Viktoria: "Jag var stammis på sjukhuset – fast jag var frisk"
Livet känns inte alltid tryggt. Om man verkligen tänker på det finns det mängder av livsfarliga sjukdomar överallt omkring oss. Armen som spänner och stramar kan faktiskt vara början på en hjärtattack och huvudvärken en snabbväxande tumör. Snart börjar tankarna ta över vardagen och att göra något så enkelt som att titta på en tv-serie i sjukhusmiljö blir helt omöjligt.
– Jag upplevde mig som sjuk större delen av min uppväxt och under en lång tid som vuxen också, säger Viktoria Svenberg, som aldrig haft någon av de sjukdomar hon varit så rädd för.
Hon var mobbad i skolan och även bortvald bland vuxna.
– Ofta ville jag också vara duktig och försökte vara den som svarade i klassrummet, men då blev det bara värre. Jag tog nog för stor plats på alla sätt. Jag var även längst av alla tidigt, berättar Viktoria.
Orolig för ärftliga sjukdomar
Straffet för att sticka ut blev att konstant bli nertryckt och hon slöt sig inombords. Hennes oro ökade och tog sig uttryck i hälsoångest och hypokondri. Att hon tillhörde eliten inom handboll fick hon försöka samordna med sina speciella ritualer.
– Jag försökte kontrollera allt, tog reda på exakt var alla sjukhus fanns när vi var ute med handbollslaget på resor. Om jag blev akut sjuk skulle jag veta vart jag skulle åka.
Hon började också oroa sig för potentiellt ärftliga sjukdomar som hon visste fanns i familjen.
– Min mammas allergier var jag säker på att jag också hade. Parfymallergi speciellt, då fick jag andnöd och var rädd för att kvävas. Men jag hade också ont i ryggen och började bära mammas korsett.
Vid ett tillfälle öppnade hon en läkarbok och hittade 40 sjukdomar där symtomen stämde in på hur hon mådde. Dessutom förstod inte om givningen att de kunde göra det ännu värre genom att prata om vad som kunde hända.
– Jag fick tidigt höra att jag skulle bli reumatiker, eftersom både min mamma och mormor var drabbade.
Vardagen blev allt mer fylld av händelser som Viktoria kunde koppla ihop med sig själv. Hennes farfar dog av stroke, en kompis till familjen fick hjärnblödning under en hockeymatch. Snart hade hon spänningshuvudvärk av oro, men trodde själv att det var en sjukdom.
– Jag blev mer och mer rädd och sökte oftare hjälp, trots att jag hatade sjukhus. Men naturligtvis var jag helt frisk och alla värden var bra. Läkaren sa att det var ångestattacker, inte svåra sjukdomar. Det litade jag aldrig på, säger Viktoria.
Hon blev sjukskriven för utbrändhet när hon var 21 år och blev erbjuden antidepressiva läkemedel.
– Det kändes inte alls bra och i stället bekostade jag min egen terapi, berättar hon.
Gick runt med mediciner
Viktoria lärde sig qi-gong och fick verktyg för att balansera sin kropp. Då hände något med självförtroendet och hon vågade sig ner i djupet av sig själv.
Tyvärr kom det ett bakslag och Viktorias oro var värre än någonsin. Hon vågade inte tro att någon mat var ofarlig och rörde inte vid vissa grönsaker och frukter av rädsla för gifter. Hon utvecklade strategier för att överleva, som att gå omkring med handväskan fylld med mediciner och tabletter mot allt möjligt.
– Jag lämnade aldrig hemmet utan den och hemma hade jag en kökskniv bredvid sängen ifall det skulle bli inbrott.
Hon var också orolig för att drabbas av stroke, kvävas av att sätta i halsen när hon var ensam eller krocka med bilen.
– Jag vågade inte ens åka och handla ensam. Samtidigt kunde jag jobba så länge det fanns folk runt omkring.
Viktoria jobbade som simlärare och fick en kick av att se hur barnen blev modigare i vattnet. Helt utan förmåga att hjälpa sig själv på samma sätt med allt det hon var rädd för.
– Jag älskade mitt jobb, men det var när jag blev utfryst även där som min egen resa mot ett friskare liv började. Då hade jag nått botten och det fanns ingen annan utväg. Jag kunde inte bara reparera det lite och gå vidare.
Nu kände Viktoria att hon behövde gå en annan väg. En som var mer långsiktig. Hennes kroppsliga besvär var ju resultatet av hur hon mådde psykiskt. Oron och stressen hade till slut gjort sitt.
– Jag lärde mig visualiseringstekniker, andningsövningar och ett helt nytt tankesätt.
Varje dag skapade hon positiva inre bilder, små filmer där hon lyckades med det hon ville göra redan innan hon gjort det. Så småningom tog hon allt ett steg längre och gick utbildningar till friskvårdsterapeut och livscoach.
Fri från oro och ångest
I dag har hon blivit fri från sin oro och hjälper i stället andra. Hon håller föreläsningar och hjälper både barn och vuxna. Men det som verkligen fått henne att växa är att hon har funnit en själsfrände i coachen Anders Weimann. Tillsammans jobbar de mot psykisk ohälsa och har märkt att att hjälpa andra är verkligen att hjälpa sig själv.
– Vi möttes av en slump, eller om det var ödet, säger hon.
Kanske beror det på att båda varit på den absoluta botten och vänt. Numera går det inte en dag utan att de har kontakt och de både motiverar och utmanar varandra. Dessutom brinner båda för att inga barn och unga ska behöva lida av känslor de har med sig från när de växte upp. Oro och ångest är en ingen bra grund, även om det gått bra för dem till slut.
Framför allt vill de att alla ska våga börja prata om sina rädslor och inte gömma dem. Oro och ångest växer bäst i mörker, tysthet och ensamhet.
– Man måste ge sig själv chansen att känna att man lyckats ibland och leva i den känslan. Lyckan av att ha lyckats. Vi är alla potentiella stjärnor på något.
…
Viktoria Svenberg
Ålder: 43 år.
Bor i: Göteborg.
Yrke: Jobbar med ungdomar för att bromsa psykisk ohälsa genom insamlingsstiftelsen Heart of Sweden, heartis.se, men också människor i alla åldrar genom coachning.
…
Så kan du hantera oro och ångest
- Erkänn hur du känner. Och var gärna ärlig och öppen med det mot din familj.
- Lyssna inte på vad andra säger utan lita på din egen instinkt.
- Ta gärna hjälp av andra, exempelvis en familjemedlem, en kompis eller en terapeut. Det är viktigt att ha någon att berätta om sin oro och ångest för.
- Bli inte ett med din oro och gör den inte till din identitet.
- Skilj på oro för verkliga problem och oro som bara är tankar men med samma känsla.
- Arbeta med andningsövningar som gör dig lugn.
- Kommunicera med dig själv, stanna upp och ställ frågor som: Vill jag verkligen det här? Mår jag bra av detta?
Text och foto: Susanne Stamming
…
Läs mer: