Tessa om ingreppen: ”Jag renoverade utsidan i stället för min insida”

31-åriga Tessa Andersen är en av de personer tittaren får möta i Erik Gallis omtalade dokumentärserie Under kniven, där tv-publiken får en unik inblick i skönhetsingreppens och plastikkirurgins värld.

I seriens första del berättade Tessa Andersen, som spenderat över en halv miljon kronor på att förändra sitt utseende, om de ingrepp hon gjort och hur omgivningen reagerat. I en exklusiv intervju med MåBra resonerar hon kring vad som fick henne att överväga kirurgi och omvärldens makt i frågan.

Efter reklamen: 10 Hollywoodstjärnor som säger nej till skönhetsingrepp

Påverkad av en sträng vänsterfeministisk uppväxt

Under Tessa Andersens uppväxt och tidiga tonår stod hon långt ifrån skeva skönhetsideal. Hon var tvärtom tidigt insatt i de strukturer som formar dem:

– Jag kommer ursprungligen från en småstad i mellansverige och jag är starkt färgad av den vänsterfeministiska miljö jag växte upp i, säger hon.

Hon berättar hur den tidens tv-såpor, som Skilda världar, Vita lögner och Rederiet var bannlysta i hemmet av den anledningen. Men den upplysta dialog i hemmet kunde inte skydda i skolans värld, där Tessa minns fler incidenter i som ärrat hennes självbild djupt.

– Jag var en spinkig tjej som inte hade något intresse för mode, smink eller kändisar som många av de andra tjejer i skolan. En av de populäraste tjejerna letade upp mig med sitt tjejgäng på rasten och sa: ”vi har frågat killarna i klassen vem av tjejerna de tycker är fulast, och alla svarade DIG”, berättar hon.

Fick inte använda bh eller stringtrosor

Tessa visade aldrig någonting utåt, men hemma i flickrummet kom tårar, tankar och ångest. Och sakta en känsla av att vilja förändra utseendet och därmed en efterlängtad acceptans.

"Det ska vara okej att ha rynkor, hamsterkinder och gäddhäng"

Anna hade bokat plastikkirurgi, men ångrade sig – och tänkte om

När hon kom in i puberteten fick hon inte lov att använda bygel-bh eller stringtrosor. Och att läsa magasin som Frida eller VeckoRevyn med retuscherade och exponerade kvinnokroppar "var rena dödssynden hemma”.

– Som ung tjej i tonåren kände jag en enormt bristande självacceptans och för mig blev det något som skönhetsoperationer kunde ”laga”.

För trots stora kunskaper kring skönhetsindustrins baksidor och koll på skeva kropps- och kvinnoideal lockade de möjliga utseendeförändringarna. Att undvika att matas av bilder från medier var omöjligt och även om Tessa inte läste magasin och kunde syna massmediernas kvinnobilder var det ändå ett tv-program som fick henne att ta beslutet.

– Det som sådde första fröet till ett ingrepp, en bröstförstoring när jag var 20, var efter att ha följt serien The Swan. Där vanliga kvinnor utanför den populära cirkeln klev in på en plastikklinik och klev ut som vackra prinsessor. Deras liv såg ut att bli så mycket bättre efter att deras utseenden förändrats och eftersom jag hade en så bristande självkänsla kändes en renovering av utsidan som en enkel biljett bort ifrån mig själv.

Kändisarna berättar: Därför slutade vi med botox och ingrepp

”Implantaten ändrade inget annat än just kupstorleken”

Tessas bröstförstoring förändrade allt – och samtidigt ingenting. Hon berättar att brösten växte, men inte självkänslan. Och med en ny kropp och en själ i obalans hamnade hon snabbt i en bekräftelsekarusuell.

– Jag attraherade personer till mitt liv som inte hade några bra energier. Flera av mina expojkvänner hade både knepig kvinnosyn och en attityd emot mitt utseende som där och då resulterade i att jag fortsatte känna att jag inte var älskvärd eller vacker.

De destruktiva förhållandena avlöste varandra och parallellt försvann vännerna.

– Jag hade under den tiden ingen att prata med om mina själsliga sår.

Vännerna inom den feministiska cirkeln visade ingen förståelse för det självhat jag kände mot mitt yttre. Tabun var total, förklarar hon.

Operationerna ledde till svåra smärtor och andra problem.

De blev sjuka av sina bröstimplantat

Tessa blev kallad för könsförrädare och många väninnor vände henne ryggen. Den humanism och solidaritet som varit gruppens ledord gällde inte i det här fallet. Och känslan att bli bedömd efter utseendet förstärktes.

Gliringar, sarkasm och nedvärderande attityd från både främlingar och bekanta blev snabbt en vardag. Ändå valde Tessa att göra fler ingrepp.

Vad fick dig att fortsätta?
– Ibland har jag känt att jag är ett offer för medias skönhetsideal men det tar emot eftersom jag samtidigt vill stå för kvinnors rätt att göra precis vad de vill med sina kroppar, utseenden, sexuella och personliga uttryck. Jag har ju velat göra de här ingreppen, ingen har tvingat mig och jag ångrar absolut inte mina ingrepp.

”Hur vacker jag än blev så blev jag aldrig lycklig.”

Idag beskriver Tessa att hon är på en annan plats i livet. Efter år av fokus på det yttre har hon börjat blicka inåt. Hälsa och välmående har blivit viktigare än utseendet och fler operationer känns i nuläget inte aktuellt.

– Eftersom jag fokuserade så mycket på att renovera min utsida istället för att ta hand om min insida så spelade det aldrig någon roll hur mycket jag än opererade mig. Hur vacker jag än blev så blev jag aldrig lycklig.

Att som kvinna ständigt bli bedömd utifrån utseendet är en evig paradox, menar Tessa. Hur man än gör så blir man placerad, bedömd och dömd. Och det finns alltid någon som kan berätta att du gör fel.

– När jag var ung och ”ful” blev jag retad för det, nu är jag vuxen och har opererat om hela min kropp och ansikte att jag knappt liknar mig själv längre, då får jag höra kommentarer om det också.

Kommer du göra fler operationer?
– Idag behöver jag ingen annans bekräftelse än min egen för att känna att jag duger och är värd att älska. Men Att göra fler ingrepp i framtiden känns tveksamt.