sökte inte vård vid symtom

Men hösten 2018 började Tina känna att löpningen inte gick lika lätt som tidigare. Hon blev flåsigare än vanligt men förklarade bort det med att hon nog var utarbetad. Under en löptur ett knappt år senare kände Tina att det började dra i baksidan av båda armarna. Symtomet försvann när hon stannade en stund så hon fortsatte löpturen med att ta sig an en rejäl uppförsbacke.

– Någonstans långt bak i huvudet tänkte jag att symtomen kunde vara kärlkramp och att jag borde ta ett EKG på jobbet. Men jag var ju bara 47 år då så jag slog bort tanken. Jag tog aldrig något EKG, berättar hon.

Ett par dagar senare föll hon handlöst under en löptur och fick ringa sin man för att få hjälp hem.

– I efterhand har jag tänkt på att jag kanske drabbades av arytmi då.

Drabbades av arytmi – påverkar hjärtats rytm

Arytmi innebär att hjärtats rytm inte fungerar som den ska. Men Tina slog bort även den tanken och körde på som vanligt. En vecka efter fallet vaknade hon och kände att hon inte mådde bra. Hon ställde in den löptur hon och maken bestämt sig för att ta.

– Jag kände en olustkänsla och mådde illa men jag tänkte att det nog var magkatarr. Så jag tog ut hunden på en sväng och då kom känslan av att det drog i baksidan av armarna tillbaka. ”Vad är det här?”, tänkte jag.

Tina Hörnell
.

Ålder: 51 år

Bor: Motala

Familj: Man och tre barn

Yrke: Sjuksköterska

Tina blev sämre och drabbades av bröstsmärtor

Senare framåt kvällen höll Tina på och fixade inför ett knytkalas hos vänner.

– Efter ett tag blev jag så trött att jag var tvungen att lägga mig och vila, vilket inte är likt mig alls.

Den här gången tog Tina sina symtom på allvar. Hon ringde hjärtavdelningen hon jobbade på och de uppmanade Tina att åka in direkt. I bilen till sjukhuset kom bröstsmärtorna:

– Det går inte riktigt att beskriva hur de kändes men det gjorde verkligen jätteont. Jag förstod att det var något allvarligt. ”Kör”, sa jag till min man.

Hjärtinfarkter ökar med 40 procent på julafton – så sänker du stressnivån

Blev patient på sitt eget jobb: ”Märklig känsla”

Att bli patient på sitt eget jobb var en absurd och overklig känsla. Det var det sista Tina trodde skulle hända, hon åt ju sunt och levde ett hälsosamt liv. Tina beskriver situationen som en dålig film:

– Det var en märklig känsla att vara på den andra sidan när man själv tagit hand om så många personer som drabbats av hjärtinfarkt.

Under sitt EKG kunde hon själv se på kurvan att hon hade fått en infarkt.

– Det enda jag kunde tänka var ”det här är inte sant”, säger hon.

Hade inte riktigt tagit till sig det som hänt

Tina skickades med ilfart till universitetssjukhuset i Linköping för en kranskärlsröntgen. Den visade att ett kärl var nästan helt igenproppat. Det åtgärdades med en stent, vilket innebär att man sätter in ett litet metallnät i kärlet för att hålla det öppet. Efter fyra dagar fick hon åka hem med med blodförtunnande medicin. På sitt återbesök några veckor senare såg allting bra ut. Tina hade inte riktigt tagit till sig det som hade hänt.

– Sex veckor efter infarkten gav jag mig ut på en löptur igen. Då hade jag redan börjat jobba igen också. Jag visste ju att det var personalbrist på avdelningen så jag tyckte inte att jag kunde sjukskriva mig.

Hamnade i en livskris

Så här i efterhand inser Tina att det var alldeles för tidigt att gå tillbaka till jobbet och ta hand om infarktpatienter så nära inpå hennes egen infarkt. Hennes hjärna hade inte hängt med och hon hade inte bearbetat det som hade hänt.

Hon hamnade i en livskris. Tina tog hjälp av en kurator och fick så småningom perspektiv på det som hänt.

– Jag förstod att jag måste göra något åt min livssituation. Mitt dåvarande jobb var för stressigt och jag tror att det var det som ledde till min infarkt. Jag hade jobbat alldeles för mycket, alldeles för länge och inte prioriterat mig själv som jag borde ha gjort.

Hon förstod att hon måste rädda sig själv och bryta den negativa spiralen av stress.

– Jag ville ju leva och må bra så länge det går.

Valde att byta arbetsplats

Idag arbetar Tina på en vårdcentral med hjärtpatienter, vilket är betydligt lugnare än att jobba på ett sjukhus.

– Skillnaden är att en vårdcentral stänger vid fem och jag kan gå hem och få återhämtning. Jag har också blivit bättre på att säga nej, säger Tina.

När hon tittar i backspegeln inser hon att hon borde ha sökt hjälp långt tidigare.

– Det är märkligt att jag, som jobbat med hjärtsjuka så länge, inte tog mina egna symtom på allvar. Till andra kvinnor som känner av diffusa symtom som smärta i axlar och armar och som oroar sig för att de kan bero på hjärtat säger hon:

– Var observant och sök hjälp, om inte annat så för att kunna utesluta att symtomen beror på hjärtat. Idag finns bra hjälp att få.

Försöker att ta vara på livet varje dag

Just därför tycker hon att det är så viktigt att stötta forskning, till exempel via Hjärt-Lungfonden.

– Hjärtsjukvården i dag är helt annorlunda än när jag började arbeta för 30 år sedan. Då var vården på ett annat sätt och man låg inlagd mycket längre efter en infarkt. Idag hämtar man sig snabbare och det är mycket annat som också har förbättrats, tack vara forskning.

Löpningen då? Jodå, Tina är en lika hängiven löpare som före infarkten. Hon springer tre mil och kör två pass på gymmet varje vecka. I somras sprang hon en halvmara. Och i år blir det en ny halvmara.

– För mig är det ett sätt att visa att man kan komma tillbaka till ett gott liv efter en infarkt. Jag försöker ta vara på livet varje dag och gör sådant som känns viktigt.

3 hjärtsjukdomar som drabbar kvinnor

Vissa hjärtsjukdomar drabbar oftare kvinnor än män. De här tre bör du känna till.

1. Takotsubo

Den här varianten av hjärtinfarkt, som också kallas brustet hjärta, drabbar framför allt kvinnor och anses vara utlöst av kraftig psykologisk stress, till exempel efter sorg.

Symtom vid takotsubo: Symtomen påminner om hjärtinfarkt med bland annat andfåddhet, bröstsmärta och trötthet. Tillståndet missas lätt eftersom kranskärlen kan se helt normala ut på röntgen.

2. Tyst infarkt

Det är inte alla som får bröstsmärta eller värk som strålar ut i armen. En tyst infarkt kan ge så vaga symtom att man ibland inte ens förstår att man har drabbats. Infarkten upptäcks ofta av en slump vid en hälsoundersökning med EKG.

Symtom på tyst hjärtinfarkt: Andfåddhet, illamående, magont, ryggsmärtor svimningskänsla och en extrem trötthet under flera veckor.

3. SCAD

SCAD står för Spontaneous coronary artery dissection och är en ovanlig form av hjärtinfarkt som mest drabbar kvinnor. På svenska kallas det spontan kranskärlsdissektion. Det kan drabba även yngre kvinnor och gravida. SCAD orsakas av en bristning inne i kranskärlets vägg med blödning som följd.

Symtom vid SCAD: Man kan känna bröstsmärta som strålar ut i armar, rygg, nacke och tänder. Ofta sitter smärtan kvar i minst 15 minuter. Man kan också svimma, känna sig andfådd och väldigt trött. Det är inte ovanligt att man förväxlar symtomen med panikångest eller magkatarr.

”Om inte Anders, min make, hade insisterat på att jag åkte till akuten hade jag inte levt idag”

Annika fick en hjärtinfarkt: ”Trodde bara jag sträckt en muskel”

Foto: Patrik Ekenblom, privat.